Tankar kring Redhawks 06/07
Förlust i Jönköping, En poäng på tre matcher mot tre norrlandslag hemma i ladan och en solklar förlust i Gävle. Det kan inte vara många av oss rödhökar som är särskilt imponerande av starten. Jag presenterar mig själv på Höknästet genom att ge mina funderingar på Malmös start och dess framtid.
Klockan är halv elva. Malmö har precis förlorat sin sjätte match på sex matcher, ett inte alltför imponerande facit. Precis som vår senaste sejour i den svenska högstadivisionen så har målskyttet varit ett stort problem, och om vi dessutom lyckas göra fler än en eller två mål ja då gör motståndarna oftast fler. Någon gång kommer vi dock undan med en trepoängare, men då är det för sent. Så minns jag Elitserien 04/05. Så vill jag inte minnas årets säsong, men det har börjat precis så som jag inte ville det skulle börja.
Om det ändå vore så väl att problemet bara var att vi inte kan göra mål. Ja då skulle jag inte vara alltför orolig.
Men pessimisten i mig tycker faktiskt att det ser än värre ut på backsidan. Björk och Hersley är och kommer i framtiden bli fantastiskt nyttiga för vårt Redhawks (eller kanske snarare för de NHL-klubbarna som draftat killarna) men är dom spelarna som ska hålla uppe vårt försvar? Frylén och Norgren lider enligt mig av lite samma problem att deras tempo inte överhuvdtaget är på elitserienivå. Frylén var fantastisk under Malmös visit i Hockeyallsvenskan (en visit jag hoppas jag aldrig någonsin behöver vara med om igen) men verkar ha det desto svårare i svensk hockeys finrum. Norgren är en spelare som man inte kan annat än älska, men det är för mig jobbigt att säga, mycket jobbigt att säga att jag inte alls tycker han håller elitserieklass längre. Jag beundrar verkligen Norgren och har honom allt att tacka för det han har gjort Malmö och hoppas självklart att han är en del av Redhawks ledning i framtiden. Lupaschuk som jag hade alla världens förväntningar på och som jag självklart fortfarande hoppas kan göra en lika fin säsong som den han gjorde förra säsongen i Mora har gjort mig extremt besviken. Men även solen har ju som vi alla vet sina fläckar. Skoog och Öberg är habila men är väl inte direkt dom spelartyperna som gör det spektakulära. Jag längtar enormt till det datumet då Sekeras, den gamle Dallas Stars-backen anländer till ett redan väldigt slovak inspirerat Redhawks. Sekeras har extremt mycket potential och om han bara når upp till den kommer vårt försvar höjas avsevärt. Men då kan han inte drälla omkring och slarva som han gjorde i Allsvenskan, han måste visa varför ett lag som Dallas valde att kontraktera honom. Men jag kan inte annat än instämma alla andra skribenter, Malmö MÅSTE förstärka på backsidan och gärna försvarare med andra kvalitéer än de offensiva under nästa transferfönster, annars finns det absolut inga andra alternativ än Kvalserien.
Jag har väldigt svårt att se hur vi skulle kunna nå Wikegårds tips på en slutspelsplats, ibland känns det som om hans känslor från tiden i Malmö inte riktigt försvunnit (men det förstår vi ju alla varför och kan knappast klandra honom) men vi måste också inse att det är väldigt många fler poäng att slåss om. Men allt är verkligen inte dystert. Lasse Pirjetä kan komma till att bli Elitseriens kanske bästa värvning, har sett honom då och då under hans tid i NHL och Pittsburgh Penguins. Han är fantastiskt duktig och den succéstarten han har fått trots lagets tveksamma inledning kan till och med bli ännu bättre fortsättningsvis. Milan Bartovic och Andrej Nedorost som jag bara sett som hastigast i världens bästa liga har vad jag fått veta från många håll en extremt hög högstanivå men en kanske ännu lägre lägstanivå. Kan dom hålla den där mer tacksamma nivån så har vi två riktiga guldgruvor där. Dock känns det som om Malmö har fallit tillbaka på det gamla temat med att kontraktera namntyngda spelare på rad, dock utan att riktigt ha en tanke om hur mycket dom verkligen bryr sig om Redhawks och att prestera max för klubbens framgång och dessutom har jag med risk för att låta aningen rasistisk svårt för att kontraktera så väldigt många utlänningar. Inte för att jag har något emot dom men för att jag tror att det skadar lagets framtid och svensk hockeys utveckling.
Men stolta vi reser oss, tar oss i kragen och hittar med risk för att låta tjatig ett gäng rejäla, hårt arbetande defensiva försvarare.
Jag vill inte vara med om den mardrömsliknande situationen det är att spela i Kvalserien ännu en gång till.
Vi är Malmö Redhawks och vi hör hemma i hockeyns finrum.
Bit ihop och vinn nu pågar. Nu kör vi på allvar.
