Grönvita hjältar i exil: Kennedy Bakircioglü
Skulle man få för sig att googla ”Hammarbyhjältar” är oddsen rätt låga på att namnet Kennedy Bakircioglü dyker upp och inte är det så konstigt med tanke på att han tillhörde klubben under den mest framgångsrika perioden hittills. Att han hade en stor del i SM-guldet gör inte hans popularitet mindre heller. Förmodligen är han även en av de som efter tiden i Hammarby har lyckats allra bäst och behöver egentligen ingen vidare presentation.
Men om tar vi det från början så kom Kennedy till Söder och Bajen sommaren 1999, 19 år gammal, från Assyriska FF. Det stod tidigt klart att Kennedy var en talang utöver det vanliga, vilket en provträning med Manchester United som 16-åring vittnar om. Visserligen ledde det inte till något kontrakt men om de allsvenska föreningarna inte redan hade fått upp ögonen för den flinke yttermittfältaren med rötterna i Turkiet så fick de definitivt det nu.
På Söderstadion dröjde det inte länge innan han var en publikfavorit och under sina fem säsonger i klubben så var han så gott som gjuten i startelvan. Året 2001 var det kanske allra mest framgångsrika för med 8 mål på 26 matcher och flertalet assister var han en av de främst bidragande orsakerna till att SM-guldet bärgades och samma år fick han även dra på sig den blågula landslagsdressen på seniornivå för första gången. Livet lekte med andra ord och resterande säsonger blev ännu starkare poängmässigt där han gjorde 11 respektive 12 mål per säsong. Inte illa pinkat för en ytterspringare men Kennedy har alltid haft ett oerhört fint tillslag, ett vapen han än idag inte drar sig för att använda.
Om jag minns tillbaka på Kennedys tid i Hammarby så finns det ett väldigt starkt, men dessvärre negativt minne som etsat sig fast. Jag tänker såklart på hans avsked när han valde att inte förlänga kontraktet och lämnade därmed som bosman. Målet var istället att etablera sig utomlands och knipa en plats i Sveriges kommande mästerskapstrupper.
Utomlandskarriären började dock väldigt trögt för Kennedy som lämnade Sverige för Grekland och mittenlaget Iraklis där han stundtals hade svårt att slå sig in i laget. Klubben hade även ekonomiska problem och när lönerna uteblev valde Kennedy att lämna ”Hellenska Republiken”. Nästa destination blev den holländska staden Enschede (ej att förväxla med området Enskede i Stockholm) och topplaget Twente. Där återförenades han med vännen och ex-lagkamraten från Assyriska, Sharbel Touma.
I Twente mötte han tränare Fred Rutten för första gången och de klickade direkt. Med vetskapen om Ruttens förtroende samt efter en mindre acklimatiseringsperiod så gjorde Kennedy sin främsta säsong i karriären under 2006-07 när han hjälpte Twente att nå en fjärdeplats med sina 15 ligamål som ytterforward i en traditionell 4-3-3 uppställning. En sammanfattning av den säsongen kan ni se HÄR.
Hans prestationer gick inte heller obemärkt förbi de riktigt stora drakarna och det ryktades om både det ena och det andra innan det blev officiellt att Ajax hade gått ut och betalat det som Twente krävde för sin målfarlige svensk. Huvudpersonen själv var lyrisk över att ha fått en sådan chans och Ajax sportchef var säker på att Kennedy var en spelare som skulle passa in ypperligt, inte bara spelmässigt utan även i gruppen med sin ödmjuka personlighet. Han fick också en drömstart i sin nya klubb när de besegrade de Graafschap borta med hela 8-1 och han själv lyckades skriva in sig i målprotokollet.
Så rullade säsongen på och det var inte förrän Marco van Bastens inträde i klubben sommaren därpå som problemen började förfölja Kennedy. Den holländske legenden gjorde tidigt klar för alla att Kennedy varken ingick i hans nuvarande eller framtida planer. Ett sådant besked hade förmodligen fått de flesta spelare att packa sina resväskor och lämna illa kvickt, men icke Kennedy. Han bestämde sig för att knyta nävarna hårdare än någonsin, fast besluten att visa van Basten vilket misstag han begick genom att döma ut Kennedy på förhand. Ett dilemma som har visat sig vara nästintill omöjligt att lösa, då tränarens ord ofta väger för tungt och är väldigt svårt att vända på. För hur mycket Kennedy än gav på träningarna och hur mycket han än försökte bevisa att han skulle spela så vägrade van Basten att ge med sig och speltiden blev ytterst begränsad under de sista två åren i Holland. Ett övertydligt exempel var när Kennedy hoppade in i UEFA-cupen mot Fiorentina och såg till att Ajax hamnade i förarsätet med ett drömmål för att i returen bli helt petad igen och någon gång under säsongen 2009/2010 så tror jag Kennedy insåg att loppet var kört. Han var tvungen att lämna helt enkelt.
Nästa anhalt i karriären gick därför mot betydligt sydligare breddgrader och Racing Santander i spanska högsta divisionen. Första säsongen gick riktigt bra och han gjorde en hel del mål samt visade prov på gott samarbete med landsmannen Markus Rosenberg, inlånad från Werder Bremen. Dessvärre visade det sig återigen att Kennedys klubbval inte var det mest optimala när det kom fram att Racings ekonomi stod vid ruinens brant och en eventuell konkurs lurade bakom hörnet. Men på något mirakulöst vis lyckades man klara ekonomin med nöd och näppe för att vara spelklara till nästa säsong, men det hade satt sina spår. Uteblivna löner, sparkade tränare och klart sist när årets säsong var slutspelad. För Kennedy blev inte andra året någon vidare hit heller då han större delen av säsongen drogs med skador vilket endast sju matcher vittnar om. Kennedy och flera andra spelare väntas dessutom riva sina kontrakt när sista juni har passerat på grund av skulder som klubben är skyldiga dem.
Kan vi då möjligen hoppas på en comeback i Hammarby? Sportchef Grauers uttalade sig om detta för någon vecka sedan och berättade att klubben för en dialog med många ex-spelare i utlandet men ville inte uttala sig om enskilda fall. Han sa också att Kennedy alltid är välkommen tillbaka. Jag vill också minnas att Kennedy själv sagt i en intervju för länge sedan att när han återvänder till Sverige så vill han först spela med Hammarby i 1-2 säsonger innan han varvar ner helt i moderklubben Assyriska. Det återstår att se om han kommer ihåg det löftet och om han fortfarande känner så. Man kan bara hoppas och hålla tummarna för det.
Till dess, på återseende och glöm aldrig: Passion oavsett Divison!
