Krönika: Gör ord till verklighet
Det börjar bli tröttsamt och snudd på skrattretande, faktiskt. Spelare som gnäller, klagar och tycker si och så. Det är hög tid att agera. Gör vad som måste göras, klubbledningen.
Har man följt Malmö intensivt sedan 1995 har man hört både det ena och det andra, fram och tillbaka, om de olika tränarna. När uppgifter läckt ut om vad delar av dagens spelartrupp anser om Lars ”Osten” Bergström blir jag inte på något sätt förvånad men ändå lite förbannad. Uppgifterna har förvisso framkommit i tidningen City, men där finns säkerligen en viss sanning i kommentarerna. Som anonym är det ju rätt lätt att tala ut.
Låt oss lite snabbt sammanfatta alla de negativa sidor våra olika tränare har haft under en rad år nu:
Stephan Lundh var för snäll, lite för mycket kompis med spelarna och enligt vissa lite väl gnällig.
Niklas Wikegård hade taskig tajming och var för kontroversiell.
Per Bäckman och Gunnar Johansson hade inte den rätta gnistan och gick enbart på rutin.
Björn Kinding var inte tillräckligt kunnig och la inte energi på rätt saker.
Dan Hobér hade en gammaldags stil och kunde inte motivera tillräckligt.
Och så då nu senast – Lars ”Osten” Bergström, som tydligen ska sakna känsla och skrika och klaga i för stor utsträckning.
Är det bara jag som känner en viss hopplöshet? Vilken sorts tränare och ledarperson man än väljer så passar det inte. Därför är det hög tid att börja agera på ett nytt sätt. Spelarnas kräsenhet och allmänna gnäll kommer troligtvis aldrig försvinna helt och hållet, men det finns bara en väg att gå nu. Det är Lars ”Osten” Bergströms linje som gäller. Den ska stöttas till 110 %. Föreningen har gjort det bra så här långt och det är bara att hoppas att man menar varje ord när det kommer till huruvida ”Osten” sitter säkert. För att byta tränare ännu en gång ser jag som den absoluta dödsstöten för elitishockeyn i Malmö. Ja, så illa och allvarligt är det faktiskt.
Att Fredrik Eriksson nu försvann kan mycket väl bara vara startskottet på en tid då spelare får lämna klubben. Hela laget har underpresterat, men en rad spelare som på förhand troddes kunna ha nyckelspelareroller har misslyckats något ofantligt inledningsvis.
Jag köper att självförtroendet är i botten, men alla ska kunna kämpa, alla ska kunna ge allt när det kommer till närkamper och skridskoåkning. Inte ens det har vi sett så här långt. Det lyser i ögonen på ytterst få, jag saknar jävlaranamma-känslan. Därför är vi i stort behov av förändringar och jag tror att det är signaler som behöver skickas. Leif Boork i Brynäs har gjort ett enastående jobb med att få inte bara de yngre spelarna utan även de äldre – som fått vara kvar – att brinna för uppgiften.
Tommi Miettinen, Vesa Viitakoski och Mikael Wahlberg fick se sig sparkade av Gävleklubben. Något liknande borde definitivt kunna genomföras i Malmö. För varför ska egentligen några spelare som inte klarar av att prestera på en jämn nivå vara heliga i ett lag eller i en förening?
”Osten” har tidigare sagt att ”vi bygger för framtiden”. Gör det då också. Kör fullt ut på den linjen. För inledningen har varit så pass katastrofal att det inte finns något att vara rädd för. Se möjligheterna i stället. Rikta gärna blickarna mot Allsvenskan och leta efter spelare av det rätta virket. Naturligtvis ska klubbledningen dock fortsatt främst prioritera att hitta stabila defensiva backar, men något guldkorn lär man med rätt scoutning hitta närmare än vad man tror.
