Krönika: Jackpot eller nitlott?
Målvakter har alltid haft ett rykte av sig att vara speciella. Dave Stathos är knappast något undantag, istället är han mycket speciell för att vara målvakt.
Vid en ålder av fyra år började Dave Stathos att spela hockey med ett lokalt lag. Han var kapten för sitt lag och även en av de stora stjärnorna, som forward. Men inför en match blev lagets målvakt sjuk och den lille målskytten med grekiskt påbrå fick ta sig utrustningen och ställa sig. Succé från första stund är det minsta man kan säga, redan i sin första match som burväktare höll han nollan och året efter blev han lagets reguljära målvakt. Det gillades dock inte hos laget fans, främst utgjorda av nära och kära. Man tyckte att Dave var en så pass bra forward att han borde fortsätta med att spela längst fram i banan istället för längst bak. Men det var ingenting som bet på honom eftersom han formligen älskade sin nya position.
Det var dock nära att karriären skulle ta slut redan några år efter när Daves största idol Clint Malarchuk tragiskt fick sin hals uppskuren av en skridskoskena. Mamma Stathos tyckte då att det var nog med denna farliga sport för sin son. Någonting som han dock stumt vägrade lyssna på.
Vem vet om Dave Stathos hade lyssnat på sin omgivning hade han kanske varit forwardsstjärna i NHL vid det här laget, hade han lyssnat på sin mor hade han kanske inte ens varit hockeyspelare – men Dave Stathos har alltid haft en vana att gå sin egen väg.
Och sannerligen är det ingen vanlig spelare vi har att göra med. Han har ett rykte av sig att ena sekunden göra en omöjlig räddning för att i den andra släppa in ett långskott från andra sidan planen. Det hela beror mångt och mycket på positionsspelet där han nästan befinner sig inne i det egna målet för att helt lita på sina reflexer. Men naturligtvis har också psyket ett stort ord med i det hela vilket också är någonting som intresserat kanadensaren.
Under sin tid i collegelaget Princeton studerade han nämligen hockeyspelarens mentala egenskaper. Vad nu det säger är svårt att sia om förutom det återkommande faktum att det är en väldigt speciell målvakt Skellefteå kontrakterat.
Frågan man kan ställa sig, har det någon betydelse att han kanske hellre stannar hemma och smuttar på ett glas rödvin framför en bra bok än tar en öl med lagkamraterna. Nej, egentligen inte det minsta men av tradition har utlänningar med lite speciella egenskaper haft svårt i Skellefteå. Ta bara tillexempel den oerhört materialkänslige slovenske målvakten Gaber Glavic som knappast gjorde någon glad. Samma sak gäller divige ryssen Oleg Yashin som först charmade alla med sitt hårda skott för att sedan vägra träna med fjärdekedjan.
Men ingen regel utan undantag och att Stathos inte kommer gå in i gänget är trots allt väldigt osannolikt då han sedan tidigare känner på både Brett Harkins och nu även Mikko Laine, dessutom verkar han vara en väldigt sympatisk och jordnära person.
Men då stöter vi genast på nästa problem, i vilken fas i karriären befinner han sig? Som rapporter samt statistik gör gällande är den kvicke kanadicken på väg spikrakt neråt. Sina första två säsonger i HIFK och Finland var mycket imponerande men uppföljning har inte varit lika bra. En misslyckat sista halvår i HIFK, två misslyckades sejourer i Pelicans och på det spel i halvtaskig liga i Quebec så långt ifrån stjärnglansen man kan komma.
Förresten blev jag lite nyfiken på LNAH, vad är det för liga egentligen?
Jo, efter att jag hört mig för hos en kanadensisk reporter vid namn Martin Lavoie kom det fram att ligan innehåller nio lag som förra säsongen gjorde upp i grundserie på 56 omgångar, som ska minskas ner till 48 omgångar till den här säsongen. Ligan anses vara en chans för unga spelare samt veteraner att kombinera studier med att spela ishockey. Den nu elva år gamla ligan anses vara på en nivåmässig tredjeplats efter NHL och AHL men betydligt bättre än ECHL, CHL och UHL.
Vad det gäller Stathos gamla klubb Laval Chiefs så har man inför den här säsongen flyttats till Saint-Jean för att bilda Summum-Aigles. Senaste säsongen för Chiefs åkte man ut i slutspelet första runda mycket på grund av ett uselt försvarsspel, Stathos gjorde det hela mycket bättre men en spelare gör helt enkelt inte ett helt lag.
Åter till ämnet så har jag väldigt svårt att se Stathos skulle vara på väg neråt i karriären.
Men man vet aldrig, det känns som att Stathos antingen blir en jackpott som gör det avgörande räddningarna och vinner de viktiga matcherna. Eller så klappar han igenom och fumlar han in puckar från ingenstans och ger motståndarlaget ett onödigt försprång. Att Stathos blir en målvakt som gör det han ska men inte mycket mer. Nej, det tror jag knappast.
Antingen eller, en jackpott eller nitlott, det kan inget annat än framtiden utvisa.
