Krönika: Riihijärvi och Staal måste bli förstärkningar
Malmö har – i likhet med Skellefteå och Leksand – varit aktiva under det sista transferfönstret. Flertalet av de värvningar som har gjorts imponerar med tanke på vilken nivå det trots allt kommer röra sig om. Men för just Malmös del blir det inte nyförvärven som direkt avgör utgången av Kvalserien. I stället handlar det i synnerhet om vad som händer med insomnade Juha Riihijärvi och ineffektive Kim Staal.
Redhawks gör allt i sin makt för att komma med ett så bra lag som möjligt till allvarets stund – Kvalserien. Först ordnade sportchef Peter Andersson en målvakt i Gustaf Wesslau som dels ska sporra Corey Hirsch att höja sig ytterligare, dels finnas där och vara redo att gå in vid sjukdom eller - om det vill sig så passa illa - skada på tidigare nämnde kanadick. På backsidan plockade Andersson in ett riktigt defensivt kort i Martin Stepanek. En rutinerad back som bör klara av att ge större säkerhet på egen planhalva, även om han nu inte haft en alltför bra säsong bakom sig i Plzen. Från samma klubb hämtade Malmö i dag också centern David Moravec. En spelare som på pappret känns rätt så fantastisk att få till Skåneklubben. Moravec producerade bara för ett par säsonger sedan väldigt bra i den tjeckiska högstaligan och har även så sent som under årets säsong visat sina kvaliteter och dessutom deltagit i en av Euro Hockey Tour-turneringarna i landslagssammanhang. Naturligtvis lär de här värvningarna ha kostat massiva summor och vilket lag av Leksand, Skellefteå och Malmö som värvat bäst eller snarare rätt tjecker har vi facit på först efter Kvalseriens slut.
Att de tjeckiska nyförvärven presterar på hög nivå är naturligtvis av stor vikt för samtliga lag. Inte minst Malmö då, som jag sympatiserar med. Men det är trots allt så att i Skånelagets fall handlar det främst om hur de befintliga spelarna gör ifrån sig. Det är det som kommer att fälla avgörandet. Redhawks lanserade en ”superkedja” i höstas innehållande Kim Staal, Carl Söderberg och Juha Riihijärvi. En trio som inledningsvis visade vägen och dominerade i produktionsväg. Numera rör det sig om tre spelare som snarare sinkar lagets framfart än någonting annat. Att Staal svarat för 19 poäng på 27 spelade matcher i Allsvenskan är ett direkt dåligt facit och avslöjar också hur ofarlig och ineffektiv dansken är. ”Stalles” utveckling är ett bekymmer, snällt uttryckt. Alla skador han har fått genomlida har naturligtvis satt sina spår, men om de på något sätt påverkar han fysiskt och/eller mentalt i dagens läge så måste hans roll i laget också bli därefter. Exempelvis kan man låta honom gå in och köra i fjärdekedjan och försöka spela 0-0 med lagkamrater som Patrik Ahlstrand och Johan Forsberg. Det har dock inte Malmö råd med, i stället får man sätta hoppet till att Kim får en formtopp lagom till Kvalserien och att han lyfts av antingen en ny omgivning i exempelvis Mikael Wahlberg och André Savage alternativt att nye David Moravec inspirerar Staal och att tjecken matar dansken med de öppnande passningar Juha Riihijärvi inte lyckats slå.
Apropå Riihijärvi så har den rutinerade finländaren inte varit i närheten av att hålla vad han en gång lovade när han kom tillbaka. Han påstod då att han fortfarande var fullt motiverad, något som ”Jussi” naturligtvis inte har varit vilket kan avläsas enbart genom en titt på den statistiska biten. En intresserad och engagerad ”Jussi” hade aldrig nöjt sig med att ligga under en poäng per match i Allsvenskan och att inte ens finnas med på topp-tio i den totala poängligan i serien. Visst kan en bra Moravec även höja Juha men just i detta fall handlar det snarare om Riihijärvi själv. Det är han som måste vilja och orka. Sedan tidig höst har glöden inte infunnit sig hos den välmeriterade forwarden och enda gången han höjer sig spelmässigt är i boxplay där han ger ett stabilt intryck. Efter offensiva blå är han bara en skugga av sitt forna jag.
Således krävs nu, inför den stundande Kvalserien, att såväl Staal som Riihijärvi höjer sig. Nye Moravec kan säkert höja båda en del – om de nu sätts ihop av tränare Lars Bergström – men det är ändå upp till de nämnda att själva också ta sitt ansvar och verkligen börja agera som nyckelspelare. Fortsätter Staal och Riihijärvi så som de agerat under en längre tid nu finns där inga större chanser att nå Elitserien. Det är, tyvärr, den bittra sanningen.
Det är för övrigt nu tredje året på raken som Malmö ska in i denna kvalserie. Jag läser allt flitigare på framförallt Södertäljes och Leksands forum för att höra hur supportrarna där resonerar. Vissa fans har stark tro på sitt lag, motgångarna i Elitserien till trots, medan andra tror på alternativt åtminstone målar upp det värsta scenariot. Dessutom får man läsa den mest givna kommentaren, som man som elitserielag alltid tar fram: ”vi har fått spela i ett högre tempo hela säsongen och har en fördel där gentemot de allsvenska lagen”. Av det jag sett av Södertälje så har man haft just problem med tempot i spelet. Leksand har ganska så tempostarka forwards men å andra sidan har det ändå inte räckt till då man helt enkelt besitter för lite spetskvaliteter. Man har få målgörare och få framspelare, en ekvation som givetvis ger kvalseriespel om man inte har ett övergrymt försvarsspel vilket ”Curre” Lundmarks mannar inte heller har – även om Dalalaget på den biten blivit bättre under säsongens gång. Som jag ser det bör det trots allt bli en helt öppen fight mellan Södertälje, Leksand, Skellefteå och Malmö senare i vår. Bofors kan säkert ställa till det i början för något lag med en del rätt så kvicka spelare, men inte i längden.
