Krönika: Nästa anhalt närmar sig
Snart två veckor har gått sedan Skellefteå i sista stund säkrade elitseriekontraktet. Sedan dess har man gjort klart med en spelare i form av Erik Forssell samt sållat ut drygt åtta spelare som inte kommer att spela för klubben nästa säsong. Nästa steg i lagbygget står nu och klampar på dörren även om den hittills tunna truppen ser mycket stark ut.
Elitserietrupperna börjar så smått att fyllas, SM-finalisterna Modo har nästintill truppen klar inför nästa säsong och man ser nästintill snuskigt starka ut. Fredrik Warg, Magnus Wernblom och Per Hållberg är namn som passar in perfekt i lagbygget och Modo har efter ett par år i mitten av tabellen tagit steget in bland de stora i svensk hockey.
Södertälje rustar – Skellefteå går på tomgång
En inte alltför vågad gissning är att Skellefteå och Södertälje kommer att finnas i nästa års bottenskikt av Elitserien tillsammans med Mora, Djurgården och Luleå. En snabb titt över de nuvarande trupperna förkunnar att Mora faktiskt ser starkast ut för tillfället då man fått behålla Juha Pitkämäki och värvat in den pålitlige poängplockaren Toni Dahlman. Djurgården ligger på ungefär samma nivå som förra året och lär spela på samma sätt medan Luleå backat betänkligt, visionen om SM-guld 2008 kan mycket väl bli kvalspel istället. Södertälje och Skellefteå har både plockat in varsin spelare av allsvensk toppklass i form av Pär Arlbrandt respektive Erik Forssell. Nu verkar det också som Södertälje lyckas knyta till sig några namnstarka spelare från Finland vilket gör att man kan bli en obehaglig överraskning kommande säsong.
När det gäller Skellefteå så har man gått på tomgång hittills, för tillfället känns det som att man befinner sig i det såkallade lugnet för stormen. Erik Forssell känns som en klockren värvning, Skellefteå-kille som enligt Peo Larsson kan användas som både center och (gud förbjude) ytterforward. Forssell är urtypen av en modern tvåvägscenter, snabb på skridskorna, duktig med pucken och intensiv i båda zonerna. Någonting som plussar för Forssell än mer är att han är riktigt vass på teka och sällan förlorar en tekning klockrent. I övrigt finns det ett par ganska klara linjer i Forssells spel då han ofta uppträder på ett visst sätt i olika delar av planen.
• Vid uppspelsfasen har man i Björklöven använt Forssell som en slags mittpunkt, allt som oftast bågar han ut på forehand kanten, får pucken genom en kort passning av den puckförande backen. I egenskap av pucken är Forssell ingen vidare supporter av att lägga djupt och åka på pucken utan söker i nio fall av tio pass in mot mitten antingen snett inåt framåt i mittzonen eller snett inåt bakåt i anfallszonen.
• I anfallszonen går han ytterst sällan ner i sarghörnen utan befinner sig hellre högt uppe i slottet i en avvaktande position för att ta vara på såkallade tappade puckar eller finnas med vid eventuella spelvändningar. Ifall pucken går upp till backplats rusar han ofta in på mål för att skymma målvakten och ta vara på eventuella returer vilket ett flertal gånger skett den här säsongen.
• I egen zon lider han lite grand av Tähtinen-syndromet. Nämligen att vara alldeles för lätt för att flytta på någon motståndare. Kompenserar det genom att vara oerhört följsam och ständigt ligga på rätt sida av sin motståndare.
• I spel i powerplay befinner han sig ofta djupt nere i zonen vid den förlängda mållinjen för att därifrån flytta puck med playmakern. Gör sällan några avgörande drag själv. I boxplay finns likheterna med Marcus Kristoffersson, befinner sig rätt i positionsspelet och gör sällan eller aldrig några avgörande drag, vilket både är positivt och negativt.
Tre nyanser av Ericsson
I och med Forssells intåg i laget ser centeruppsättningen ut att vara klar till tre fjärdedelar. Det man jagar för tillfället är en förstacenter. När det gäller de andra formationerna känns det som en självklarhet att Fredrik Öberg återfinns vid Anders Söderbergs sida. Tredjelänken i den kedjan får gärna heta Michal Grosek som är en betydligt bättre hockeyspelare än Magnus Wernblom då det gäller spelet fem mot fem. Då det gäller Erik Forssell känns det som en självklarhet att han går in mellan Johan Ramstedt och Pontus Petterström i den formationen medan Fredrik Krekula får slåss med Marcus Kristoffersson och Tomas Larsson om de två platserna som ytterforward i fjärdekedjan.
