Krönika: Sveket mot fansen
När den 25-årige backen Erik Andersson skrev på för Skellefteå AIK, en lördag eftermiddag i vår, gick mobilen varm, reaktionerna var många och jag kände mig som ett frågetecken. Inte för att jag tvivlar på Anderssons förmåga, han har efter några skadedrabbade år gått spikrakt uppåt och utvecklats till en mycket duktig back.
Men reaktionerna kom framför allt från Umeå, då Erik Andersson spelat hela sin karriär i ärkerivalen Björklöven, och är son till Torbjörn ”Tobba” Andersson, som även han spelade hela sin karriär i samma lag. ”Tobba” var även med och hjälpte Björklöven att ta sitt första och hittills enda SM-guld, säsongen 86/87. Jag förstår absolut Green Devils reaktion, även om den bitvis gick lite i överstyr. Men ingen med klubbhjärta vill se ”sina” spelare gå till det lag som man hatar mest.
”Ni och Peo Larsson är äckliga, jag hatar er”
Det var precis vad som stod i det sms som den kvällen damp ner i min telefon, från en av mina vänner nere i Umeå. Ja, jag erkänner, jag har vänner som är lika mycket Björklövare som jag är SAIK:are, och det till trots kan jag kalla dom för vänner, men nog om detta. Det var en kväll fylld av många känslor. Lättnad – jag vet att Erik Andersson är en kapabel back. Förvåning – att så mycket hat, framförallt mot Erik kan uppstå så fort. Skadeglädje - det är inte helt utan anledning som Skumdum i en av sina låtar sjunger: ”Löven, lillebror, lillebror, lillebror!”
Men för att förstå lite mer av de tankar som cirkulerar, tog jag ett snack med Marcus Andersson - som är vice ordförande i Green Devils, Björklövens supporterförening. Han säger att han inte är arg för att Erik bytte lag, han förstår likt de flesta andra att han vill utvecklas, ta steget upp till Elitserien. Men vad han inte förstår, är valet av klubb. Av 12 Elitserieklubbar valde han den enda som inte kunde accepteras av fansen. Det var med säkerhet ett tufft beslut av Andersson, som fått utstå mycket skit av både lagkamrater och fans.
Att kliva fram och ge allt
Den framträdande roll Erik hade i Björklöven den senaste säsongen, med en underbar +/- på +20, kommer kanske inte att upprepas i Skellefteå AIK den kommande säsongen, och många tror att han kommer få svårt att platsa i laget, och inte klara av Elitserietempot.
Men jag tror – och hoppas – att Erik Andersson kommer vara en av de stora överraskningarna denna vinter. Här går som sagt åsikterna vitt isär. Alla mini-Perra Johnsson eller wannabe-Mats Lindgren har sin egen syn på hur laget skall byggas upp, vem som ska paras ihop med vem. När man kollar runt lite, placeras Andersson i allt från första/andra backpar till en ”nobody”, som inte kommer palla trycket. Han kallas för ”vek” och ”mesig”. Jag ser honom som en spelare på väg uppåt, såhär efter att ha återhämtat sig från sin handledsskada.
Jag hoppas jag inte behöver äta upp mina ord. Men jag tror att det stora frågetecknet från Umeå, kommer att bli ett utropstecken i Skellefteå.
