Jämtkraft Arena, 2016-10-26 19:00

Östersund - Hammarby
2 - 0

Oinspirerad förlust i Östersund
Det var minusgrader i luften i Östersund. Spelmässigt likaså.

Oinspirerad förlust i Östersund

Jämtland, jämt och ständigt. Så kändes det när Bajen kom till Östersund och lät hemmalaget hålla 87% bollinnehav, och dessutom bjöd på två sena baklängesmål, som skulle innebära en andra konsekutiv förlust.

Det var inte ett presidenttal framför en Storsjöyranpublik en sen sommarnatt, dock. Ewert Ljusberg stod inte inför febrilt vajande flaggor och höll det tal som han varje år gör, i egenskap av Jämtlands president. Jamtland, Jamtland, jamt å ständut, dånade inte ut över torget inne i Östersunds stad. Det var en fotbollsmatch som skulle spelar här.

Men just citatet kändes passande idag, när Bajen, och den evigt tappra skara bortasupportrar - all eloge, ska ni ha - som åkte med upp till den bittra kylan, fick se på någon hemmakokad lasershow med tillhörande tinnig Sebastian Ingrosso-producerad house, och ett Östersund som jämt och ständigt rullade runt bollen på Bajens planhalva, utan vidare motangrepp. Det var en tradig historia som hade alla de kvalitéer man sett tidigare i säsongen, då på hemmaplan - ett matchutseende som var platt, flakande mellan Östersunds kanter, Semas inlägg som dimper ned i boxen, Aidoo som rensar, Ghoddo som plockar upp, cirklar ut till Nouri och Dyer, som cirkar ut till Sema. Rinse, recycle, repeat. I paus berättade Stefan Batan att man utfört första halvlek precis så som man ville. Ligga lågt i plan, låta de rulla boll - det tycker de ju om. Rent konceptuellt kan jag ju hålla med. Ser logiken i den Nanneitska manualen. Man ska exploatera ytorna Östersund lämnar längs kanterna i och med uppställning. Man ska ställa om, istället för att jaga sig trötta på en boll som Östersund ändå är trygga med.

Men hur ser det i praktiken ut? Bajen kom dit utan Boo i mittbackspartnerskapet, och blev 14 minuter in i matchen av med Bírkir, som ersattes av Magyar som mittback, medan Solheim fick flytta utåt i banan. Bajen körde på en tremittbacksvariant, med Sætra som den tredje spelaren, till Magyar och Aidoo. Solheim och Batan agerade ytterbackar för kvällen. Backvarianten är ju inte på någons papper den ideella, till att börja med. Och tio minuter efter att Bírkir fått lämna, och ett hjärtstopp ytterligare, fick man se Aidoo resa sig efter att ha skrikit av smärta, efter att ha landat illa i en luftduell. I bakhuvudet vet man redan att han spelar med en halvdan axel. Så. Försvaret. Den lätta ångesten och panikkänslan man upplever, som får en att dra efter andan. Ska man säga något positivt så är det att Aidoo, nu ett par matcher in i att själv axla ansvaret som är att inte spela med DBWs senioritet i sidan, känns mer avvägd i det han gör. Brytningar, löpningar tagna: allmänna beslut fattas med betydligt högre mognadsgrad idag än för ett par matcher sen. Det är inte felfritt, men det är bättre.

Anfallsmässigt har jag inte så mycket att prata om. Bajen har ett par chanser - absolut. De flesta mer självklara än Östersunds, rent av. Possession wise går det i Östersunds favör, 87% - 13%. Barcelonastatistik, skråckar väl han som okej:ade laserkoreografin. Och visst, det speglade faktiskt matchen. Men emellanåt - när Solheim och Kennedy två gånger en-tvåar bollen mellan sig, väggar den på en förbipasserande Nouri, eller Edwards, och plockar med sig den uppåt i banan. De få gångerna - jag tror det är två, tre - det händer, då sker något: ett anfall. Likt en blixt som karvar sig ned över en bar, blå himmel. På andra sidan har man dessutom Batan, som iallafall löper, löper, löper. Han är nära, också, att kryssa in den rättplacerad i boxen till en framåtstörtande Dibba. I andra halvlek får man dessutom en helt gratis möjlighet i och med Östersunds misslyckade offside trap: fyra spelare kommer fri med Hampus Nilsson. Inte då. Solheim skjuter i famnen på keepern. Nära skjuter alltså inga mål. Som man säger.

När fjärdedomaren signalerade för att Dibba skulle ut försökte man väl injicera den energi som Bajen tappat på vägen någonstans söder om Sundsvallsbron, i ett frostdragerat, ojämnt dike, och istället byta in Rômulo som tycks ha hittat den touch och det driv han gått utan större delen av säsongen. Man ersätter egentligen en traditionell spetsanfallare med en annan, så det var inte som att filosofin ändrades i sig, som störde mig. Utan kontringskompetensen man tappar i Dibba blir förstås påtaglig.

Sedan att man aldrig heller kommer till kontring, spelmässigt, med undantag för de två eller tre gånger det händer, är en annan sak. Östersund har 820 passar totalt, medan Bajen tar 280. Jag har inga siffror på hur många av de passningar som Bajen tar antingen slösas bort pga slarv, brist på en avancerande mottagare som man kan slå mot upp i banan, eller helt enkelt blir bruten av ÖFK-spelare. Men det är många. Tempot är för långsamt för att man ska arbeta sig upp till en kontring, trots att man, enligt spelare och ledare, exekuterade sin spelplan enligt direktiv. Nu är inte 820 passningar bättre än 280; men hade siffrorna varit omvända hade Dibba åtminstone haft något att arbeta med. Idag fick han ingenting alls.

Och när spelet inte vill sig, och målen inte kommer: I minut 87, när Dyer - framträdande för motståndaren i större delen av matchen - tråcklar sig runt Saetra, och touchar av till Gero, inbytt och kvickast förbi sin back, som kan placera den bakom Ömmi, har man nästan kunnat tänka sig att det blir ett kryss. Bussen är parkerad. Ibland stångas den tillbaka. Den rör inte direkt på sig. Det blir en tråkig historia, men man plockar med sig en poäng.

Så blev det då inte. Istället cementerar Graham Potters icke-svenska triangelpassfotboll vinsten med att Edwards ska begrava maken till oklart mål, en vackert dippande historia ifrån lång utanför straffområdet, i Ömmis bortre hörn i 92a. Ni hör ju. Ihopkoket Winterburst pre-party, 87% i passningsstatistik emot sig, två fluxmål, när antalet skott på mål förblir kryss med 6-6. Mats Solheim tyckte efteråt att man gjort en taktiskt bra match. Eller, snarare att man utfört det taktiska korrekt på plan. Spelarna gjorde det de skulle.

Nja. Om detta är det spelarna kan göra, med säkrat kontrakt och egentligen "ingenting att spela för", så blir det jobbigt att ha Peking som nästa match.

Hanna Fredsberghfredsberg2016-10-27 00:01:13
Author

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö