Malmö FF - Hammarby
0 - 0

Fem reflektioner från Malmö-Hammarby

Regnigt, fysiskt och chansfattigt. Två lag som ville anfalla men försvarade sig för bra. Här kommer fem reflektioner från lördagens mållösa möte mellan Malmö och Hammarby.

Dovin eller Blazevic? Ett problem av den lyxigare typen
Även om lördagens drabbning inte slutade med en poäng som Bajen varken ska vara “nöjda” med eller be om ursäkt för så var vi faktiskt en Dovinparad ifrån att åka hem poänglösa. Jag tycker det är väldigt tydligt att han likt Davor axlat konkurrenssituationen som uppstått bra. Känslan är att de sporrar varandra till en nivå där det idag känns som att vi måste ha allsvenskans bästa andraslips, vem det nu bör vara. Dovins höjd går inte att förneka och allt går lite snabbare och säkrare i uppspelsfasen, samtidigt som Davor gått in och dominerat när han fått agera vikarie, och visat en enorm utveckling sedan han senast gjorde regelbundna matcher i bajentröjan.

Många bra individuella prestationer men alltjämt mållöst.
Den allmänna känslan efter matchen var att många av våra spelare stod för rakt igenom starka prestationer. Berisha och Nilsson tog några riktigt bra löpningar som ledde till nästintill hundraprocentiga lägen, Pinas blandade fina bolltransporter med träffsäkra genomskärare och Bojanic kontrollerade mittplanen väldigt sansat. Att detta inte alltid räcker till tre poäng borta mot Malmö är kanske inte så sensationellt men att vi inte gör mål är en besvikelse. Jag tror att det kan vara läge att variera våra anfall mer och utmana oftare i mitten. Jag tror att det kan skapa ytterligare en dimension för Berisha och ge honom mer boll, samt skapa fler alternativ för Besara och Bojanic när de jagar lägen.

Borde vi gått för seger lite längre?
Någonstans blev det en vändpunkt när Nilsson gick av för Jeppe i 70e. Bollinnehavet svängde åt Malmös favör, Bajen blev allt mer stressade med boll, och pressen blev klart lägre. Det är såklart inget annat än naivt att tro att vi ska dominera matchbilden i 90 minuter men Malmö kom till sina farligaste chanser när vi ställde oss lågt, och ytorna fanns för att anfalla mer strukturerat. Å andra sidan går det att argumentera för att man inför säsongen absolut hade accepterat 0-0 på Eleda Stadion, men att försvara ett kryss är aldrig särskilt upplyftande ur en supporters perspektiv.

Äntligen lite jävla ilska!
Det var riktigt uppfriskande att se bland andra Kurtulus, Fenger och Dovin lacka till lite emellanåt. Det är något jag verkligen saknat i så gott som varje derby och toppmöte i år och det visar något för alla supportrar som lägger så mycket tid, kraft och pengar på Hammarby. Självklart händer det att det blir grinigt men ofta tycker jag våra spelare i år snarare har visat det i pausintervjuer än på planen. Jag ser mycket hellre att man demonstrerar frustration och vinnarskalle på planen, så länge man inte låter det gå ut över spelet.

Oviss säsongsavslutning väntar, men jag väljer optimismen.
Visst kände man sig inte som någon vinnare i lördagskväll och några fler chanser på guldstrid lär vi knappast få (trots helgens gynnsamma resultat), men jag går ändå in i ny vecka med en positiv inställning. Även om vi hade önskat ett annat resultat var jag överlag nöjd med matchbilden och hur väl vi styrde den istället för att anpassa oss. September månad blev det mörker många var oroliga för men vi är fortfarande på Europaplats och har högst reella chanser att bevara den. Att man i detta läget är lite missnöjd eller frustrerad över säsongen hittills visar hur långt bajen kommit, och vilka steg vi tagit mot att bli ett regelbundet topplag. En vinnarmentalitet skapas av vinnarskallar och vinnarskallar skapas av tuffa kamper där man inte alltid vinner, men tar med sig saker och blir bättre.
Forza Bajen.