Reportage: Kent McDonell
Kent McDonell står tillsammans med Lee Goren för de två kanadensiska inslagen i Västerbottens enda lag i Elitserien den här säsongen. Just en av förra årets nordamerikanska inslag i klubben – Jason King är en av de största anledningarna att det blev Skellefteå för McDonell.
- Jag hade många erbjudanden men Skellefteå klev fram och gav mig ett förslag först, dessutom har jag hört att Jason King berättat att han trivdes här väldigt bra, säger McDonell som anländer den 9 augusti.
Liksom alla hockeyspelande ungdomar i världen och främst Kanada var drömmen för den Williamstone-födde Kent McDonell att nå NHL. Till skillnad mot majoriteten slog också drömmen in för McDonell som säsongen 2002-03 gjorde sitt första framträdande i världens bästa liga med Columbus Blue Jackets. Etablerad i NHL har dock högerskytten aldrig blivit.
- Jag är för genomsnittlig som spelare. En av många som står mellan laget och kanske blir uppkallad eller kanske inte. Jag kommer aldrig att vara en toppspelare eftersom det är så många andra som kan göra mitt jobb och även bättre. Det är en sådan hård konkurrens och så många som vill spela så det är inte lätt.
Är NHL-spel höjdpunkten i karriären hittills?
- Nej, jag måste säga att silvret med Kanadas U-20 landslag 1999 smäller högst, vi förlorade finalen mot Ryssland på övertid. Men mina 43 matcher i NHL där jag lyckades göra ett mål och ett assist är inte långt efter, säger McDonell och spär på myten om JVM:s betydelse i Kanada.
Efter att ha misslyckats med att slå sig in i NHL under tre säsonger bar det under lockouten 2004-05 av till Europa för McDonell som då representerade Bergen i den norska ligan samt Duisburg i den tyska andraligan. Totalt blev det 30 matcher, 28 poäng och 132 utvisningsminuter under den första Europasejouren.
- Det var svårt att hitta ett lag att spela i. Många NHL-spelare var i Europa. Det enda stället jag hade att fara till var Norge vilket inte bjöd på så bra hockey. Sedan spelade jag i Tyskland och vann den tyska andradivisionen, något som var riktigt kul.
Inför säsongen 2006-07 signades högerskytten av Detroit Red Wings-organisation – samma klubb som tidigare under karriären draftat hårdingen. Väl där blev det endast spel i farmarlaget Grand Rapid Griffins där han slutade på en sjätteplats i den interna poängligan.
- Jag hade ett fantastiskt år i AHL och det var många lag som visade intresse under sommaren 2006. Bland annat var det ett lag som drog sig ur i sista stund. Så jag fick börja om på ruta ett igen och TPS var det första laget som dök upp. Så fort jag fick ett erbjudande skrev jag på.
McDonell anlände till Åbo i oktober för knappt ett år sedan och blev snabbt en publikfavorit i krislaget som genom hela säsongen brottades med stora ekonomiska problem. Kanadensaren blev så pass populär att han efter bara ett par månader i klubben utsågs till lagkapten.
- Det var lite annorlunda då jag var tvungen att förbättra min finska och öva på för att kunna kommunicera med domaren och spelarna. Ibland var det svårt när vissa av spelarna i laget inte förstod vad jag försökte säga.
Succén i TPS medförde att McDonell inför den här säsongen var högvilt på spelarmarknaden. Skellefteå drog dock det längsta strået efter att Peo Larsson varit mycket påpassligt framme.
- Skellefteå visade mycket intresse för mig och jag ville redan förra året gärna komma till Sverige och spela.
Vilka andra alternativt var aktuella?
- Det var ett par andra, bland annat Malmö. Jani Hurme som jag spelade med förra året gick dit så jag var lite intresserade av dem. Dessutom var några NHL-klubbar intresserade men då var det spel i farmarligan som gällde. Skellefteå var den klubb som klev fram och gav mig ett erbjudande först. Det gick bra att prata och kommunicera med Peo Larsson och min agent är från Sverige också. Dessutom så har jag hört att Jason King berättat att han trivdes här väldigt mycket.
Vad säger du om att man värvat dig som center?
- Jag föredrar att spela högerforward. Men jag har spelat center förut och förra året var det många centrar i laget så därför blev det naturligt att jag gick ut på kanten. Egentligen spelar det ingen roll var eller hur jag ska spela. Jag hoppas att de större isytorna inte ska göra det svårare på någon av positionerna.
Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?
- Jag är den typ spelare som vill slutföra tacklingar och bara gå in i hörnen och gräva. Inte den typen som försöker göra dragningar och hålla på utan mer den som dumpar pucken och jagar för att få tag i den.
- Jag tror att skridskoåkning är den viktigaste saken i hockey som man aldrig vara för bra på utan hela tiden måste träna på och förbättra. Jag måste nog annars förbättra på det mesta och ha roligt samtidigt. När det gäller mina styrkor så är jag en stark spelare framför målet. Förra året så tyckte tränaren om mig och såg hur hårt jag jobbade på träningarna och matcherna. I powerplay som jag gillar att spela och får spela mycket är jag den som står framför målet och fightas.
Den 9 augusti landar McDonell i Skellefteå för att ta laget till slutspel, men först försöka komma in i den svenska hockeyn.
- Jag hoppas först och främst bli van den svenska rinken och spelet för att sedan kunna starta säsongen starkt och vars än jag få spela av tränaren så ska jag göra hur han vill. Jag vill det bästa för laget sedan kommer det personliga i andra hand. Så hoppas jag att alla resonerar då det är i ett lag som tänker som det går bra.
