Ge oss ett minne!
Premiären mot Assyriska i våras var på många sätt ett sorgligt kapitel samtidigt som det påvisade brister som följt oss under säsongen. Slarvigt försvarsspel när de gjorde matchens enda mål, inget direkt kontrollerat spel förrän i andra halvlek och en oförmåga att göra mål där Runström brände största chansen. Nu är inte det här en match som bara handlar om revansch, den betyder så mycket mer. Låt oss göra det bästa utav den.
Skit i tabellen, Bajen bäst ändå lärde man sig innan man kunde cykla. Vi är supportrar som fått vänja oss vid motgångar såväl som på planen som utanför den. Har det inte handlat om resultat som gått åt helvete så har det varit styrelseordföranden som kastat in handduken eller kontraktsförhandlingar som strandat. Vad som dessutom är signifikativt för en Bajen-supporter är dess vilja och passion för att hur tungt det än är, ekonomiskt och sportsligt, så visar man bara sin kärlek till klubben än tydligare. Man har växt upp med att vara hånad för att älska den klubb som aldrig vinner något, som det alltid är kaos i och som nu inte ens spelar i Allsvenskan. Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att det är det som gör oss ännu starkare. Det är det som gör att vi supportrar troligtvis är mer sammansvetsade och familjära än någon annan klubbs diton. Vi är Bajare och vi skäms aldrig för oss. Och oavsett hur det går mott Assyriska hemma, 25/7-2011, så kommer vi stå där nästa match igen. Vi kommer sjunga precis lika högt som alltid, och vi kommer att göra det med precis samma stolthet.
Men då och då kommer det chanser då den här kärleken kan förstärkas än mer. Då vi kan få vad som kan kallas en påminnelse om varför vi gav våra hjärtan till klubben från Södermalm och varför vi fortsätter att gå på matcherna, köpa tröjorna och bibehållan tron på upprättelse. Assyriska hemm är ett sådan chans. Det är i sådana här matcher då hjältar kan födas och skapa minnen som vi kan ta med oss resten av våra liv. Jag menar inte att den här matchen avgör på något sätt om vi kommer att stå där och sjunga om Allsvenskan på riktigt i höst. Men jag är förbannat säker på att det är en otroligt stor chans till att skapa något vackert.
Det är ju nämligen så att det är få klubbar i den här tabellen som får en att gå bärsärkargång när man ser namnet. Ingen människa i världen kan igång på namn som Ängelholm, IK Brage eller Qviding. Vi vill spela debyn mot de riktiga Stockholmsklubbarna. Vi vill åka ner till Göteborg och gå på Gamla Nya Ullevi. Vi vill se Skånes huvudstad och ta med oss 3 poäng hem. Det jobbiga scenariot i årets Superetta är bara att klubben som leder tabellen är inte namnkunnigt som IFK Norrköping utan det är en bonnaklubb från Skåne. Gänget från staden där man spelar hockey toppar den tabell som så många suktar efter att ha täten i. Vi vet vilka det är, det är ett svart minne från senaste hemmamatchen, och vi ska dit och spela om några omgångar.
Assyriska är ändå en klubb som man faktiskt vet vart de kommer ifrån. Det är ett lag som gick oförskämt bra och såg ut att ta den rollen vi alltid hoppas att Bajen ska hålla. Men som tur för Bajen och övriga konkurrenter har man landat i att vara precis lika ojämna som alla andra lag. Man har inte heller världens mest namnkunniga trupp sånär som på gamla Bajare som Haris och Rikard Jansson och den före detta Skansen-liraren Jones Kusi-Asare, men man är en klubb som har erfarenheter från Allsvenskan. Det viktigaste däremot, är tabellplaceringen. För en tabell som är så här jämn ända in i det sista skapar absolut ingen arbetsro och någon klubb kommer att rycka förr eller senare. Förra året hade vi aldrig någon ärlig chans att haka på. I år har vi chansen att göra rycket på egen hand.
3 poäng hemma mot Assyriska gör inte bara att avståndet neråt säkras någorlunda, herregud vem fan tittar neråt i tabellen, utan det för framförallt att vi sätter en press på just bonnlagen däruppe i allra högsta toppen. Vi ska möta alla lag som ligger över oss en gång till och på så sätt har vi ju det här helt i våra egna händer. Öster borta senast var som alla kunde se ingen direkt demonstration i hur man skulle spela fotboll. Det var hafsigt och slarvigt men det var en poäng. Och klyschigt så klart, så blir varje poäng livsviktig i år också. Se man det från den positiva sidan, släppte vi inte in nåt mål. Ser man det från den negativa sidan, så gjorde vi fan i mig inget heller.
Jag, och förhoppningsvis många med mig, har sett fram emot just den här matchen ända sedan premiären. Det är ett läge att ge tillbaka från i våras. Det är ett läge att cementera ett bra utgångsläge inför det som faktiskt är slutet av säsongen. Det är ett läge att ge oss något att se tillbaka på med glädje. Så kom igen för fan. Jag tänker inte börja skriva om taktiska saker som måste funka. Om presspel, överlappningar och spelbredd, Assyriska hemma kan vinnas på många olika sätt.
Men framförallt kan den vinnas med en jävla inställning. Och ett hjärta som bultar lika hårt som våra egna. Ge oss ett minne, ge oss en jävla tro.
Hasch&Tinner!
/Gustaf Granqvist
