Krönika: Succé för de nya formationerna?
Måltorka senast mot Södertälje samt dålig produktion hela Kvalserien igenom har tvingat tränare Per-Erik Johnsson att vaska om i formationerna, och den här gången är till och med undertecknad nöjd.
Efter att ha gnuggat på med i princip samma formationer hela säsongen igenom med undantag för ett par tillfällen, bland annat en hemmamatch mot Timrå strax efter jul då man på grund av skador tvingades ruska om i kedjorna lite grand. Per-Erik Johnsson kom då på idén att sätta Pontus Petterström med Magnus Wernblom och Johan Ramstedt med Jason King för att Petterström och Ramstedt på något vänster skulle bana väg och på egen hand sätta press på motståndarförsvaret. Någonting som även blev en totalflopp.
Ericsson istället för Öberg
I kvällens match mot Malmö är det så dags för rotation i formationerna igen och den här gången verkar Johnsson ha gjort ett betydligt bättre val. Först och främst går formstarke Jimmie Ericsson in mellan Anders Söderberg och Magnus Wernblom istället för Fredrik Öberg. En konstellation som fungerade väldigt bra i tredje perioden mot såväl Björklöven som Södertälje. Med Ericsson som istället för Öberg som center får kedjan inte minst mer tyngd men också mer fart och frenesi i anfallsspelet.
Öberg går istället in i förstakedjan mellan Johan Ramstedt och Fredrik Krekula som äntligen flyttas från centerpositionen som han efter jul klart och tydligt visat att han inte behärskar då han inte minst är en oduglig tekare men dessutom alltid hamnar ett skär bakom sin motståndare i egen zon. Som ytter är dock Krekula mycket nyttig och obekväm att möta. Ramstedt, Öberg, Krekula är annars inte tre herrar man i vanliga fall skulle para ihop då Öberg till skillnad från Krekula och Ramstedt är en producerande spelare. Men spännande känns det ändå och det är mycket möjligt att det klickar då främst Ramstedt har ett mycket fint offensivt spel i registret.
Petterström ger tredjekedjan fart
Tredjekedjan förblir till två tredjedelar intakt då Pontus Petterström går in mellan Andrej Nedorost och Jason King. Nedorost och King har tidigare visat sig fungera bra ihop, främst genom två sylvassa kontringar mot Leksand respektive Modo. Petterström känns som en välkommen injektion då han till skillnad mot Marcus Kristoffersson som också är en intensiv spelare har förmågan att åka till sig ytor och även på egen hand förvalta dem. Förhoppningsvis kan han även få fart på insomnade Jason King som knappt verkar intresserad då han inte har pucken eller läge att få den.
Daniel Welser, Markku Tähtinen och Marcus Kristoffersson bildar ny fjärdeformation. En formation som förmodligen kommer få ytterst begränsat med istid och i alla fall Welser och Tähtinen kommer som vanligt att bänkas efter en, max två perioder spelade. Dock kan Kristoffersson och Welsers fysiska spelstilar skapa ytor och pucktrollaren Tähtinen som liksom Welser sjunger på sista versen i Skellefteå Kraft Arena.
Orginalbackpar
Firma Johnsson och Lindgren ser alltså på förhand ut att ha gjort ett mycket bra val och faktum är att samtliga formationer kan göra dundersuccé, något i alla fall undertecknad skulle tippa på.
När det gäller backparen är det numera de sedvanliga med Richard Lintner - Kari Haakana, Fredrik Lindgren - Per-Anton Lundström, samt Libor Prochazka - Duane Harmer. Intressant vore att spela med den något långsamme men spelskicklige Lintner med skridskoskicklige Fredrik Lindgren som den senaste tiden haft problem med offensiven och ge det backparet enormt mycket istid. Vidare skulle Libor Prochazka som den senaste tiden gått framåt och bort sig titt som tätt kunna paras ihop med Per-Anton Lundström som något av en städgubbe medan Kari Haakana och Duane Harmer skulle passa varandra som handsken i egen zon då båda gillar att spela ett strikt man mot man försvar.
