Veckans Legend: Anders Eldebrink

Södertälje- och landslagsikonen Anders Eldebrink är en av de stora svenska backarna i hockeyhistorien. Med sitt lugna backspel, sin auktoritet och sitt tunga skott var han en av stöttespelare i sina respektive lag under sin 22 år långa karriär. – Jag har bara spelat i en svensk förening och det är jag ganska stolt över, berättar Anders.

Han slog aldrig igenom i NHL, men det är inget som bekymrar den svenske backlegenden Anders Eldebrink. Under 22 år var han elitspelare på hög nivå, och hans avtryck i den svenska ishockeyhistorien är djupa.
    Inte minst VM-guldet 1987 finns på den numera 47-årige Södertäljeproduktens CV, och under hela 80-talet var han självskriven i det svenska landslaget. Totalt blev det fem VM, ett OS och två Canada Cup.
    – Tränarna i Tre Kronor litade nog på mig som spelare. Jag var stabil och gjorde få misstag, och de visste vad de fick ut om de satte in mig på isen. Jag brukade palla för trycket, och de kunde förlita sig på mig i slutet av matcherna och så vidare. Vi var ju några stycken – jag, Håkan Loob, Bengt-Åke Gustafsson och Thomas Rundqvist till exempel – som jämnt var med i landslaget och det skapade ju en viss stabilitet. De litade på oss helt enkelt, berättar Anders som var en back med ett fantastiskt skott.
    – Jo, det hade jag väl. Många av mina mål kom ju när jag följde med som tredje- eller fjärdeman i anfallen, och inte i kraft av mitt skott, faktiskt. Det var inte bara skott från blå som resulterade men jag träffade alltid mål, det var en av mina styrkor.

VM-guldet i Wien –87 är en av den gedigna karriärens absoluta höjdpunkter.
    – Bästa minnet är när vi vann VM-guld 1987 när Sovjet var som bäst. Det var den turneringen som var den största, och det är alltid roligt att vinna. Just VM-guldet, SM-guldet med Södertälje och vinsterna i Schweiz är de tre saker som jag håller högst, för det är ju vinna som det går ut på. Det är roligt att ha fått vara med om att vinna, säger Anders som är nöjd med sin karriär.
    – Det var ju roligt givetvis. Det var en rolig och lång resa, jag inledde ju elitkarriären när jag var 16 och höll på till jag var 38, och 22-års elithockey känns i kroppen idag. Men man har ju varit med om mycket, det är helt klart.

Redan säsongen 1976-77 skedde Elitseriedebuten, och 1981 fick han spela VM och det var också den turneringen som öppnade upp dörren till NHL.
    – Ja, det kan man säga. Det var efter det som jag skrev kontrakt med Vancouver Canucks. Man var ung när man kom dit och jag lärde mig mycket under de två åren som jag var där. Första året fick jag spela final i Stanley Cup, bland annat, berättar Anders som gjorde totalt 14 poäng på 55 matcher i NHL under två års tid med Vancouver och Quebec.
    Sejouren i NHL blev dock inte speciellt lång, men det är inget som grämer Eldebrink.
    – Jag fick fler erbjudanden om att stanna i NHL men jag tackade nej. Jag tror inte att hockeyn där passade mig speciellt bra. Jag är mer en spelare som är lugn med pucken och som vill bygga spel, och där är det mer kämpa och hafs och slafs. Det kändes inte som att det passade mig så jättebra.
     – Jag trivdes bra i Sverige och Schweiz och det dög bra för mig.

Gud i Schweiz

Majoriteten av karriären spenderades också i Sverige och Södertälje.
    – Jag har bara spelat i en svensk förening och det är jag ganska stolt över, och det är inte många svenska spelare som kan stoltsera med det idag, säger Anders som aldrig var speciellt nära att byta klubb trots att bland annat Percy Nilsson försökte locka honom till Malmö.
    – Jag tycker väl inte att det var så viktigt med pengar, och jag har väl aldrig varit bäst betald i Sverige heller (haha). Jag trivdes bra där jag var och var nöjd med det. Södertälje var ju ganska bra under 80-talet också så det fanns ingen anledning till att flytta. De småkronorna det handlade om i lön om man flyttade på den tiden var det heller inte mycket att tjafsa om, jag stannade i Södertälje och det är inget jag ångrar.
    Höjdpunkten under tiden i SSK var 1985 då laget vann SM-guld. Samma år vann också Eldebrink Guldpucken som Elitseriens bästa spelare.
    – Det var fantastiskt att vinna med hemmaföreningen, berättar Anders.
    – Vi hade det bästa laget helt enkelt. Vi hade tre bra centrar i Peter Wallin, Glenn Johansson och Anders ”Masken” Carlsson, målskyttar i Jarmo Mäkitalo och Conny Jansson. Vi hade backar som Bo Ericson och Peter Ekroth och en bra målvakt i Hardy Åström. Vi hade ett komplett lag helt enkelt.

Speciellt många fler framgångar blev det dock inte med Södertälje. Laget gick visserligen till final året efter, men sedan föll man tillbaka.
    I början av 90-talet gjorde Eldebrink sedermera en fyra år lång sejour i Schweiz, och där hamnade han i Kloten Flyers.
    – Kloten hade inte vunnit på 27 år men efter mitt första år där så vann vi tre år i rad. Vi hade Conny Evensson som tränare bland annat, berättar Anders som har kallats ”Gud” i den schweiziska klubben.
    – Det kanske jag var (haha), och det gick bra där nere. Jag tror att jag var ganska värdefull för de yngre killarna i laget också och jag försökte hjälpa dem så mycket det gick. Man lärde ut det man kunde, fortsätter Anders som på 141 matcher svarade för starka 152 poäng under sin tid i alplandet.

Karriären avslutades med tre år i Södertälje – där han under sitt comebackår bland annat spelade upp SSK i Elitserien efter fem år i andradivisionen – men idag är han tillbaka i Schweiz och Kloten.
   Han har varit tränare där sedan 2005. 
   – De var på mig tidigare när jag var i Södertälje men då tackade jag nej. Sedan sparkade de Vladimir Jursinov som tränare och då kom jag ner säsongen efter. Det är jätteskoj, och jag trivs utmärkt, berättar Anders om sin nuvarande vardag och fyller i om hur han kom in på tränarbanan.
    – Jag var i sportchef i Södertälje först, och när jag hoppade av det så ringde Kenta Johansson i Timrå och undrade om jag var intresserad av att hjälpa dem, och det vare jag ju. Man ville tillbaks till hockeyn. Jag hade saknat pulsen och adrenalinkicken i själva hockeyn, och som tränare får man ju uppleva det på ett annat sätt än om man jobbar på marknadssidan, till exempel. Man är med på ett annat sätt som tränare, får vara glad när man vinner, och deppig när man förlorar. Det är sådant man saknar när man slutar spela.
    – Jag vet vad hockey handlar om, jag har hållit på med det hela livet, så visst har man saknat det när man inte hållit på med det.

Ingen ny Bengt-Åke

Eldebrink var bland annat med som assisterande tränare till Bengt-Åke Gustafsson – som han för övrigt anser är den bästa spelaren han spelat med – under VM i Quebec och Halifax nu i vår.
   – Vi hade väl ingen riktig superturnering och saknade väl lite spets kanske. Vi gjorde det hyfsat ändå, och kom väl kvalitetsmässigt där vi ska vara egentligen, ungefär trea eller fyra. Det hade varit kul om vi hade kunnat ta bronset, men killarna verkade lite trötta och det är små marginaler, säger Anders som dock är tveksam till att bli förbundskapten på egen hand i framtiden. 
    – Jag vet inte om jag är intresserad av det fokus som det jobbet ger. Jag tycker det är skönare att inte vara så uppassad som Bengt-Åke Gustafsson är. Jag vill vara huvudtränare, och det kommer jag fortsätta satsa på, men landslaget har jag inte tänkt på och som sagt, jag tycker att det är lite väl mycket massmedialt intresse kring Tre Kronor för att det skulle passa mig. Jag tror inte att jag kommer bli landslagstränare.

Vad som väntar i framtiden vill Eldebrink inte spekulera i än.
    – Jag har ett år till i Schweiz och sedan får vi se. Jag stänger inga dörrar. Jag hade bland annat två anbud från Elitserien inför kommande säsong, men jag tackade nej eftersom jag ska fullfölja mitt kontrakt i Schweiz. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Skridskorna lades på hyllan 1998 – för exakt tio år sedan alltså.
    – Jag har två grabbar som spelar hockey och jag var ganska trött just då. Jag hade problem med rygg och knä, och det har jag fortfarande, och jag var lite trött på träningar och så, och då ska man inte spela utan då är det bättre att lägga av, berättar Anders om sitt beslut att lägga ner den aktiva karriären.
    Att släppa hockeyn har dock varit en omöjlighet.
    Han kanske aldrig blir förbundskapten, men i Elitserien lär han dyka upp som huvudtränare förr eller senare.
    Konstigt vore annars.
    Södertäljelegenden Anders Eldebrink har fortfarande en hel del att ge svensk ishockey, var så säkra på det.

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-05-31 08:00:00