5 april 2006, Nobelhallen, Karlskoga
Lägg datumet på minnet. Det är nämligen det största som hänt en hel bygd sedan slutet av 70-talet. Officiellt så har man i Skellefteå väntat på att fira i 16 år. Men egentligen så har man inte haft speciellt mycket att glädjas över i 28 år. Grattis Elitserien, Grattis Skellefteå.
När Skellefteå 1978 vann SM-guld för första och hittills ändå gången så var det en ung grabb från den egna staden vid namn Lars Nyström som klev fram och sköt det avgörande skottet. Den här gången så var den en litet mer rutinerad spelare som klev fram. Namnet är Fredrik Öberg och födelsestaden Boden. Och tur är det att den skäggige norrbottningen tränat mycket skott i unga år uppe i Svartbjörnsbyn. Idag tackar hela Skellefteå honom och hans envishet att använda träklubba. Det tunga slagskottet som avlossades av en klubba med endast några varv vit tygtejpt i spetsen och träkärna tillverkad av fotbollsjätten Nike tog nämligen Skellefteå till Elitserien.
Icke att heller förglömma är ännu en norrbottning vid namn Fredrik Krekula. En spelare som genom hela säsongen huserat i fjärdekedjan och gjort sitt jobb match efter match. I Kvalserien när det gått tyngre för enheterna som producerade i grundserien så har Krekula klivit fram och gjort flera avgörande mål. Straffmålet mot Malmö har knappast någon missat och även i hemmamatchen mot samma motstånd så klev Krekula fram och utan att tveka hängde han 1-0 i Corey Hirschs högra vänstra kryss. Det kunde mycket väl ha blivit ett mål som tog Skellefteå till Elitserien. Nu blev det ju inte så men återigen så klev Krekula fram och satte spiken i kistan med sina två mål i slutminuterna nere i Karlskoga.
I första hand är det dock laget som ska hyllas. Samtliga spelare i truppen som under hela Kvalserien innehöll 24 man med reserver inräknat ska ha en stor eloge. Varenda en av de sju matcher som man vunnit och för den delen även de två man förlorat har man genomfört som ett lag. Man har vunnit som ett lag, man har förlorat som ett lag och till stor del är det grunden till elitserieavancemanget.
För säga vad man vill men laget som ställdes på isen första träningen 2005 inför 4000 åskådare var inget Elitserielag. Men laget som ställs på isen mot Rögle på måndag inför 5200 åskådare är det. Skellefteå har under säsongen utvecklats till ett mycket bra hockeylag. Vi har sett en fantastisk utvecklingskurva på spelare som Patrik Rönnqvist, Daniel Sondell och Alexander Sundqvist samtidigt som exempelvis Fredrik Öberg i lugn och ro fått komma in i laget trots att det gick tungt i början. Tacka tränarduon Tommy Samuelsson och Mats Lindgren för det.
Särskilt bör man glädjas med Mats Lindgren. Den assisterade tränaren som visserligen inte spelat lika många säsonger i Skellefteå AIK som tillexempel Johan Ramstedt men likväl har ett AIK-hjärta som få. Den forne NHL-spelarens dröm var att komma hem och spela upp Skellefteå i Elitserien. Och nära var det förra året då Lindgren i princip hade ett kontrakt klart med klubben men ryggen satte stopp för det. Istället har nu Lindgren gjort ett jätteinsatts i båset och coachat backarna med mycket stor framgång.
Glädjescenerna som utspelades i Malmö värmde verkligen. Publiken stod och hoppade och sjöng medan Percy Nilsson nöjde sig med att klappa händerna och le. Kan ni då tänka er hur det skulle se ut i Skellefteå om dagens match hade utspelat sig uppe i Skellefteå Kraft Arena? Förmodligen vore det tur att arenan ska renoveras för hela byggnaden hade formligen exploderat. Och visst kan man tycka lite synd om publiken uppe i Skellefteå som har plågat sig igenom lag som Husum, Teg och Vallentuna. Det vore det ultimata belöningen för 16 års närvaro i vått och torrt. Nu blev istället så att de många Skellefteå-supportrarna från Stockholm fick chansen att fira. Och vem kan vilja ta ifrån dem det? Supportrar som åkt 100-tals mil för att se matcher över hela landet och även dom stöttat laget i alla lägen.
Kort och gott kan sägas. Grattis alla svartgula stjälar, detta har ni verkligen förtjänat!
