- -
39 magiska sekunder fällde avgörandet!
5907 åskådare i Läkerol Arena fick ikväll bevittna 39 magiska sekunder för Luleå Hockey då man i den 36:e matchminuten gjorde både 1-2, 1-3 och 1-4. Luleå kontrollerade sedan matchen och kunde till slut vinna med en betryggande 5-2-seger.
Bra bortamatch gav seger mot ett svagt Brynäs
Luleå gjorde en helgjuten insats på tisdagskvällen mot ett för dagen mycket blekt Brynäs. Det kändes redan från start att det skulle bli Luleås match. Utdelningen lät dock vänta på sig men när den väl kom var det med besked.
Första perioden
Luleå matchade sin tredjekedja från start mot Brynäs superstjärna Nicklas Bäckström. Ett mycket klokt val för Robin Lindqvist och Anders Burström är, i mitt tycke, Luleås bästa på att neutralisera motståndarstjärnor och att få dom ur balans. Den förväntade anstormningen från start uteblev också och istället var det Tomas Surovy som så när kunde ge Luleå ledningen i matchens första riktiga anfall efter en minut. Ett bra backhandskott räddades dock av Brynäs Daniel Sperrle, som fick stå då Robert Kristan blivit skadad. Strax efter att ha klarat av ett numerärt underläge fick så Surovy matchens andra målchans. Uret stod då på 4:15. Redan i det här skedet kunde man skönja att Brynäs inte hade några riktiga linjer i sitt spel. Allt spel tycktes vara förutbestämt att gå via Nicklas Bäckström och när han inte hade en sådan där afton när allt fungerar så var det minst sagt grus i maskineriet. Ett lyckat byte av honom tände dock hemmalaget och drog en susning ur hemmapubliken men så fort han gick till båset för att byta var man tillbaka i lunken igen. Luleå var i det här skedet mest intresserat av att bygga sina anfall på kontringar och man iscensatte flera bra anfall genom att möta upp vid egen blå linje och snabbt vända spelet. Då Brynäs gång på gång saknade tempo och finess (med Bäckström som enda undantag emellanåt) vid momentet att komma ned djupt i Luleåzonen var chanserna till kontringar flera. Man slarvade dock bort flera givna lägen genom att slå dåliga passningar. Luleå drog på sig flera utvisningar men Brynäs förmådde inte skapa några farligheter mot ett disciplinerat bortalag. Närmast mål var Fredrik Hynning som fick ett friläge i den sjuttonde minuten. I periodens slutminut vaskade Brynäs till sist fram två chanser i ett powerplay men perioden förblev mållös. Ett baklängesmål i det skedet hade varit psykologiskt tungt att ta. Särskilt med tanke på hur fint Luleå spelade under den första perioden. Brynäs hade som sagt svårt att komma in med fart i Luleåzonen och deras backar såg väldigt desorienterade ut. Man hade dock inte kunnat utnyttja de fina lägen som uppstått. Bättre avslutningar stod därför på önskelistan inför period nr 2. I övrigt såg det mycket bra ut. Man hade dragit på sig väl många utvisningar i en inte särskilt ful match och det kändes som om man skulle få domsluten med sig framöver. Ett visst inslag av kompensation brukar ju alltid ingå i bedömningen. Gott hopp på flera fronter inför fortsättningen med andra ord.
