Krönika: Malmö är på gång
Äntligen, på tiden att det börjar likna lite hockey och gammal Malmö Redhawks-anda i Malmö Isstadion igen. Det känns som att det börjar hända lite på isen nu. Jag efterlyste i min förra krönika att det var dags att börja tacklas lite. Jag kan inte tänka mig annat än att det finns lirare i HV71 i dag som har rejäla sviter efter Malmö Isstadions sarg. Tackar härmed våra Malmö Redhawks-lirare innerligt för att ni äntligen smäller på och står upp för vårt Malmö!
Matchen mot Färjestad var en grym uppvisning, i bra backspel, effektivitet framåt och riktiga rensningar från egen zon. De två första perioderna mot HV71 var väl inte de bästa våra backar har gjort i år. Jag satt och njöt riktigt mycket när det bra backspelet äntligen mot Färjestad infann sig. Färjestad hade många skott på mål, men våra backar styrde bra och behärskat ut Wolfslirarna mot kanterna och lät Stana få fri sikt. Så skall backspel spelas. Inte som det gjordes mot HV71 i de två första perioderna, där våra backar som är allt från 185 cm till 205 cm och väger runt 100 pannor trodde de var någon jävla "Foppa" med dribblingar eller en ny Mario Lemieux med passningar rakt genom slottet, allt i EGEN ZON. Ut med pucken är ett måste.
Det är bara tacka och ta emot att vi mot HV71 hade en lirare längst bak som var på stort humör. Efter att nollat Färjestad på ett vackert och nästan poetiskt sätt så höll Stana i takterna och visade ett mycket kvalitativt spel även mot HV71. Det vi på läktaren fick uppleva mot HV71 var utan att ta i för hårt, en riktig skitmatch i de två första perioderna, trots detta njöt jag av matchen ändå. Jag tog mig en funderare på varför efter två perioder, svaret jag hittade Inom mig själv var RASTISLAV STANA. Vilken underbar lirare! Ena sekunden plockar han ner puckar i plocken som om de hade ett snöre och bara hängde ner från taket, det ser så enkelt ut. Sekunden efter är han ute och valsar runt med pucken så det nästan blir självmål. Det hände ett par gånger detta sistnämnda, så man till sist trodde det var för att underhålla, jag till och med började skratta efter ett tag.
Nu till detta om Fredrik Eriksson som lämnar klubben. Läste i samband med detta avhopp i en Stockholmsblaska att det nu började att bli lite höga missnöjen med "Osten" även hos andra i omklädningsrummet. Han skall enligt denna tidning ha för stark vinnarskalle. Jag nämnde i min förra krönika att Malmö skulle satsa på "Osten", få lite kontinuitet, det håller jag mig fast vid. De som tycker att det är jobbigt när det blir för mycket vinnarskalle, skall helt enkelt inte hålla på med hockey. De kan kasta in handduken, gå och spela boule en söndag där vinna och förlora är lika mycket värt och man inte får lön för att prestera. Om det nu skulle stämma att Osten har för mycket vinnarskalle för vissa spelare, låt spelarna lämna, men behåll för fan Osten. Laget med alla nya börjar ju äntligen lära sig spelsystemet nu och det börjar se riktigt lovande ut.
Nu måste jag klaga lite med, tyvärr. Att gå på hockey är för mig skitkul, men något jag blir jävligt förbannad på samt börjar tröttna på rejält är att Hockeyligan inte en gång för alla kan göra en domarkår som är bra. Jag har suttit i de två sista matcherna, vilket ger en liten annan bild över spelet än från stå. Det tas utvisningar hit och dit som jag inte ens kan hitta på repriser, minuten efter får någon sitta två minuter för något som var betydligt mindre grovt än något som hände i närkampen innan och inte resulterade i ett skit. Ovan på allt så blir det helt plötsligt icing när spelaren har passerat röd linje, vilket när jag tittar i domarboken inte skall bli icing. Jag tycker hela svenska folket som älskar att gå på hockey förtjänar en rättskipare som är av elitserieklass. Det är fan inte bara ett krav, det borde även vara en rättighet!
