Nytt bottennapp för Malmö
Visst tog Malmö en poäng, men lik förbaskat inkasserads den fjärde förlusten på fem matcher. Att kalla detta en formsvacka är årets understatement.
Ingen Söderberg
Det som vi alla hoppades på försvann tidigt under onsdagen. Då stod det nämligen klart att vår messias, Carl Söderberg skulle missa den här matchen också. Det var inte ögat eller något annan skada som stoppade honom utan istället var han sjuk och inte tillräckligt pigg i kroppen för att delta.
Så här var matchen
Oskarshamn var väldigt dåliga under matchens första fem minuter. Man stod helt still och speedkulor som Jens Svensson i Malmö kunde enkelt trampa runt backarna när de ville. Det säger allt med tanke på att Juha Riihijärvi förmodligen än idag kan rasta Jens i ett skridskotest. Mot topplagen är Jens helt osynlig, men när det är matcher mot ”lagom bra” motstånd kliver han fram. Under första perioden lyckades han fixa ett powerplay, ett stolpskott och vinst i så gott som varje tekning. Om det är ett styrkebesked från Jens sida eller om det är ett svaghetstecken från Oskarshamns sida, det får var och en tycka som ni vill. Tror nog ni redan listat ut vad jag tycker.
Spelmässigt var det en rätt tråkig och intetsägande period. Jyrki Välivaara hade även han ett skott i stolpen och lagen lyckades göra vars ett mål. Oskarshamns mål kom till efter slarv av en av våra backar. Jag satt verkligen och var otroligt förvånad. Det brukar ju aldrig hända…
Den här gången var det Robin Weihager som agerade tamt och då höll sig Daniel Åhsberg framme och kunde prickskjuta in ledningsmålet mellan Jani Hurmes vänstra arm och höft.
Piggaste rödhök under första perioden var Patrik Lundh, han trampade på bra och visade att han ville framåt när han var inne på isen. Det var också han som låg bakom kvitteringen när han drog på ett skott i slutet av perioden. På returen drog Kim Johansson till pucken och framför mål dök Ville Niemien påpassligt upp för att sätta dit pucken. Ett slumpmål, men sett till hela första perioden var ett oavgjort resultat helt rättvist.
Ingen glöd
Det som gör mig rädd när jag tänker på den andra perioden är att det bara finns ett fåtal spelare som ser ut att kämpa under varje byte. Spelet kan helt klart bli lidande när man har haft en så pass tung rad av matcher som Malmö haft på sista tiden, men ser man på kämpainsatsen ska vara raka motsatsen. Den ska vara på topp när man underpresterat så grovt som killarna gjort på slutet. Målchanserna uteblev och vissa killar verkade helt ha gett upp redan innan halva matchen var spelad. Sen fanns det givetvis vissa undantag, ”peppe” och Calle Steen visade stor vilja och skillnaden var stor när deras respektive kedjor var inne jämfört med de andra två.
Några mål blev det inte under perioden och farligaste chansen hade hemmalaget. Hurme gjorde som tur var en mycket kvalificerad benparad och såg därmed till att den oavgjorde ställningen var intakt efter två spelade perioder.
Hurme höll oss kvar
Många gnäller och förväntar sig att Jani Hurme ska hålla nollan varje match och samtidig gärna briljera med publikräddningar. Verkligheten ser inte ut så när man står i mål bakom det försvar som Malmö visar upp så här långt den här säsongen. Mot Oskarshamn var Hurme riktigt bra och det kan man inte säga om någon utespelare mer än ”Peppe”.
Tredje perioden blev mållös och under förlängningen fick Malmö inte ens iväg ett enda skott på mål. Oskarshamn lyckades prestera fyra avslut på mål, ett gick in. Återigen var det en helt ensam spelare som fick komma framstormandes mot Hurme.
Sammanfattning
Detta tar emot rejält att behöva säga, men just nu är Malmö Redhawks inte ett lag som är värt en plats i Kvalserien. En plats i Elitserien är rent av bara inte ens att ta upp, vi är långt, långt från det i dagsläget. Utan Jani Hurme hade matchen mot Oskarshamn blivit ytterligare en förlust och noll poäng. Nu blev det i alla fall en poäng, den kan vi helt och hållet tacka Hurme för.
En sak som slog mig redan under matchen mot Rögle var hur pass mycket ändringar i laget som Bobo och Torgny trots allt gjort under säsongen. Jag fick en rysning i kroppen och började se stora likheter med Brynäs. Vi har spelarna, vi har kunskapen, men vi har samtidigt tränare som verkar agera mer via hot och krav än via trygghet och förtroende. Alla vet vi att spelare växer när de känner en viss mån av trygghet och förtroende. Att göra ändringar är en fingertoppkänsla och det är ytterst känsligt, gör man för mycket ändringar blir det skit i slutändan och ingen känner sig i balans. Den frågan jag ställer mig nu är kort och gott…
Hur många av våra spelare känner att de har stort förtroende? Svara på det den som kan.
Matchens stjärnor
1. Jani Hurme – visar sin klass.
2. Patrik Lundh – piggast på isen.
3. Markus Svensson – stabil i mål.
Oskarshamn - Malmö 2-1 sd (1-1, 0-0, 0-0, 1-0)
Första perioden
1-0 (07.33) Daniel Åhsberg (E Ekblad, E Qvist), 1-1 (17.26) Ville Nieminen (P Lundh, K Johansson)
Fjärde Perioden
2-1 (64.42) Daniel Åhsberg
Skott 28-25 (4-13, 7-6, 13-6, 4-0)
Utvisningar IKO: 3x2 MR: 7x2
Domare Pehr Claesson, Alvesta
Publik 2015
