Summering av försäsongen anno 2008/09
Efter att ha bevittnat de flesta träningarna och ett flertal matcher under försäsongen, så har hockeyabstinensen bara tilltagit i styrka konstigt nog. Frågorna äro många och funderingarna ännu fler. Svaren kommer inte förrän en bit in i säsongen - men jag har en riktigt god feeling för vad Säcken och hans gäng kan prestera. Det kan bli en rolig vinter för oss AIK-fans...
Målvakterna
Att Andreas Hadelöv håller mycket hög elitserienivå vet vi alla, oron som infunnit sig har handlat om Nicklas "Pumba" Dahlbergs sporadiska inhopp under förra säsongen. De chanser han fick förvaltades dock riktigt bra och oron övergick till ett försiktigt leende.
Till denna säsong så har Dahlberg verkligen visat att han vill vara med på allvar i kampen om förstaspaden - om nu tränare Särkijärvi kommer att ha en utpräglad förstakeeper. Jag tvivlar på det efter att ha blivit imponerad av Pumbas försäsong, både vad gäller matcherna, men kanske framförallt att Nicklas tränat stenhårt under sommaren. Han har nog tappat minst 5 kilo och låg i toppen av de som mest förbättrat sina fysresultat, under ledning av den nye fystränaren Stefan Thomson.
Målvaktsfrågan ser bättre ut än förra säsongen - helt klart.
Backar
Avlägsnandet av PA Lundström, Mikko Mäenpää och Jonas Lennartsson var i mina ögon helt rätt, den jag saknar mest av de tre är faktiskt Lennartsson, som alltid spelade på sin högsta nivå och var en riktig laglirare. Mäenpää imponerade i början men sen genomskådades hans brister i bl.a. närkampsspelet. PA var tuff och stark, men saknade det mesta i övrigt.
Tillkommit har istället en av Luleås allra bästa backar under de senaste åren, tjecken Pavel Skrbek. Han är bra mycket bättre än t.ex. PA och besitter även en hygglig offensiv att tillägga till sin storlek och tuffhet i defensiven. Med sina 191 cm och 105 kg så kommer han att var ovärderlig framför vårat egna mål -speciellt med tanke på att våra egna juniorbackar ännu inte vuxit in i elitseriekostymen.
Har följt dessa duktiga juniorer under både J-20 och J-18 under flera år och bevittnat hundratals träningar och åtskilliga matcher, så jag anser mig ha hyfsad koll på dem.
I David Rundblad så finner vi en iskall magisk tekniker, det är många solomål a'la Stenmark han bjudit på i juniormatcherna. Killen har storleken med sina 187 cm, men behöver mer styrka (85 kg) för att kunna prestera bättre i defensiven som är hans svaghet. Även skottet (rightare) måste förbättras markant. Tack vare sin iskyla så kommer han att lyckas bra redan nu trots att han inte fyller 18 år förrän i oktober. Men samma iskyla kommer att orsaka många fatala blunders också - förhoppningsvis så skall dessa minimeras allt eftersom säsongen går. David har en enorm potential och imponerar redan på sina betydligt mer ärrade lagkamrater...
Ytterligare en junior fick kontrakt och det är Janne X-ts grabb Tim Erixon. Det är rent otroligt att se hur han blivit minst 3 klasser bättre nu än förra säsongen. Talang har han alltid haft och storleken räcker till med sina 187 cm. Teknik finns och passningsspelet och uppspelen sitter bra - har dessutom ett mycket bättre skott än Rundblad.
Tror nog även att vi kommer att få se Johan Burlin spela en del under vintern. Rightare född -89, 188 cm och 88 kg. Stor stark och orädd med ett bra skott och stark skridskoåkning. Passningsspelet måste förbättras dock - men Johan har god potential.
Tobias Viklund gladde inte många AIK:are under förra säsongen. Jag själv som sett han under så många träningspass och varit helt hänförd, blev galen på hans ständiga felbeslut. Passen kom en meter fel allt som oftast och dessutom till medspelare som redan var hårt trängda, med resultat att vi fick kontringar mot oss och att Viklund själv blev den med den sämsta plus/minus-statistiken i hela elitserien...
