Grönvita hjältar i exil: Charlie Davies
Efter en veckas uppehåll på grund av en vistelse i den eviga staden är man åter på rätt spår igen och vad passar då bättre än att skriva ytterligare en krönika om en av våra många hammarbyhjältar som numera håller till på någon av världens olika platser förutom just Söder. Denna gång har turen kommit till en spelare som befinner sig i västra Europa, närmare bestämt i Frankrike, en grönvit jänkare vid namn Charlie Davies.
Många minns Charlie Davies som en av de mest lyckade värvningarna som Tony G genomförde under sin tid som tränare. De sista 18 månaderna var speciellt lyckade för den hypersnabbe amerikanen med rötterna i Gambia. Jag vill minnas att det var under den sista matchen av säsongen 2007 mot GAIS som många förstod att Charlie hade mer än bara en extrem fart i sitt register då han smällde in ett hattrick och visade prov på fin avslutsteknik. Efter säsongen 2008 började det europeiska intresset för vår amerikan att koka och även fast det inte blev någonting efter den säsongen så var det egentligen bara en tidsfråga innan han skulle spela på högre nivå än Allsvenskan.
I juli 2009, precis innan hans avstängning efter armbågen mot Örebro skulle upphöra och efter succén i Confederations Cup med det amerikanska landslaget där han hjälpte dem att ta sig till final så lämnade Charlie oss för franska Ligue 1 och FC Sochaux. Därmed blev han också den dyraste försäljningen i Hammarbys historia med 18 inkasserade miljoner, vilket säger en hel del om hur klubben sköttes på den tiden.. Det har dock inte med den här krönikan att göra och därför fortsätter vi på den inslagna vägen med en given fråga: Vad hände sedan?
Redan i sin andra match för den franska klubben så lyckades han göra 2 mål borta mot Bordeaux som inhoppare och det stod tidigt klart att han hade lyckats acklimatisera sig från svensk till fransk fotboll utan några större problem. Det blev till sist 8 matcher för sin nya klubb innan händelsen med versalt H inträffade, en händelse som kom att förändra hela hans liv och karriär. Det var en händelse som hade förändrat vilket liv som helst och en ödesdiger tragedi där en person omkom och övriga inblandade blev allvarligt skadade.
Jag talar förstås om den bilolycka han var inblandad i, som inträffade när han var på besök i hemlandet för att ladda upp med sitt landslag inför stundande VM-kval. Enligt rapporterna färdades Charlie i en mindre Jeep tillsammans med 2 kvinnor när den ena av dem, föraren, tappade kontrollen och for rakt in i ett stålräcke med hög hastighet. Föraren, som i efterhand har erkänt att hon var alkoholpåverkad, dömdes till 2 års fängelse för rattfylleri samt vållande till annans död i och med att den andra kvinnan avled. Charlie i sin tur "klarade" sig med en bruten axel och brutna partier på lårben, skenben, och vadben. Han fick dessutom frakturer på näsan och pannan samt sprucken urinblåsa och en mindre blödning i hjärnan. Med andra ord såg det på förhand ut som att han skulle få det tufft att kunna leva normalt igen och än mindre att kunna spela fotboll på elitnivå.
Men som vi bevittnade Charlie under tiden i Hammarby när han gick från att inte lyckas med någonting under den första säsongen till att skicka in bollar i parti och minut under resterande tid vet hur mycket vilja den människan har inom sig och det stod tidigt klart att han inte tänkte ge upp denna match utan kamp. Det blev dessutom en kamp mot klockan, då han ville förverkliga drömmen att representera USA under Fotbolls-VM i Sydafrika, och rehabiliteringen inte gett önskat resultat. Charlie gav dock inte upp, han fortsatte med sin rehabilitering och 5 dagar innan julafton fick han en tidig klapp i form av ett inhopp mot Bordeaux, samma klubb som han för mer än ett år tidigare sedan hade gjort 2 mål på.
Men samtidigt kände Charlie att han inte var samma spelare som tidigare. Timingen och löpsteget var inte detsamma vilket inte är så konstigt egentligen med tanke på de frakturer han ådrog sig. Faktum är att han egentligen inte borde kunna idrotta överhuvudtaget på så pass hög nivå och det är ett mirakel att han lyckades ta sig ur den mardröm som han föll ner i under en höstdag året 2009. Just därför tog han tillsammans med sin klubb Sochaux beslutet om att bli utlånad till hemlandet och D.C United för att ge sig själv möjligheten att hitta tillbaka till den spelare han var innan olyckan. Det slog ut väl och under 2011 gjorde han 11 mål på 26 matcher i amerikanska MLS. Efter det återvände han till östra Frankrike där han dessvärre har haft svårt att ta en plats och det har bara blivit två inhopp under säsongen. Han har heller inte lyckats återta sin plats i det amerikanska landslaget men man ska samtidigt ha i minnet att han faktiskt bara är 25 år gammal och har gott om tid innan man kan summera hans karriär och med lite tur så kanske vi får se honom spela i Hammarbys grönvita dress igen innan karriären är över.
Sedan vill jag även tipsa om ett reportage som TV4 gjorde i slutet av förra året där Charlie berättar om just olyckan, hur han ser på livet i allmänhet och fotbollen i synnerhet numera samt om han kan tänka sig att återvända till Hammarby en vacker dag. Det kan ni se här.
Annars vill jag bara ta tillfället i akt och tacka så mycket för att all respons som jag har fått angående tidigare artiklar och det ger mig bara ännu mer motivation att vilja skriva om klubben i våra hjärtan. Dessutom är alla tips på spelare som jag kan skriva om oerhört uppskattade och fortsätt att önska spelare så ska jag försöka hinna med så mycket som möjligt.
Men tills dess, på återseende och glöm aldrig: Passion oavsett division!
