Gästkrönika: Gubbarna visar vägen!

Gästkrönika: Gubbarna visar vägen!

Hammarby kom hem från Cypern med en man mindre än vad de åkte ner med. Härligt!

Försäsongen karakteriseras av växelvis ångest och hopp, av ändlöst surfande efter information om de grönvita och av frusna fötter på sketna idrottsplatser i norrort, idrottsplatser där den grådassiga kulissen gör sitt för att ge mitt härjade hjärta än mer ångest.  När man väl stegar in för att se matchen, gör man det med hopp om att skönja ett spel som ska skörda poäng i framtiden, man gör det med en bakfull uppsyn, med snusslask i mungiporna och med en andedräkt som skrämmer bort de flesta flammorna, man ser sig omkring och konstaterar att man inte är ensam om att ha vinklat ner ansenliga mängder alkohol kvällen innan, man känner sig hemma. Allra helst önskar man sig en väl tilltagen överkörning av motståndaren, något man gärna tror är fullt möjligt strax före domaren blåser igång. Överkörningen uteblir allt som oftast och istället står man där med både frågetecken och utropstecken och när dagen summeras är man mest nöjd med att de trötta hamburgarna som man med god aptit inmundigat på morgonkvisten på väg hem från en ännu tröttare krog fick stanna kvar. Ovissheten sitter med andra ord kvar, men även om inte spelet på plan leder till harmoni hos mig som supporter så finns det något i Bajen som inte funnits på ett tag, det finns farbröder med rutin, som spelat på högre nivå än vad det spelar på nu. Jag tänker på Kennedy, Nik, Guldborg, MVS och Sundin, fem farbröder som kräver lite mer för att komma igång, jag tänker Söderstadion, dessa herrar har således fler växlar kvar, växlar som i symbios med varandra kommer skapa energi och vinnarkultur i en klubb som förtjänar en plats högre upp i systemet. 

Sinan åkte alltså hem tidigare än sina lagkamrater från Cypern, locket ligger på. Vill man inte spela i Bajen och kämpa för en plats, så kan man lika gärna pysa vidare. Sinan har förvisso uttalade grönvita sympatier och verkar vara en skön kis, men när statusen sätts på spel, så verkar inte sympatierna ha någon betydelse. Karln är ung och vill lira boll, jag fattar. Gör det enkla GG, låna ut eller släpp fri, det finns inte utrymme för bitterhet i år, det räckte med Ramis strövtåg på Årsta i fem år.
Gregg förfogar över en angenäm trupp, ett så på pappret bra mittfällt att till och med jag, med mina hundra kg hade dunkat in 10 bollar. Jag antar att han sitter hemma i sin amerikaniserade lya och vräker i sig macaroni & cheese  och funderar på hur han ska formera sitt mittfällt, kanske ringer han upp Banda och Youknowar lite,  bjuder in till pancake & Syrup och nörderi i fotbollstermer, gör då det rätta kära coacher  och placera Nahir längre ner i banan än vad vi än så länge sett. Den begåvningen måste få utrymme att leverera bollar.

Vandringen i superettan har varit lång, för lång och när man börjar känna hat mot icke lag från landet vet man att det gått över gränsen, vi måste upp nu, så att dessa brögäng får återgå till att befinna sig i periferin. Jag vill ha full fokus på hatet mot de klubbar som jag växt upp att hata.
 
Forza Bajen!

Dan Wahlbom2013-03-07 20:29:20

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö