Resekrönika: Fårost och Skellefteå Hockey
Jaha, nu har han fått solsting, tänker ni. Ingalunda kära läsare, jag ska förklara att även dessa två företeelser har samband. Allt i en liten reseskildring som går lite grann i Skellefteå hockeyns tecken.
Har i sommar dragit med familjen på en liten ”roadtripp” genom halva Sverige. Förra resekrönikan jag skrev, handlade också om svart-gula supporters som lämnat spår efter sig till och med i Norge. Man kan tydligen träffa på dylika vänner på de mest varierande ställen.
Ett av målen för resan var Grythyttan, där många av SvenskaFans läsare känner till en av Skellefteås många trogna supportrar. Under vistelsen där gjordes naturligtvis en del utflykter i området. Vid en av dessa hamnade vi på en liten bondgård vid sidan av allfarvägen, på ett ställe som heter Bredsjö. En liten lantidyll med sådär tiotalet gårdar. På en av dessa gårdar håller man får och tillverkar fårost.
Osten, som heter Bredsjö Blå, är en blåmögelost, precis som namnet avslöjar, av roquefortmögel. Man tillverkar osten på hantverksmässiga grunder, och gör cirka 4 ton ost per år. Förutom att osten levereras till en mängd butiker på olika orter, har man även en gårdsbutik, inrymd tillsammans med ett cafe’.
Självklart hade jag SAIK-kepsen på mig under resan, och ägaren till denna lilla ostfabrik visade sig vara en äkta och sann Skellefte-fan, ursprungligen från Härjedalen, som på livets irrfärd så småningom hamnat i bergslagen. Naturligtvis blev vi nyfikna på hur denne man kommit att hålla Skellefteå som sitt favoritlag. Han lät oss då veta att han i början av sjuttiotalet bodde och studerade till veterinär i favoritstaden. Och vad föll sig mer naturligt för en studerande i Skellefteå på den tiden, än att gå till templet för att heja fram Krobbe, Hardy och de övriga iskrigarna.
Så var man än styr sin kos, så slutar man aldrig att förvånas över att hitta ”lagkamrater” i snart sagt varenda hörn av lilla Sverige, ja kanske rent av över hela vårt klot. Förmodligen inget unikt för just Skellefteå, men visst känns det lite som att: Vi Finns Överallt.
