Krönika: Pausunderhållning
Elitserien tar uppehåll i en dryg vecka för att sedan ta upp matchandet en sista gång den här säsongen. Gällande pausunderhållning så pratar jag inte om LG Hockey Games utan på lite fundering kring våra nyförvärv samt ris till Per-Erik och ros till Peo.
Vi börjar med ledarbiten. Min kritik till Per-Erik Johnsson har den här säsongen varit obefintlig - i skrift. I min egen lilla värld har jag däremot tagit ut min ilska ordentligt. Det är inte lika illa som förra säsongen men det finns fortfarande ett flertal saker som jag stör mig på, väldigt, väldigt mycket. Den första kommer från Slovakien och heter Kovacik.
Kovacik var dömd från början…
Den käre Miroslav från MHC Plastik Nitra värvades som en ersättare till Johan Ramstedt – så var det sagt i alla fall. Om man kollar på hans meriter så känns det något felaktigt. Två världsmästerskap och spel med Sibir Novosibirsk i den ryska ligan, där de flesta lagen är väldigt kräsna med att plocka in utlänningar, står på hans meritlista. Att han dessutom noterades för 17 poäng i en klubb där de etablerade inhemska spelarna medvetet behandlar sina utländska lagkamrater på ett mycket dåligt sätt och dessutom beblandar sig i coachningen tyder på klass
Givetvis borde Kovacik ges chansen och åtminstone få lite speltid i powerplay. Men icket, direkt slovaken tog sitt första skär i Skellefteå Kraft Arena kunde vi konstatera att den här killen inte kommer att bli långlivad i klubben.
Kovacik är en spelare som är ganska vek. Det gillar inte Per-Erik Johnsson, men han kan leva med det. Se tillexempel den gänglige Fredrik Krekula eller Christian Söderström i Färjestad som båda klarat sig bra under Johnssons ledarskap. Men Kovacik sliter inte ihjäl sig på planen och dessutom är han tvivelaktig defensivt. Den kombinationen klarar inte herr Johnsson av. Se Pavel Patera, Antti Virtanen och Markku Tähtinen.
Själv skulle jag vilja testa Kovacik i powerplay. Erik Forssell har haft det svårt att komma till i spel med en man mer på isen. Ex-lövet har en lite för inrutad spelstil för det och tänker inte i de kreativa banor som Anders Söderberg, Fredrik Öberg och mycket möjligt Kovacik gör.
Slovakens problem så här långt har framförallt varit att han tar för snäva bågar och därför får passningarna på skridskorna istället för klubbladet. Ofta tvingas han titta bakåt efter passningen och pilla fram pucken ett par tiondelar innan han får kontroll över den. Och då har det ofta redan smällt till. När Kent McDonell är tillbaka ska en forward bänkas, jag tror han kommer från Slovakien.
… medan Mäenpää fick silverskeden
Miroslav Kovacik var Peo Larssons värvning, utanför Per-Erik Johnssons önskemål. I alla fall när det gäller spelarattribut. Mikko Mäenpää däremot är Johnssons drömspelare. E skridskoskicklig vinnarskalle med en hårt skott. Han kommer också att matchas in i laget med en silversked i munnen. Första backpar från start medan Kovacik gott fick nöja sig med fyra minuter i fjärdekedjan i debuten.
Jag kan inte låta bli att fånigt le när jag tänker på hur perfekt allting klaffade vid värvningen av Mäenpää. Hade pengarna avgjort finnens val hade han spelat i Linköping eller Färjestad vid det här laget. Men istället ville han ha speltid och det kunde Peo Larsson garantera. Därmed fick han en av finska ligan bästa försvarsspelare. Succévärvningarna den här säsongen kommer från Björklöven, Finland och Kanada. Flopparna från Tjeckoslovakien.
Sex lyckade värvningar och en flopp. På det en som med allra, allra största sannolikhet kommer att bli en flipp och en som verkar göra Johan Ramstedts jobb men inte mycket mer. Känns som ett helt okej facit och jag tänker inte heller den här gången haka på häxjakten efter Peo Larsson. Jag har aldrig sagt ett ont ord om Skellefteås sportchef och jag tänker inte göra det förrän det finns något att klaga över. Visserligen kan vi gnälla över en tunn trupp men jag håller med Peo, när det finns juniorer av hög klass att tillgå, varför inte ge dem chansen på allvar?
Åter till Mäenpää som gjorde debut i lördags mot Frölunda från Götet i par med Per-Anton Lundström. Visserligen visade finländaren inte upp sig från sin bästa sida. Men med tanke på det något annorlunda bedömningsnivån i FM-ligan så är hans två utvisningar något man får ta. Och trots det var han en av Skellefteås bättre backar för kvällen.
Personligen föll jag i tycke för Mäenpää direkt. Han slår sina uppspel strax utanför tekningscirklarna på samma sätt som Richard Lintner gjorde förra säsongen, Lintner stod då för de bästa uppspelen i laget och det gjorde Mäenpää i går också, i viss konkurrens med Erik Andersson. Det tunga skottet fick vi inte se speciellt mycket av men skridskoåkningen liknar en konståkares. Att Mikko Mäenpää kommer att göra succé den kommande månaden tar jag för givet.
Det är skillnad på nyförvärv och nyförvärv.