Andra perioden
Luleå drog på sig ännu en utvisning i periodens upptakt genom att man räknat fel i båset och spelat med för många spelare på isen. Slarvigt, slarvigt och det höll på att kosta ett baklängesmål eftersom Brynäs nu fick till sitt bästa powerplay för kvällen. Nyförvärvet Mikko Pukka visade dock stor kvalitet i boxplay med uppoffrande spel och hårda tacklingar. Under andra periodens första halva blev spelet sedan väldigt publikfriande med chanser åt båda håll. Renberg & Co var nära i den sjätte minuten att få spräcka nollan men än närmare var Mikael Lind i Brynäs minuten efteråt. Hans snabba inbrytning framför målet räddades dock vaket av Mattias Modig. Mikko Pukka gav sedan Andreas Dackell en rejäl tryckare axel mot axel och jag tror inte att den senare kommer att sova på sidan i natt. Halvvägs in i perioden fick sedan Luleå för andra gången chansen i powerplay. Spelet låste sig dock totalt och istället kunde den utvisade Mathias Månsson bli frispelad direkt när han kom från utvisningsbåset. Avslutningen var klinisk i Modigs vänstra kryss och det stod 1-0 till hemmalaget. Repliken lät dock inte vänta på sig. Redan halvminuten senare satte Mikael Renberg ett distinkt direktskott högt bakom Sperrle, fint framspelad av den hårt arbetande Tomas Surovy. Det var kvitterat och i allra högsta grad match igen. En period av fint Luleåspel följde på målet och man framtvingade en utvisning på Rodrigo Lavins, då han genom en hakning undanhöll Martin Chabada från att göra mål för femte matchen i följd. Precis som tidigare gjorde dock Luleå en slät figur i powerplay och den klart bästa chansen fick istället Brynäs efter en fin kombination i Luleås zon. Modig gjorde dock en fenomenal räddning på ett givet mål då han på något mirakulöst sätt lyckades få plockhandsken på pucken just som den skulle rakas in i mål förbi en (till synes) överspelad målvakt. Det var en räddning som tände bortalaget och strax därpå kunde Pavel Skrbek efter en soloraid utan bevakning i anfallszonen skicka in 1-2 under en olycklig Daniel Sperrle. Ett inte alltför märkvärdigt skott. Knappt hade leendet på mina läppar hunnit lägga sig förrän årets indian kom på besök i Läkerol Arena och plötsligt stod både Renberg och Surovy helt fria framför Sperrle. Den senare fick passningen och slog in 1-3 från två meter. Det var 23 sekunder mellan målen. Nu var Brynäs rejält i gungning och jag förväntade mig en timeout från Boork. Den uteblev dock och gladast för det var Luleå Hockey som direkt på nedsläpp omgående satte fyran. Denna gång var det Fredrik Hynning som efter katastrofalt dåligt försvarsspel kunde tjata in pucken i en rörig situation framför Sperrle. Man hade gått från 1-1 till 1-4 inom loppet av 39 sekunder och Brynäs var ett slaget lag. Tränare Boork tycktes ha insett detsamma för han gjorde ingen aktiv åtgärd för att bryta trenden. Det kunde också ha blivit ytterligare baklängesmål före den andra pausen, för Brynäs hade inte ett försvarsspel värt namnet. Luleå gladde desto mer och kombinationerna i anfallen tycktes vara oändliga. Själv satt jag mest och njöt på läktaren. Frågan inför tredje perioden var om Luleå skulle begå harakiri och spela på resultatet eller om man skulle upprätthålla sin fina position i banan och vittja det nät som Brynäs gång efter annan simmade in i?
Tredje perioden
När man ligger under med tre mål på hemmaplan måste man chansa och gå fram i banan i syfte att snabbt få en reducering. Därför förväntade jag mig en hejdlös anstormning av Brynäs i inledningen av slutakten. Av detta blev det dock intet. Efter 4:40 fick man dock pucken i nät men det dömdes helt riktigt bort av domare Rönnmark eftersom assisten till målet tillkom genom en tio meter lång handpassning. Den korta hundradel som man trodde sig ha reducerat var dock tändvätska nog till att få igång hemmalaget och man kunde därför få in en reducering redan halvminuten senare. Det var Jonas Almtorp som ensam bröt sig fram på högerkanten och skickade in reduceringen vid bortre stolpen. På det målet borde Modig kommit ut lite längre för att stänga vinkeln. Det var å andra sidan hans enda misstag i matchen. Efter målet tog sig Luleå dock i kragen och man stängde den egna zonen gång på gång. Frustrationen spred sig i Brynäs och när Mathias Månsson fick en tvåminutare för hooking efter åtta minuter gick luften ur dom för gott denna kväll. Luleå tycktes inte ha några intentioner att anfalla längre utan ville mest säkra hemåt och man hann med att både gå offside som att slå icing under det numerära överläget. Inte så bra förstås men också ett tecken på hur oengagerade man kunde kosta på sig att vara vid det här laget. Man trodde sig också få en deja vu mitt i perioden då man för andra gången ikväll fick se två Lulespelare fria framför Sperrle men denna gång blev det lite svårt med kommunikationen och en stressad Viktor Lindgren hade tyvärr siktet inställt mot stjärnorna. Vid ett spelavbrott efter 14:19 (en linjeman såg ut att ha brutit en nagel…) konstaterade jag att om man bara höll sig med fullt lag på isen så ”kunde man inte” tappa matchen. Så bra kontroll hade man över alla skeenden där ute på banan. Direkt efter den efterföljande tekningen bjöd man så på lite hockeygodis. Burström vann tekningen bakåt till Janne Sandström som i sin tur slog en perfekt djupledspassning mellan Brynäs (än en gång) felpositionerade och stillastående backar. Adressaten var Johan Harju som fri med Sperrle behärskat gjorde en skottfint och skickade in en backhand mellan benskydden. 2-5 och oddsen för att hinna hem till Sportnytt sjönk avsevärt då tusentalet personer gick mot utgångarna. Sedan spelade man bara av den återstående matchtiden. Det enda av intresse var om Martin Chabada skulle få göra mål för femte matchen i följd. Så blev det inte, men det var nog det enda tråkiga med denna match. Ja, spelet i numerärt överläge gjorde heller ingen glad men det fanns så mycket annat att plocka fram och glädjas över. Man spelade prickfritt boxplay, alla enheter fungerade och Mattias Modig visade återigen hur bra han är. Han borde vara given förstamålvakt enligt min uppfattning. Inte bara i Luleå utan också i juniorlandslaget.
