Bästa inledningen Sverige kunde få
Ibland behöver det inte vara vackert. Ibland behöver det bara vara tre poäng. Sverige har nu inlett turneringen på bästa sätt efter att lyckats vända underläge till vinst i VM-premiären mot Sydafrika.
Ibland behöver det inte vara vackert. Ibland behöver det bara vara tre poäng. Sverige har nu inlett turneringen på bästa sätt efter att lyckats vända underläge till vinst i VM-premiären mot Sydafrika.
Efter tre matchdagar hade vi fått se vårt grannland i väst falla i premiären mot Nya Zeeland. Ett japan som demonstrerat sin makt mot Zambia och regerande mästare som håller för favorittryck. Nu var det dags för Sverige att ge sig in i leken. Skulle man sålla sig till den stora skaran favoriter som stått pall för trycket, eller skulle man vika ned sig, likt Norge?
Matchbilden såg ut som förväntat när Sydafrika ställde sig lågt och kompakt. Det skulle bli en match där Sverige tvingades ut på kanterna för att för att arbeta med det tydliga övertag man har. Längd. En plan så gott som någon om inläggsfötterna hade levrerat som som de skulle. Nu blev det istället pannkaka av matchplanen när Kaneryd gång på gång tog sig runt på sin kant för att se sina inlägg fastna på första, andra eller tredje kvinna.
Krampaktigt
En som ständigt har bra precision i dojan är Jonna Andersson, där Sverige valde att inte anfalla under hela första halvlek. Istället fick man som så många gånger förr förlita sig på fasta situationer, där Sverige också skapade en del oreda utan att hota på riktigt.
Efter en krampaktig första halvlek fanns det i korten att premiärnerverna skulle vara bortblåsta. Nu skulle Sverige ut och blåsa Sydafrika av denna regnfyllda bana. Icke sa nicke tänkte Kagatlana som sprintade ifrån Ilestedt och med lite tur såg till att Sydafrika tog ledningen genom anfallskollegan Magaia.
Ett Sverige i brygga, i en VM-premiär. Bättre tillfälle att visa karaktär bjuds sällan på, nu var det upp till Gerhardsson och co att ta den. Kaneryd försökte tråckla sig fram och Asllani gjorde sitt bästa för att hitta kollegor i farliga lägen. Men Sydafrika kändes bekväma i försvarsspelet när inläggen och yttrarna i Sverige lämnade mer att önska.
Ödets ironi
Det kanske är ödets ironi att kvitteringen till sist kom via just Sveriges yttrar, och ett lyckat inlägg. En dit tills osynlig Fridolina Rolfö kunde, efter lite velande från statistikerna, tilldelas målet efter att Kaneryd hittat fram till Barcelonaspelaren. Med just ett inlägg. Gerhardsson gjorde sitt för att behålla momentum och bytte in sex friska ben som skulle forcera in ett segermål.
Schough och Blomqvist injicerade energi men klockan rusade mot 90 minuter när en i andra halvlek mer framåtlutad Jonna Andersson tvingade fram en hörna. Lagkapten Asllani tog tid på sig innan hon skickade in en svensk, patenterad, inåtskruvad hörna i straffområdet. Fanns det någon som ville lasta Ilestedt för Sydafrikas ledningsmål så revancherade sig mittbacken med råge när hon knoppade in segermålet.
Den svenska segern var inte vacker och lämnar en hel del att önska från flera av de offensiva pjäserna. Rolfös delaktighet, Asllanis form och Kaneryds precision. Samtidigt visade Sverige något som är viktigare än att demolera sämre rankade nationer i ett gruppspel. Man visade att ett Sverige i brygga ska man inte räkna ut.
Behöver inte vara vackert
För trots den krampaktiga insatsen så står vi där med tre poäng och en premiär avklarad. Nu är det upp till Gerhardsson att hissa segel om man ska rida på de självförtroendet en vändning kan ge. Med vind i ryggen lägger vi en krampaktig vinst bakom oss och blickar framåt. Denna vändning och moralstärkande seger kan komma att bli av största vikt när Sverige sätts på än större prov. Ibland behöver det inte vara vackert. Ibland behöver det bara vara tre poäng. Fråga bara Norge.
