Krönika: Nyförvärv från Serie A
För att tala klarspråk redan från början. Jonas Lennartssons övergång till Skellefteå tog hus i helvete – i negativ bemärkelse. Sällan har ett nyförvärv varit så sågat. Å andra sidan har sällan ett nyförvärv haft så mycket att vinna utan att egentligen åstadkomma speciellt mycket.
Ett nyförvärv från Serie A. I fotbollstermer låter det mäktigt. I hockeyns motsvarighet är det raka motsatsen som gäller. Jonas Lennartsson är motsatsen.
Helmerssons roll
Jag tänker absolut inte göra som så många gjort före mig; Ta fram motorsågen och såga bäst det går. Istället tycker jag att värvningen av Lennartsson verkar riktigt vettig och att han säkert kommer uppfylla de krav Peo Larsson hoppades att han skulle uppfylla då han skrev på för klubben.
Lennartsson har förmodligen lägst krav på sig av alla spelare i Elitserien. Han förväntas inte ta en plats bland de sex ordinarie backarna. Istället ska ha sitta reserv utan att klaga och hoppa in då det behövs utan att göra bort sig. Något annat kan jag inte se.
De två senaste säsongerna har Per Helmersson haft den rollen – en väldigt oglamorös och föga utvecklande roll kan tänkas. Mycket ligger i det också. Däremot är det långt ifrån säkert att Helmersson skulle ha utvecklats mer av att stanna i HockeyAllsvenskans bottenskiktet och ha en mer betydande roll.
Jag tvivlar. Risken är stor att fastna i ett fack och aldrig kunna ta sig därifrån som en habil allsvensk spelare. Istället tror jag att hans karriär fått en liten skjuts. Han har fått uppleva hur det är att bli sidosatt. Inte bara för ett byte, utan för ett flertal matcher i rad. Nu tar han med sig erfarenheten av Elitseriespel och all den press man åläggs i Kvalserie.
Hade Helmersson mått bättre av att stanna i Skellefteå ytterligare en säsong? Svaret är nej. Risken för stagnerad utveckling är alldeles för stor. Att sitta på bänken från och till under mer än två säsonger är knappast hälsosamt. Inte minst för en spelare som ännu är i början av karriären.
Rutin av spel på hög nivå
Därav kan man säga att Jonas Lennartsson övergång till Skellefteå var en liten dröm som gick i uppfyllelse för den allt annat än glamoröse backen. Låt säga att han stanna i klubben två säsonger. Spelar från och till, utan att göra bort sig men ändå får känn på elitseriespelet – hur det känns att möta kvicka tekniska forwards som Timo Pärssinen och Niklas Andersson. Hur det är att kivas mot smarta centrar som Tony Mårtensson och Esa Pirnes. Hur det är att stångas mot bjässar som Emil Kåberg och Tomek Valtonen – alla i världsklass.
Efter sin sejour i Skellefteå kommer de HockeyAllsvenska klubbarna utan tvekan att stå på kö på Lennartssons namntäckning. Lag som Rögle i toppen lär se honom som en defensivspecialist för de två första backparen medan bottenlag som Sundsvall kommer vilja ha honom sen ledande härförare längst bak.
För Lennartsson kommer sejouren i Skellefteå med allra största sannolikhet att bli en språngplanka mot mer betydande uppgifter i andraligan eller någon utländsk liga. Ett som är säkert är att hur det än går kommer han status på transfermarknaden att stiga i graden.
***
Trots sin förmodade låga status i laget är Lennartsson den ende spelare tillåtits bryta sponsoravtalet med CCM/Reebok då han spelar med Easton-klubba för tillfället. Räkna med att Lee Goren kommer vilja göra detsamma.
***
Kommentarer kring defensivspecialisten är nästintill uteslutande negativa – som upplagt för succé. Succé skulle Lennartsson lyckas åstadkomma bara genom att gå in på sex backar.