Som center i den formationen känns Jimmie Ericsson som ett klockrent val. Ericsson trivs bäst i en formation som är tempostark och gillar spelare som banar väg för honom vilket bland annat årets kvalserie visar då han var som allra bäst mellan Daniel Welser och Marcus Kristoffersson. Onekligen trivs han med att vara lite gubben och lådan. Fjärdekedjan och en eventuell roll i andra powerplay formationen, samt en betydande uppgift i boxplay känns som melodin för Ericsson.
Fallet Jimmie Ericsson är i sig ganska intressant. Om man gör tre olika nedslag under hans senaste tre säsonger med start för drygt ett år sedan då Leksand besökte Skellefteå Kraft Arena så ser man snabbt vilken förändring som skett. Han hade då en betydande roll i Leksands förstakedja med Oscar och Calle Steen. Speltiden var visserligen stor och Ericsson var väl trots allt den som skapade mest i ett tamt Leksand. Om man kollar ett drygt halvår senare spelar han i Skellefteås andrakedja med Jason King och Marcus Kristoffersson. Till skillnad från tiden i Leksand går han nu center vilket han trivs bättre med men spelet låser sig ändå då självförtroendet inte är på topp och de eleganta uppåkningarna är helt borta. Ytterligare ett par månader fram i tiden spelar han mot sitt forna lag Leksand i Ejendals Arena och verkar formligen ha förlovat sig med pucken då han ständigt oroar dalmasarna tillsammans med Markku Tähtinen och Daniel Welser. Ett ganska talande fall då man ser hur mycket rätt omgivning och ett gott självförtroende gör.
Ångermanländskt på backsidan?
Målvaktssidan är det enda som för tillfället är klart. Duon Andreas Hadelöv och Nicklas Dahlberg känns kanske inte som ett av Elitseriens hetaste målvaktspar men en tvåa på en femgradig skala är man värda. Frågetecknet för tillfället är om Nicklas Dahlberg verkligen håller som elitseriemålvakt om man tänker sig samma händelseförlopp som den här säsongen då Andreas Hadelöv gick skadad dryga månaden. Visserligen har Dahlberg redan gjort elitseriedebut och gjort det bra och dessutom har yngre målvakter som Mattias Modig, Daniel Larsson och Christopher Heino-Lindberg redan gått upp fotspår för Dahlberg. Å andra sidan har han ännu inte ens etablerat sig som en målvakt av allsvenska mått mätta god klass utan blev stundtals utkonkurrerad av Joakim Lundström i Sundsvall.
När man väl är inne på reservmålvakter kan det inte sägas annat än att Dave Stathos måste vara den ultimata reservmålvakten för ett elitserielag. En sympatisk kille som i underkant kan beskrivas som väldigt social och dessutom inte gnäller över utebliven speltid.
Något osökt kommer vi då in på backsidan som hittills består av Per-Anton Lundström, Fredrik Lindgren och Kari Haakana som alla tillhör toppen av den här säsongens backbesättning. Juuso Hietanen var förmodligen tänkt som Richard Lintners ersättare då han bland annat gjorde två mål och ett assist i en av finalmatcherna mot Ässät vilket man i Finland beskriver som ett ”nästan hattrick”. Nu känns det som att vi istället kommer få in en något mer meriterad ersättare på den platsen vilket trots allt inte känns helt fel.
Näste back på ingång är Modos Tobias Viklund som efter en halvtaskig finalmatch mot Linköping blev petad till förmån av Adam Andersson. Viklund som tidigare blivit utsedd till bäste back i landslagssammanhang den här säsongen visade då upp ett mycket fint passningsspel med mycket bra förstapass men dock en förmåga att i egen zon vara alltför vek och komma fel in i de flesta situationer.
En annan back med rötterna i Ångermanland i form av Nordmaling-födde Christoffer Norgren ryktas lite löst till Skellefteå. Visserligen kan man lika gärna säga att Norgren kommer från Västerbotten då han skolats i såväl Teg som Björklöven men hur som helst verkar det inte omöjligt att han drar på sig den svartgula tröjan nästa säsong. Vi får se svarade Norgren lite klurigt på frasen ”Hoppas vi ses nästa säsong” och personligen ställer jag mig positiv till backbjässen. Norgren har varit med förr då det gäller mindre etablerade klubbar i Elitserien och dessutom underkastar han sig laget till 100 %. Under tiden i Linköping hade han allt som oftast en roll i det tredje backparet med mycket speltid i boxplay, en speltid som inte minskades trots att klubben genom året värvat in bättre och bättre spelare.
***
Enligt osäkra källor är Mikael Renberg till 95 % klar för Skellefteå, ett nej tack till Renberg har från min sida bytts till ett nja för tillfället.
***
Någon som undrar vad det blev av med Drake Berehowsky? Sedan jul har den hårdskjutande backen figurerat som assisterande tränare i Brampton Battalion.
