Spelarprofil: Marcus Kristoffersson
Marcus Kristoffersson har minst sagt haft en brokig karriär. Ena stunden har framtiden sett lysande ut medan det i nästa sett helt annars ut. Tigerränder & Taggtråd tagit sig en närmare titt på den storväxte jämtlänningens karriär såhär långt.
Marcus Kristoffersson började sin seniorkarriär redan säsongen 1995-96 i Mora IK och dåvarande Division 1. Han gjorde 26 matcher i klubbens A-lag och resterande 16 i J-20 laget. Några större framgångar poängmässigt nådde han inte i något av lagen men likväl spelade han sig närmare och närmare en fast plats i A-truppen. Kommande säsong blev sig ganska lik, över 20 matcher i förstalaget och resterande del i SuperElit och J-20 laget. Säsongen 1997-98 var det så dags för det verkliga genombrottet i den svenska andraligan, innan säsongen hade han blivit draftad av Dallas Stars i den fjärde rundan som nummer 105 totalt. Poängmässigt skulle det också komma att bli hans bästa säsong någonsin i en svensk liga då han 14 poäng på 28 matcher, alltså i snitt en halvpoäng per match. Det var dock inte poängproduktionen som gjorde att Elitserieklubben HV71 öppnade ögonen för den storväxte jämtlänningen. Istället var det ynglingens egenskaper som powerforward som främst lockade. Kristoffersson sågs som något i alla fall vid den tidpunkten unikt i svensk ishockey och spåddes en mycket fin framtid med chans till spel i NHL. Men det främsta anledning till att blev Jönköpingsklubben för jämtlänningen var tränaren Randy Edmonds som tidigare samma sommar också gått vägen mellan Mora och HV71.
Förväntningar på Kristoffersson var trots allt ganska högt ställda när han kom till den storsatsande klubben. Tränare Edmonds hade talat sig god för sin adept, dessutom hade många andra klubbar varit ute efter den fysiske forwarden och Jönköpingsklubben trodde att man gjort ett riktigt klipp. Med facit i hand kan man dock säga att han knappast infriade förväntningarna. Istället visade sig Kristoffersson vara riktigt opolerad, han spelade vårdslöst, drog på sig en mängd onödigt utvisningar och skulle reta och provocera allt i sin väg. Dessutom gav han sig på mindre spelare och i slutet av sin tid i Jönköpingsklubben blev han nerskickad till J-20 laget där han visserligen gjorde en hel del poäng, dock bara på grund av att hans fysiska status var överlägsen på den nivån. Han skulle dock hinna skämma ut sig rejält även där då han mycket klumpigt skallade en spelare. Trots detta blev han uttagen till den svenska JVM-truppen 1999 och det tackade han för genom att göra sju poäng på sex matcher. Det är dock en av väldigt få positiva saker Kristoffersson kunde ta med sig från Jönköping då han mitt under säsongen 1999-00 lämnade HV71 och Sverige för spel i SM-liiga och Espoo Blues. Den något fartfylldare finska ligan skulle visa sig passa som handsken för Kristoffersson som gjorde en riktigt bra halvsäsong i Espoo och Blues. Så bra att han säsongen efter erbjöds ett kontrakt av Ässät Pori, men väl i Björneborg låste det sig igen och än en gång tvingades han flytta mitt under säsongen. Den här gången var det Hardy Nilssons Djurgården som knöt till sig Kristoffersson och använde honom som torped, en roll som skulle visa sig passa honom ganska bra. Trots ett par brokiga säsonger såg det ganska bra ut för Markus Kristoffersson då han inte bara kunde kalla sig SM-guldmedaljör då han inför säsongen 2001-02 skrev på ett tvåvägskontrakt med Dallas Stars.
Det skulle dock inte bli några matcher i NHL utan istället fick han kämpa i farmarligan och Utah Grizzlies i två säsonger. Han tvingades inte bara kämpa för sin plats i laget utan också mot skadorna som bara avlöste varandra. Inför säsongen 2003-04 var han så tillbaka i svensk ishockey och Djurgården, den här gången med Niklas Wikegård i båset, en tränare som verkligen borde passa Kristoffersson och hans spelstil. Men det lossnade inte riktigt nu heller, trots det skulle det komma att bli en försättning i klubben även under lockout-säsongen 2004-05. Han hamnade dock riktigt i kylan och lånades i mitten av säsongen ut till allsvenska Skellefteå AIK där han snabbt blev publikfavorit innan han plockades till Djurgården tillbaka lagom till slutspelet.
Även förra säsongen måste ses som ganska misslyckades för Kristoffersson då han inte alls kom lös, spelet låste sig och energin vi varit vana att se fanns inte alls där. Delvis på grund av det var han länge kontraktslös i somras innan Skellefteå bestämde sig för att knyta till sig honom i två år.