Summering och spelarkritik
Luleå gjorde som sagt en helgjuten insats. Om det var Luleå som gjorde Brynäs dåliga eller om de senare helt enkelt hade en dålig dag på jobbet ska jag låta vara osagt. Man kunde då inte tro att endast Mora tagit tre poäng i Gävle i höst med tanke på hur virrigt det såg ut i hemmaleden. Jag har svårt att finna någon som kan få godkänt. Det skulle i sådana fall vara Mathias Månsson som i alla fall visade vilja. Bäckström briljerade också emellanåt men under matchens senare halva var han helt osynlig. Han har uppenbarligen ett väldigt tungt lass att bära. Vad händer om han blir skadad? Nicholas Angell tycktes ha en väldigt fri roll. Han var lite överallt på isen och allra mest tycktes hans backpartner undra vart han tagit vägen någonstans. Andreas Dackell fick det officiella priset som hemmalagets bäste. Om det var rätt eller fel låter jag vara osagt.
I Luleå var det enklare att finna glädjeämnen. Förstafemman var återigen bra. I synnerhet Omark och Hynning denna gång medan Chabada inte dominerade såsom man vant sig vid. Bäst var dock andrafemman med framförallt Surovy och Renberg. Kalle Kerman visade faktiskt lite fina tendenser också. Alla backarna gjorde bra ifrån sig. Det var kul att nyförvärvet Mikko Pukka visade så bra och resolut, fysiskt backspel. Mattias Modig var också strålande i målet. Han fick pris som bäst i Luleå. Ett pris jag hellre givit till Tomas Surovy. När gjorde man fem mål i spel fem mot fem på bortaplan senast?
Domare Rönnmark gjorde en bra insats. Underkänt får däremot publiken. Var tredje stol stod tom och tydligen var det just på de stolarna de som Brynäs har sin engagerade publik. Det var för jämnan knäpptyst i hallen och tankarna for ofta till Globen, vilket inte är en komplimang. Sändningen i Canal+ fick säkert några att stanna hemma men de som väl kom dit kunde ju ha försökt göra sitt för att väcka hemmaspelarna.
Hoppas Luleå nu tar denna seger på rätt sätt och redan på torsdag mot Linköping tar tre nya poäng. Man har nu tagit tretton poäng på fem matcher och ätit upp en stor del av gapet till lagen närmast ovanför i tabellen. Vid seger på torsdag passerar man just Linköping. Ett Linköping som gått kräftgång på senare tid och dessutom är väldigt svaga på bortaplan. De lär dock vara mycket revanschsugna eftersom att de förlorade mot just Luleå förra helgen just som de var i färd med att ”knyta ihop säcken”.
Matchfakta
Brynäs - Luleå 2-5 (0-0, 1-4, 1-1)
Första perioden
-
Andra perioden
1-0 (32:36) Mathias Månsson (Sebastian Karlsson, Ove Molin), 1-1 (32:54) Mikael Renberg (Tomas Surovy, Lubos Bartecko), 1-2 (36:12) Pavel Skrbek (Anders Burström), 1-3 (36:35) Tomas Surovy (Mikael Renberg), 1-4 (36:51) Fredrik Hynning (Martin Chabada, Linus Omark).
Tredje perioden
2-4 (45:14) Jonas Almtorp (Ove Molin, Mads Hansen), 2-5 (54:21) Johan Harju (Jan Sandström, Anders Burström).
Skott: 25-24 (7-6, 10-9, 8-9).
Utvisningar: Brynäs 12 minuter, Luleå 14 minuter.
Domare: Ulf Rönnmark, Stockholm.
Publik: 5907.
Matchens stjärnor
3. Tomas Surovy, Luleå.
2. Mikael Renberg, Luleå.
1. Mathias Månsson, Brynäs.
