Dokument: Nummer 44
Efter sina insatser i Hockeyallsvenskan för Skellefteå AIK har nummer 44 blivit ett helgon i den lilla staden uppe i Norrland. Alla Skellefteåsupporters drömmer sig då och då tillbaka till alla de magiska avtryck som Brett Harkins lämnat från sig i den svartgula tröjan. Men denne trollkarl har även utfört magi på andra ställen världen runt.
Den andra juli år 1970 föddes Brett Harkins i North Ridgeville, USA. Ett stenkast från Cleveland och med ett behagligt avstånd till städerna Detroit och Pittsburgh, båda städerna med varsitt NHL-lag. Och just Ishockey blev det som fångade den rågblonde pojkens intresse. Stor del i att det blev just denna ädla sport var den två år äldre brodern Todd som även denne utövade idrotten. Och bröderna Harkins skulle bli ena riktiga hejare på sporten. Vid åldern av 18 år var storebror Todd så pass bra att han att fick åka till den årliga NHL-draften. Och som det inte vore nog med det gick han relativt tidigt, redan i den andra rundan som nummer 42 totalt. Brett fick dock vänta längre än sin bror då han gick i draften året efter som nummer 133 i den sjunde runden, förövrigt samma år som svensken Mats Sundin valdes som etta av Quebec Nordiques. För Brett var det dock inte Nordiques och Kanada som gällde utan New York Islanders och Long Island.
Att lillebror Harkins ens blev draftad har han mycket att tacka en spelare som tio år tidigare gjorde sin första NHL-match. Hans namn är Wayne Gretzky och är tidernas största hockeyspelare och höll sin enorma talang till trots aldrig på att komma till NHL. Gretzky ansågs för liten och för vek. Dessutom var han ingen höjdare på skridskor. Men han lyckades ta sig till NHL och Gretzkys era har förändrat spelsättet i NHL rejält. Tiden före honom var det endast stora, starka kanadicker med utslagna tänder och adrenalin upp över öronen man sökte efter. När sedan Gretzky slog igenom så öppnade man ögonen för spelgenier och lirare som inte alls hade samma fysiska spelstil som kanadickerna av den gamla skolan.
Det skulle dock bli en lång och brokig väg att vandra innan det tillslut blev NHL. Den långa vägen började samma år som han draftades av Long Islands stolthet New York Islanders. Bowling Green State University blev klubben för Harkins, då med nummer 12 på ryggen. 54 poäng på 41 matcher blev första året. Det räckte till en tredjeplats i den interna poängligan ynka fyra poäng efter Rob Blake som bara året efter skulle komma att göra debut i NHL och två år senare vara en av de största stjärnorna i Hockeyvärlden. Andra året förbättrades det till 60 poäng, vilket också blev hans toppnotering i NCAA. Det blev ytterligare två säsonger i ovan nämnda lag innan det var dags för lite högre nivå. Rättigheterna till Brett Harkins var nu bortbytta till Detroit Red Wings. Därmed blev hemvistelsen säsongen 1993-1994 i Wings farmarlag Adirondack Red Wings. Trots en fjärdeplats i den interna poängligan på 69 poäng så blev det ingen debut i NHL och inte heller fick han stanna nästa år. Nej, nästa säsong gick rättigheterna över till Boston Bruins och Harkins började återigen säsongen i farmarligan, den här gången med Providence Bruins. Nu med rätt nummer på ryggen, 44 som blivit synonymt med just Brett Harkins. Säsongen i sig blev också riktigt lyckad med 92 poäng på 80 matcher i grundserien, för att sedan imponera stort i Calder Cup slutspelet och göra 22 poäng på 13 matcher. Naturligtvis blev det seger i poängligan. Men något som slår det är förmodligen NHL-debuten i Boston Bruins färger. En match blev det och naturligtvis också en passningspoäng. Framtiden såg ljus ut för North Ridgevilles eget passningsgeni.
Under den första tiden av seniorkarriären hade det mest blivit en tillvaro kring stålbältet i USA uppe i nordöst. Inför säsongen 95-96 blev det dock en helomvändning. Visserligen kring samma kust, men klimatet skiljde sig rejält. Florida Panthers ägde numera rättigheterna och säsongen startades Carolina Monarchs där bröderna Harkins för första gången skulle spela i samma proffsklubb. Men nu var det omvända roller, Brett hade gått ikapp och förbi sin bror Todd och imponerade stort med 94 poäng på 55 matcher, 71 stycken av dessa var passningspoäng. Trots det blev det endast åtta framträdanden i Miami-klubben Panthers. Åtta matcher och tre passningspoäng stannade kvoten på. Sejouren i Miami blev kortvarig, en ny trade hägrade och den här gången bar det återigen av till Boston. Harkins första återkomst, den skulle dock inte bli lika omtalad som den andra på en helt annan plats i ett helt annat land. Men kanske vara det dags nu. Att få den riktiga chansen i NHL och etablera sig i en ålder vid 26 år. Frågan var om det gick att misslyckas den här gången eller om det var sista chansen. Visserligen blev det den bästa NHL-säsongen som Harkins gjorde under sin karriär. Men att säga att det blev någon succé är att ta i. Vissa matcher spelade han endast powerplay och dessutom gjorde han några vändor i farmarlaget Providence. Det blev tillslut 44 matcher i NHL det året, det magiska talet vi förknippar med Brett Harkins. Efter den säsongen blev det lite som karriären gick i stå, det blev några säsonger i IHL och AHL de båda farmarligorna innan det säsongen 2001/2002 var dags för den sista sejouren i NHL. Den här gången med Columbus Blue Jackets som gjorde sitt första år i ligan. Inte heller den säsongen blev lyckad, bara några få matcher färre i farmarligan än i NHL blev det.
Jeff Parzych har för Hockeyfutures räkning bevakat Columbus Blue Jackets under flera år och hade inför säsongen 2002/2003 en teori om varför framgångar i NHL uteblev för Brett Harkins.
- Storleken är inget större problem och han är helt okej som skridskoåkare och tekare dessutom. Jag tror till sist inte att Harkins har den vilja och ambition som krävs för att spela i NHL. Men han har producerat på vilken nivå han än spelat på och är en mycket duktig offensiv spelare, menar Parzych.
- Columbus anser att Harkins är en säkerhetsrisk i spelet 5-mot-5 och det är därför han inte erbjudits nytt kontrakt heller. Hans svaghet är helt klart i det defensiva spelet och det är nog mycket på grund av bristande motivation.
Även Pasi Mustonen tränare för Skellefteå AIK vid Harkins första sejour i klubben är inne på Parzychs linje. När frågan om hur pass seriös Harkins var som idrottsman svarade han följande.
- Han var och är seriös under säsongen på is. Däremot hade han vid första besök slarvat alltför mycket med sommarträningsperioden. Hade denna man gått i finska eller ryska "sommarträningsskola" vore han en världsstjärna.
.jpg)
Flyttlasset bar efter tiden i Columbus av till en liten stad i norr, några mil nedanför polcirkeln. Där började Harkins som bekant mycket svagt för att sedan efter jul dominera stort. Under Play Off och Kvalserien var dock inte Harkins samma matchvinnare som han varit under Superallsvenskan. Sejouren i Skellefteå blev därför kortvarig trots påtryckningar att förlänga kontraktet från folk utifrån. Sportchef Peo Larsson menade dock att det skiljde alltför mycket mellan de två buden från parterna. Det ryktades om 5000kr och ändå var Harkins beredd att sänka sin lön rejält. Naturligtvis var det ohållbart och flyttlasset gick till den finska ligan och HIFK Helsingfors. Det var där vid över 30 års ålder i den finska huvudstaden som karriären skulle ta fart på riktigt.
Den finske sportjournalisten Mikko Vouri bevakar Helsingfors-hockeyn för den finska motsvarigheten till Svenskafans, Jatkoaika.com, han menar att HIFK fansen tog Harkins till sitt hjärta direkt.
- Redan i Bretts första match i klubben gjorde han två assist, i den fjärde matchen mot Pelicans gjorde han hela fem passningspoäng, efter den matchen var han fansen favorit, berättar Mikko.
- Givetvis hade han även en kanonkedja att spela i med Kimmo Kuhta och Timo Pärssinen. Pärssinen var poängkung och Kuhta och Harkins slutade på andra och tredje plats i poängligan. Det var särskilt powerplay som fungerade bra där man hade Jere Karalahti och Toni Söderholm som backar, fyller Vouri på.
Det blev tillslut en tredjeplats för HIFK i ligan, man förlorade finalplatsen på övertid mot guldvinnaren Kärpät. Trots det så var Harkins poängkung i slutspelet, 13 poäng på lika många matcher och det blev dessutom två mål i förlängning under slutspelet.
