Krönika: Guldkantad laguttagning
När Per-Erik Johnsson i våras tog Färjestad till SM-guld nådde han sin absolut största framgång i sin rekordkorta tränarkarriär. Guldlaget byggde han på fyra mycket starka kedjekombinationer som han nu har chansen att nästintill helt efterlikna i Skellefteå då slovaken Andrej Nedorost ansluter till laget.
Att Skellefteå skulle bli mycket influerat av Färjestad var det aldrig någon som tvivlade på då Per-Erik Johnsson flyttade upp till Västerbotten. Föga överraskande har den sympatiske värmlänningen byggt ett lag där alla drar sitt strå till stacken och ingen tillåts glida omkring, fråga bara Antti Virtanen.
Kedjekombinationerna har varierat lite grand och faktum är att man egentligen endast haft två fungerande enheter i den så kallade gubbkedjan med Fredrik Öberg, Magnus Wernblom och Anders Söderberg samt kedjan med Fredrik Krekula, Johan Ramstedt och Pontus Petterström.
Två fungerande kombinationer är färre än vad Färjestad lyckades så bra med förra året. Nu finns chansen att bygga fyra liknande enheter i Skellefteå, med lite grädde på moset dessutom.
Förstakedjan
Magnus Wernblom – Fredrik Öberg – Anders Söderberg
Peter Nordström – Jörgen Jönsson – Pelle Prestberg
Två kedjor som match efter match producerar och även håller tätt bakåt. Söderberg och Prestberg står för finessen och farten, Öberg och Jönsson för passningarna och defensiven medan Wernblom och Nordström är de fysiska och intensiva spelarna. Två mycket stabila förstakedjor som i princip har samma betydelse för sina respektive lag.
Andrakedjan
Johan Ramstedt – Fredrik Krekula – Pontus Petterström
Rickard Wallin – Mathias Johansson – Jonas Höglund
Två kedjor som egentligen spelar med två centrar då Wallin och Johansson samt Ramstedt och Krekula om vart annat går framåt och täcker upp bakåt. Likheterna är slående i två kedjor som är väldigt duktiga på att täcka upp hemåt men också producerar framåt. Skillnaden ligger i spjutspetsarna Höglund och Petterström då Höglund har ett fantastiskt skott men är något trög på skridskorna. Petterström är omvänd, har ett dåligt skott men är en fantastisk skridskoåkare. Det gör Färjestadsvarianten något målfarligare medan Skellefteås dito är betydligt jobbigare att möta.
Tredjekedjan
Andrej Nedorost – Markku Tähtinen – Jason King
Fredrik Eriksson – Pavel Patera/Mikael Johansson – Christian Söderström
En tredjekedja som Skellefteå ännu inte har testat. I Färjestad var det ett hopplock mellan grovjobbaren Fredrik Eriksson, underpresterande storstjärnan Pavel Patera, som senare bänkades och den tidigare tekniska mönsterbrytaren Christian Söderström som över en natt gick från lirare till grovjobbare. I Skellefteå blir det mest ett hopplock med en ny spelare som inte gjorde någon direkt succé i Malmö, en tänkt förstacenter som harvat i fjärdekedjan samt en målspruta som helt kan försvinna från målprotokollet flera veckor. Ekvationen Nedorost, Tähtinen och King är dock mycket spännande. Tre ganska lika spelartyper som inte är speciellt fysiska men desto skickligare på skridskorna. Tähtinen, som bland annat undertecknad trodde skulle bli årets värvning i Elitserien kan mycket väl få det att lossna helt då han äntligen får någon att passa i Jason King, den tidigare finske landslagsmannen har nämligen ett stort spel i kroppen. Skellefteås kedja kan alltså bli betydligt mer produktiv än Färjestads men flera klasser sämre i det fysiska spelet samt defensiven trots att Nedorost ses som en tvåvägsspelare.
Fjärdekedjan
Daniel Welser – Jimmie Ericsson – Marcus Kristoffersson
Emil Kåberg – Jesper Mattsson – Per Ledin
Den intressantaste och mest liknande kombinationen, Färjestad hade ett grymt vapen förra året då man även hade en fjärdekedja som gick in och producerade. Daniel Welser och Emil Kåberg är två spelare med låg tyngdpunkt i skridskoåkningen vilket gör de båda till oerhört bra tacklare. Gemensamt är också att båda har väldigt svårt att skapa målchanser på egen hand även om framförallt Welser inte är en oäven målskytt. Kristoffersson och Ledin är två friskusar som snackar och grisar mycket. Två energispelare som verkligen går i bräschen för laget. Sedan till den absolut intressantaste delen av kedjan, två puckkära centrar i Ericsson och Mattsson som i och med sina grovjobbande kedjekamrater får hålla i och transportera hur mycket puck man vill. Både Ericsson och Mattsson är fantastiska på att skapa målchanser på egen hand även om den sistnämnde har ett betydligt bättre skott än Skellefteås dito.
Givetvis är Färjestads alla enheter om inte två, så i alla fall ett snäpp bättre i alla moment. Men intressant är det i alla fall att se hur det skulle fungera, särskilt fjärdekedjan som förmodligen skulle passa Jimmie Ericsson som handsken. Skellefteå har dessutom en joker som Färjestad inte har – nämligen en powerplay specialist.
Brett Harkins ser nämligen ut att vara lika otränad som när han kom till Skellefteå för sina första säsong 2002. Framförallt spelet i fem mot fem blir oerhört lidande. I powerplay är dock amerikanen outstanding och varför inte låta honom göra som han gjorde stundtals under sin NHL-karriär i Columbus, nämligen bara powerplay. I Skellefteå får han dessutom gärna spela varenda sekund i numerärt överläge då han lär vara ordentligt spelsugen och utvilad när väl chansen kommer.
Till sist, Tomas Larsson som visat att han håller Elitserieklass i den fysiska aspekten får gärna efter jul lånas ut till Sundsvall resten av säsongen. Därmed kan han utveckla det kreativa spelet och på så sätt komma tillbaka till Skellefteå i höst och återigen försöka slå sig in i truppen på nytt.
