Gästkrönikan: Naiviteten – supporternas brist
Vi på Höknästet gör vårt bästa för att alla supportrar ska få säga sitt. Därför publicerar vi en gästkrönika från Tomas Karlsson, helt klart intressant läsning.
Som gammal årskortsinnehavare (sen 1993) har jag följt mitt MIF i alla väder. Från uppstarten med Percys presskonferens via SM – guld, Europaguld, namnbyten, nya miljonsatsningar, skatteskulder, degradering, uppflyttning och ny degradering. Således känns det som att jag har en del på fötterna förutom mitt stora engagemang i klubben. Denna krönika skall ägnas åt vad jag menar är och har varit klubbens stora problem genom åren samt den, enligt min mening, oerhörda naivitet som råder bland Malmös supportrar.
Laget Malmö Redhawks har som bekant haft en både stormig och jobbig resa de senaste tio åren och har gått från att vara hela Sveriges mest omtalade och omdebatterade lag till ett lag som ytterst få numera bryr sig om. Som tur är finns det en man vid namn Percy som ännu inte lämnat skeppet. Supportrarna är numera få men väldigt engagerade.
De senaste åren har jag tagit del av debatten om laget som funnits på hemsidor som t.ex. svenskafans och ofta förvånats över inställningen som råder där. För att förstå vad jag menar får vi titta tillbaka till tiden då MIF var bäst i Europa. Under denna tid föddes myten om Malmö som laget vars spelare var högt betalda divor, vars spel berodde på lagets motivation för stunden. En serielunkmatch mot AIK kunde förloras håglöst, men en toppfight mot Djurgården vann man oftast. Laget var alltid bäst när det gällde som mest. Efterhand i takt med att segrarna blev färre spreds åsikten att MIF:s spelare av någon anledning inte gjorde sitt bästa på planen, utan istället enbart var överbetalda divor. Denna tanke och åsikt har de senaste åren också funnits bland supportrar på stadion. Min fråga är; varför skulle det vara på detta sättet? Vad finns det för skäl att tro att just Malmös spelare alltid är bättre än tabellen och att de klena resultaten beror på lagets inställning? Svaret är självklart att lagets resultat de senaste åren INTE berott på att laget haft dålig inställning eller inte kämpat tillräckligt, utan istället på att Malmö helt enkelt inte varit bättre än tabellen visat.
Malmös supportrar har krävt fler unga spelare, fler hungriga spelare och färre överbetalda divor men man har missat en viktig sak. Det som krävs är inte främst ungdom eller hunger. Det som krävs är kvalitet. Att tycka att en spelare är för dålig bara för att han passerat de 30 är djupt okunnigt och lika okunnigt är påståendet att äldre spelare kommer till MIF för att runda av karriären och tjäna pengar. Titta på elitseriens nyckelspelare som t.ex. Sundström, Wernblom, Renberg, Jönsson m.fl. Ingen skulle kalla dem för varken överbetalda eller gamla, bara högklassiga. Malmös problem har med andra ord inte varit att man värvat för gamla eller för diviga spelare utan snarare att man värvat för dåliga spelare!
Inför årets säsong var MIF:s supportrar i eld och lågor. Borta vara alla överbetalda stjärnor och lagets hackkyckling Lasse Pirjetä ser också ut att nobbas. Dessa har ersatts av unga friska hårt arbetande spelare som smäller på i varje byte. Visst är det för tidigt att döma efter en match men min magkänsla är att Växjömatchen inte var någon engångshändelse. Malmö kämpade och tacklade och gnuggade på som bara den, men Malmö var egentligen inte på något sätt bättre än Växjö. Vem i Malmö skall stå för de genialiska passningarna? Vem i Malmö skall göra 25 mål denna säsongen? Vem som kommer att jobba stenhårt vet jag lätt svaret på, nämligen Wallgren, Alvarez, Nilsson, Samuelsson m.fl. men jag tror att Malmös ledning skjuter sig i foten om man tror på allvar att laget från igår skall gå upp i elitserien. Laget är faktiskt kvalitetsmässigt klasser sämre än laget som föll ut och kommer aldrig kunna kompensera det genom att man skall jobba hårt! Jag tror också att mången supporter kommer stå på läktaren och undra om det verkligen var såhär det skulle bli nu när våra spelare är unga, hungriga slitvargar. Det är nämligen så att frasen ”vi måste satsa på ungdomarna” idag på intet sätt är samma sak som framgång. Framgång byggs med hjälp av högklassiga värvningar, bra ungdomsverksamhet och ett gott ledarskap.
Då kommer säkert många vid det här laget uppretade supportrar med protesten ”vi har ju värvat massor genom åren”. En titt på historiken avslöjar dock enligt mig bristen i värvandet. MIF har värvat mer än okej spelare men man har värvat utan tanke. Har laget behövt en snabb back, så har Hasselblad gjort comeback. Har laget värvat två målsprutor så har ingen playmaker värvats. Vad jag vill komma till är att ledningen värvat spelare utan hänsyn till vad spelaren behöver för att lyckas. Ta t.ex. Milan Bartovic. En spelare som förmodligen kommer ösa in poäng i något lag snarast men som i MIF inte gavs rätt omgivning för att lyckas. Likaså kan man med samma resonemang diskutera flera av våra värvningar och någon gång måste man fråga sig följande; varför misslyckas så många i MIF som sedan lyckas i andra lag?
Svara på det den som kan!
Avslutningsvis vill jag ändå påstå att årets säsong kan bli minnesvärd. Vi har ett lag som aldrig kommer ge sig, ett lag som kommer kämpa i varje byte. Det som behövs är att spetsa laget med ett antal spelare av högsta kvalitet. En målskytt utifrån, en frisk Calle Söderberg, en revanschsugen Pirjetä (som man får hoppas har kvalitet) och två högklassika backar (nej tack Trnka och Wolley) och plötsligt har vi en helt ny leading line. Då kan herrar Eriksson, Samuelsson, Wallgren m.fl. göra det de kan bäst, nämligen kämpa, slita och tackla.
Tack för mig
Tomas Karlsson