Andra säsongen i Helsingfors blev spolierad av lockouten för Harkins. Spelet låste sig, tränaren gav honom mindre och mindre förtroende vilken slutade med knappare istid. Tillexempel fick han bara spel i den andra powerplay-formationen, någonting man inte är van vid om man heter Brett Harkins. Den begränsade istiden berodde även mycket på en efterhängsen knäskada men framförallt NHL-lockouten då lagets förstacenter numera hette Lasse Pirjetä och i januari månad så tillkom även Olli Jokinen.
Ungefär samtidigt som Jokinen anlände till Helsingfors började ryktena ta fart på andra sidan Östersjön. Skellefteå AIK hade efter påtryckningar från fansen bestämt sig för att agera under det sista transfer fönstret. Förstärkning skulle införskaffas. Trots att det var lockout och flera NHL-spelare fanns på marknaden så fanns det en speciell spelare som Skellefteå-fansen trånade efter, namnet var Brett Harkins.
I mitten av januari tog alltså ryktena fart, Helsingfors drogs nämligen med ekonomiska bekymmer och var tvungna att göra sig av med en spelare. Peo Larsson bekräftade att han hade haft kontakt med Harkins, men var tveksam om klubben skulle släppa honom. Dagarna före transferfönstret stängde så tog dock ryktena abrupt slut. Harkins bekräftade att han hade haft samtal med Skellefteå och menade att han trivdes i Helsingfors men att det var bättre i Skellefteå. Båda parter menade att en lösning till nästa säsong var mycket nära och redan då gick det att läsa mellan raderna att Brett Harkins förmodligen skulle återvända.
Lördagen den 16 april år 2005 är ett datum som etsat sig fast i minnet på de flesta Skellefteå-anhängare. Trots att det var en vårdag i sorgens tecken, Skellefteå hade nämligen missat elitserien med minsta möjliga marginal igen. Trots det så kunde man nu se en gnutta ljus i den långa, mörka tunneln. Frälsaren Brett Harkins hade nämligen skrivit på för klubben igen. En av finska ligans bästa spelare i den svenska andraligan, en spelare som elitserieklubbarna borde tråna efter. Att meriterade spelare som Fredrik Öberg, Andreas Hadelöv och Marc Busenburg skrev på för klubben kom helt i skymundan av konungens återkomst.
Den här gången skulle det dessutom vara en mer vältränad Brett Harkins som skulle komma att anlända. På grund av skatteregler så fick vistelsen i Sverige inte bli längre än 183 dagar. Därför skulle början av säsongen inte kunna inledas i Sverige och Hockeyallsvenskan. Lösningen blev en utlåning till Jokerit i den finska högsta ligan. Att Harkins själv som tog initiativet ansågs mycket proffsigt från Skellefteås sida. Helt klart var det en mer seriös och noggrann Brett Harkins som den här gången skulle anlända till Skellefteå. Först så var det bara tänkt att han skulle träna med någon klubb i Finland men det visade sig att flera SM-liiga lag var intresserad av att låna honom fram till den 15 oktober.
Succén i Jokerit lät inte vänta på sig. Redan i ligapremiären blev det ett mål, ett assist och det avgörande straffmålet. Som grädde på moset blev han dessutom utsedd till matchens lirare. Det innebar dock inte bara enbart positiva tankegångar i Skellefteå snarare tvärtom. Funderingarna började gå kring att Jokerit skulle försöka köpa loss Brett och inte blev det bättre när Peo Larsson gick ut i media och sa att allting har ett pris. Flera artiklar publicerades dessutom i ämnet och oron spred sig i Skellefteå-lägret. Men den här gången var de falskt alarm, resterande del av sejouren i Jokerit blev dock inte lika lyckad. Poängskörden stannade på 3 poäng och Harkins fick mindre speltid ju längre in i serien man kom. Jokerit var inte speciellt intresserade av en fortsättning för Harkins och övervägde inte ens att köpa loss jänkaren. Det var naturligtvis någonting man i Skellefteå drog en lättnadens suck över. Nummer 44 skulle återigen ses i de svartgula färgerna.
Fotograf/Rättigheter
Toppbild: www.noegruts.com
Övrig bild: Marko Hannula
Dokument Nummer 44 är den andra delen i en artikelserie på tre delar om Skellefteå AIK: s center Brett Harkins. Vi kommer att följa dennes öden och äventyr från våren 2002 till och med sommaren 2006. Under denna tid har passningsgenit från North Ridgeville gått från att vara föraktad till älskad av en hockeytokig stad vid Norrlands kustremsa.
