Söderberg 3-2 Rögle
Så kan man sammanfatta säsongens första match. Malmö tog en rättvis seger uppe i Lysekil och en spelare visade sig vara tungan på vågen.
Träningsmatchen mot Rögle uppe i Lysekil blev väldigt svår att följa för många supporters runt om i landet. Därför var Höknästet givetvis på plats för att bevaka det hela.
Hög tempo
Säsongens första period inleddes med några Malmöutvisningar och tack vare det kom Rögle in bra i matchen. Ängelholmslaget skapade tryck nere vid Malmömålet men de riktigt farliga chanserna uteblev. Henrik Karlsson, som vaktade Redhawks mål kunde avvärja de skott som kom relativt enkelt.
Farligast chans under de första tjugo minuterna hade helt klart Malmös nyförvärv Jonas Höglund. Han fintade sig läckert förbi sin markering och var så när att sätta dig säsongens första mål, avslutet gick tyvärr en bit över ribban.
Delade åsikter
Det rådde klart delade åsikter om ryske Sergei Marchkov efter den första perioden. Vissa sa att han påminde lite om Frank Banham. Andra påpekade att han såg ut att ha svårt med tempot i vissa byten. En sak som alla var överens om var att Sergei helt klart hade ett gott spelsinne. Det såg man inte minst när han levererade några klockrena, stenhårda passningar på bladet i mitten av perioden samtidigt som han var under press.
Carl, kung även i Lysekil
Vissa spelare har det där lilla extra, så är det bara. Carl Söderberg gav på egen hand Malmö ett ypperligt läge inför sista perioden genom att sätta två baljor under mittperioden. Det andra målet i spel fem mot tre var förvisso till stor del Jesper Damgaards förtjänst men som sagt, vissa spelare har det där lilla extra och Carl passar sannerligen in under den kategorin spelare.
Känslorna väcktes
Efter Söderbergs två mål blev det mer grinigt på isen. En spelare som jag uppriktigt sagt har svårt för är Mikael Gath i Rögle. Hur han är utanför isen säger jag inget om, han må vara en helyllekille där, men på isen så har jag bara en sak att säga om honom och nu måste jag få sagt detta.
Gath är ingen hockeyspelare utan kort och gott en ögontjänare. En ögontjänare som vore totalt oanvändbar i ett hockeylag om vi haft proffsdomare och framförallt två huvuddomare på isen.
Den här säsongspremiären bjöd precis som alla andra derbyn mellan Malmö och Rögle på en sekvens signerad Gath och hans förmåga att undvika domarens ögon. Efter att ha hakat Jan Öberg i en evighet fick Öberg tillslut nog och drog ner Gath i isen. Onödigt av Öberg, det håller nog alla med om, men frågan är när våra svenska domare ska inse att samme Gath blir nerslängt i isen match efter match, säsong efter säsong, av en anledning. Han söker upp bråk genom att spela fult och sen när domaren tittar, då spelar han oskyldig. Fegt enligt många men jag får nog säga att jag tycker han är smart. Det är inte Gath vi ska ändra på, det är domarna och systemet som måste få en uppryckning. Nog om det, var bara tvungen att få det ur kroppen.
Den andra perioden var bra från Malmös sida och Carl Söderberg tillsammans med Henrik Karlsson var de två som var bäst på isen så långt.
Rättvis seger
Under matchens sista period visade Malmö upp en enorm spelglädje. Rögle reducerade under inledningen och då kändes det som om en vändning kanske kunde komma. Men när Carl Söderberg gjorde sitt tredje mål för kvällen var det som om luften gick ur Ängelholmarna totalt. Rödhökarna åkte slalom runt Röglespelarna. Man hade klapp-klapp spel i offensiv zon och en större ledning vore helt klart i sin ordning. Nu gjorde inte Malmö fler mål utan istället var der Rögle som fick matchens sista chans på straff.
Den förvaltade man mycket vackert och slutresultatet blev 3-2 till Malmö.
Rögle – Malmö 2-3 (0-0, 0-2, 2-1)
Matchens tre Rödhökar
1. Carl Söderberg – Finner inga ord. Kung, kung är vad han är.
2. Tomas Wallgren – Fungerade bra med Carl och Höglund.
3. Henrik Karlsson – Förtroendeingivande, redo för mer ansvar?
Eftersnack
Första matchen avklarad, och resultatet spelar mindre roll. Men vad fick vi för svar egentligen? Hur såg spelet ut? Fungerade nyförvärven som man tänkt sig?
Svaret är väl ”Njae”… Carl Söderberg visade att han har något stort på gång den här säsongen. Karlsson i målet vill helt klart ta upp kampen med Jani. Jesper Damgaard och Mathias Johansson var precis så lugna och stabila som man ville se. Däremot så är det fortfarande oklart om vår nye ryss. Sergei Marchkov var ”ok” men absolut inte mer än så. Han känns som en utfyllnadsspelare som helt klart kan vara nyttig under serielunken. Frågan är om man inte har yngre förmågor i de egna leden som kanske kan ta den rollen också?
Jag tycker dock inte om att döma spelare efter en enda match så ”Sigge” får en ny chans att visa vad han går för redan på tisdag. Ta dig till Kirsebergs ishall och se när grabbarna ställer upp mot Pantern, 19:00 Tisdag kväll.
