Krönika: Elitseriens mest underskattade spelare
Orden är inte mina egna. De är Niklas Wikegårds. Elitseriens mest underskattade spelare är 35 år och kommer från Boden. Inte sedan Johan Åkermans tid i klubben har någon spelare i Skellefteå var så utskälld och nu börjar dessutom tränarens tålamod tryta.
Visst. Jag kan redan nu medge att jag har en fallenhet att hålla Fredrik Öberg hårt om ryggen. Helt enkelt har jag ett gott öga till honom. Men ingen kan ha missat vem Skellefteås mest utskällde spelare är. Oftast helt utan belägg.
VM-semifinal för föregångaren
En hackkyckling är aldrig svår att hitta, desto svårare att försona sig med. Om han nu inte lämnat laget. Exemplet Johan Åkerman är klockrent. Under sina sju år i Skellefteå-dressen uppmärksammades varje felpass med burop och ojanden. Att han samma match kunde göra två mål och två assists, det spelade mindre roll.
När avancemanget till Elitserien sedan var klart då kvittade det att han lämnade för HV71. Åkerman skulle ändå aldrig hålla i Elitserien. Facit blev en andraplats i backarnas totala poängliga och VM-semifinal mot Kanada. Numera finns det ingen spelare som Skellefteå-publiken suktar efter att få tillbaka som Åkerman. Allting är förlåtet.
Gällande Fredrik Öberg är jag inte säker att fallet blir så - förmodligen inte. Men en sak är säkert. Tappar han pucken i anfallszonen, djup nere med hela laget bakom sig är det mycket värre än om Mikael Renberg slår en indianare som friställer en motspelare. Det är helt enkelt skillnad på spelare och spelare.
Personligen kan jag hålla med om att Öberg haft det tungt i början av säsongen. Men för den saken har han inte varit värdelös och det många inte lägger märke till är att då offensiven går i stå gör han ett stort jobb i defensiven. Bara genom att vara på rätt plats. Någonting som i publikens ögon inte är lika mycket värt som att vinna pucken i exakt samma läge av banan genom att åka igen två zoner och ta en tuff närkamp. Jobbet är inte likvärdigt men resultatet är det.
Petad av en back och en ytterforward
I lördagens match mot HV71 var Öberg nedflyttat till fjärdeformationen i och med Erik Forssells återkomst i laget. Att Forssell går före är det inget snack om då den tidigare Björklöven-spelaren före fotskadan var Skellefteås solklart bästa spelare. Att backen Erik Andersson och ytterforwarden Fredrik Krekula står högre upp på listan känns däremot tveksamt. Väl i fjärdeformationen gjorde Öberg ett bra jobb, han säkrade hemåt och fördelade puckar på Tomas Larsson och Marcus Kristoffersson så gott det gick.
I Forssells och Jimmie Ericssons frånvaro har Öberg haft en mycket betydande roll. Har han spelat bra så har Skellefteå också spelat bra. Det många också bortser ifrån är hans roll i powerplay. Veteranen sköter uppspelen alternativt bär pucken själv. Väl inne i anfallszonen visar han ständigt en isande kyla då han är en av få i dagens trupp som vågar hålla i pucken den där lilla extra sekvensen.
Någonting som ungefär en gång av fem betyder en tappad puck vilket leder till vansinne hos många i publiken. Sköts uppspelen på något annat sätt av någon annan lyckas man etablera tryck betydligt färre gånger. En hård dump i rundeln av Kent McDonell är att föredra före en dragning av Fredrik Öberg.
Skadefritt: Stabil centerbesättning
Elitseriens mest underskattade spelare är att ta i. Men Fredrik Öberg får mycket skit som han inte ska ha. Förhoppningsvis får han inom snar framtid komma tillbaka till formationen med Anders Söderberg och Mikael Renberg som gått på tomgång ett tag. Ett annat alternativ är att spela honom med speedkulan Kimmo Koskenkorva och målskytten Kent McDonell. En enhet som skulle kunna lyckas väldigt bra.
Faktum är att en centerförstärkning inte borde stå så högt upp på agendan som den verkar göra. Med Jimmie Ericsson tillbaka i truppen har man tre tvåvägscentrar av hög elitserieklass. Personligen ser jag hellre en riktigt vass ytter eller en högerskjutande back. Det optimala vore en lösning som kunde inkludera en center som lika gärna kan gå ytterforward och inte tvärtom. Då har man även backup för eventuella skador i framtiden.
Sant är däremot att det vore skönt att få bort Fredrik Krekula från centerplatsen, en spelare av typen Petri Pakaslahti eller Yared Hagos vore suveränt. Båda två hade passat som handen i handsken. Extra surt är det att Skellefteå blev snuvade på dessa spelare av två lag i samma ände av tabellen.
***
J-20 ställdes mot Luleå igår på hemmaplan. Måste säga att nyckelspelaren David Rundblad liknar Kent McDonell väldigt mycket. De använder likadan klubba, tejper den och benskydden på samma sätt och nyttjar likadana skridskor och handskar. Dessutom är likheterna i spelet många, främst i powerplay. Rundblad har dock betydligt finare händer.
***
"Scorin" Goren hade inför mötet mot HV71 blivit Lee "No Scorin" Goren. Laget från Smålands Jerusalem verkar passa kanadensaren som handsken. I premiären mot samma lag var han snudd på fenomenal. Två mål i lördags är heller inte fy skam.
***
Johan Ramstedt har hamnat rejält i kläm. Vad är oddsen på att han efter den här säsongen lämnar Skellefteå för utlandet som han talat om i flera års tid?
***
Finns det ingen annan lösning kan Fredrik Öberg användas i fjärdekedjan. Han gör ett bra jobb som fjärdecenter också och lär heller inte klaga högljutt.
