Krönika: Är kopian aldrig bättre än orginalet?
Tobias Viklund värvades inför den här säsongen som en uppgraderad version av Daniel Sondell som aldrig lyckades etablera sig i Elitserien. Den talangfulle landslagsmannen förväntades vara i alla fall ett par snäpp bättre än Sondell men frågan är om Skellefteå verkligen bytt upp sig?
För att gå rakt på sak - jag tycker att Sondell skötte sig bättre förra säsongen än vad Viklund gjort den här säsongen. Detta trots att den sistnämnde två säsonger i rad spelat i de blågula färgerna och dessutom i alla fall nästan varit ordinarie i Modo. Sondell fick förra säsongen mycket kritik och även öknamn som Sondräll och Rondell. Men faktum är att han inte är i närheten av Tobias Viklund när det gäller att sätta sig i svåra situationer och förvandla förhållandevis enkla uppspel till livsfarliga indianare.
De båda är offensiva backar, fortfarande väldigt talangfulla och väldigt oslipade och gör en hel del bra saker i offensiven m e n slarvar betänkligt i vissa faser av spelet. Viklunds svaghet, förutom närkamsspelet har jag redan tagit upp - uppspelsfasen. Och jag kan inte riktigt förstå varför han tillåter sig att vara så strulig i uppspelsfasen.
I powerplay försvinner allt drällande direkt. På något sätt verkar han spela enklare i en fas av spelet som tillåter mer kreativitet. Uppspelen sitter och puckandet är bra och tempostarkt, dessutom har han ett kanonskott som mycket väl hade kunnat leta sig in bland maskorna fler än fyra gånger den här säsongen.
Viklunds problem är att han håller i pucken för länge, det är basic för att alla besvär. Jag vet inte hur många gånger vi har sett två-tre fina uppspelsmöjligheter rinna ut i sanden på grund av att han söker det svåraste och mest avgörande alternativet. I övrigt borde det inte finnas så mycket klanka ner på. Visst, han gör väldigt många felbeslut i defensiven men det tillkommer ofta hos en offensivt lagd back.
Det finns med emellertid ett litet mysterium. En offensiv back brukar ofta kunna paras ihop en defensiv städgubbe som eliminerar misstagen. Men för Viklund funkar det inte så. Går det varken med Mattias Timander eller Hans Jonsson så går det garanterat inte med någon. Christoffer Norgens plusminus är en katastrof mycket på grund av att han spelat med Viklund och försöket tillsammans med Jyri Marttinen var dömt att misslyckas på förhand.
Viklund sitter nu i exakt samma sits som förra säsongen, efter att ha varit ordinarie under större delen av säsongen och dessutom representerat Tre Kronor i Euro Hockey Tour så sitter han nu på bänken när det drar ihop sig. Utvecklingen skulle komma i ett lag med mildare konkurrens men så har inte blivit fallet.
Att det finns potential i killen är det dock inget tvivel om. Framförallt Bengt-Åke Gustafsson verkar ha en benhård tro på 21-åringen och det säger ganska mycket.
Den två år äldre Daniel Sondell fick mycket skit förra säsongen. Man ansåg att misstagen var för många och för ödesdigra. Jag hörde till en av de – ändå ganska många – som försvarade Sondell och inte höll honom som så dålig. Och jämför man med Tobias Viklund så var Sondell ingen säkerhetsrisk. Tillsammans med Richard Lintner och under den senare delen av säsongen även Duane Harmer så var Sondell solklart bäst i uppspelsfasen. Mycket bättre än sin efterträdare. Även i powerplay var han mycket bra även om han aldrig riktigt fick chansen att spela in sig i någon enhet. Istället valde Per-Erik Johnsson, Fredrik Lindgren före.
Det är mycket möjligt att om Sondell fått ett år till i Skellefteå så hade han kunnat utvecklas till en elitserieback av hög kvalité och det är mycket möjligt att han kunnat spela på den nivå som han hade i HockeyAllsvenskan säsongen 2005-06 då Umeåsonens direktskott var ett fruktat inslag i Skellefteås powerplay.
Skillnaden mot Tobias Viklund är att Sondell aldrig haft någon som trott på honom stenhårt. Viklund har haft uppbackning i samtliga lag och expertisen är enade om att han besitter en stor potential. Sondell anses vara ganska lat och det har straffat
Att han på grund av det är ett sämre alternativ till dagens Skellefteå än Tobias Viklund är trots det inte en självklarhet. Men istället så harvar han nu med Rögle i HockeyAllsvenskan och det har väl gått sådär. Hyfsat men inte mer. Att han kommer vara kvar i andradivisionen ett bra tag framöver är ingen vågad gissning.
***
Att kalla Sondell för original och Viklund för kopia är att ta i. Däremot har spelare som ska ersätta andra i Skellefteådressen haft tufft att göra det. Se på Richard Lintner kontra Johan Åkerman och till viss del Mikael Renberg kontra Magnus Wernblom.
***
Vidhåller fortfarande att det inte är osannolikt att Johan Ramstedt inom några år återvänder som tredje- eller fjärdecenter.