I år ser jag en helt annan Tobias - han tar för sig i både defensiv som offensiv och passen sitter på bladen. För att inte tala om ett av elitseriens hårdaste direktskott från blå. Hoppas bara att magskadan inte hindrar honom från spel alltför länge, för både Säcken och Bengt-Åke Gustavsson vill ha honom på isen och med tanke på alla hans fina verktyg och ringa ålder (f -86) så kan han bli hur bra som helst.
Fredrik Lindgren fortsätter att icke-imponera, tyvärr. Med den gudabenådade skridskoteknik som Linkan besitter, så skall han vara permanent i Tre Kronor. Men Fredrik väljer att spela avvaktande (kanske just pga. att han vet om hur snabb han är?) och i dagens hockey så kan man inte ge motståndarna en halvmeter extra, för då ger du dom tid och det är just tid som alla strävar efter för att kunna vara produktiv i spelet.
Många gnäller på att han är för svag i kroppen - men det är han inte, tvärtom. Näe, jag hoppas att han sneglar lite på sin lagkamrat Erik Andersson och tar efter lite av hans energispel, för då kan det bli riktigt bra till slut, ty Lindgren är väldigt bra i grund och botten.
Norgren är stabil och det ser ut som att ett C på bröstet gett han en kick -bra val Säcken och Mats!
Erik Andersson är ett turboaggregat på max och ger ett bättre intryck än förra säsongen, imponerade under en hastighetsövning från stillastående med en ruskig snabbhet. Jyri Marttinen är väl den mest offensiva kraften förutom Rundblad då och hoppas bara att han håller ihop då han är skadebenägen, bra skott och en härlig skojfrisk pådrivare i laget.
Backsidan håller definitivt betydligt bättre klass jämfört med förra säsongen!
Forwards
Det har varit ett himla ståhej över alla tappade poäng i form av Goren, Renberg och Öberg som nu måste ersättas. Den svåraste att ersätta är Lee Goren. För trots hans sämre sidor med skäll på sina lagkamrater å det grövsta, så kan man inte ta ifrån honom att han är en mycket bra hockeyspelare. Nu visar det sig att vi i Niko Dimitrakos signat en riktig kanon.
Det var mycket prat om att Brad Moran skulle vara frälsaren från väst -men Dimitrakos har imponerat enormt med en bländande teknik, stark skridskoåkning (var klart snabbare än vindsnabbe Koskenkorva från stillastående på signal mellan förlängda mållinjen till offensiva blå, sedan mållinjen till röda, då dom tävlade under en träning) plus att skottet är lika bra som Renbergs.
Brad Moran är smart men ser seg ut. Men seg var ju även centern han ersätter; Fredrik Öberg, tycker nog att dom är relativt likvärdiga, även om Öberg gjorde makalösa prestationer emellanåt, tack för allt Fredrik!
Renberg då - vem skall ersätta honom? Jo i Mathias Månsson så har vi en stor stark kille med målsinne. Månsson är ruskigt bra på att täcka puck och vrida och vända så att han skapar ytor och tid till sig själv och medspelare. Han var i dålig form då han kom hit och grimaserade av trötthet i matchen mot MoDo. Men nu på slutet så har han kommit upp i varv igen och under tisdagens träning så var han den som stack ut mest av alla med fart och vilja samt en hel del fina avslut.
Ärligt talat så levde Renberg mycket på sitt fina skott av världsklass, medan spelet i övrigt gick i vågor, men en riktig vinnarvilja hade han. Kommer aldrig att glömma alla de avslut man sett under träningarna. Micke sköt alltid som om det vore en OS-final, 110 % gång efter gång, träning efter träning -grymt imponerande!
Petterström då? Hur underskattad energispelare var inte han och vem skall kunna ta över efter honom? Tja vi har ju Christian Söderström från Färjestad som i sin spelstil påminner om Ponta. Inte lika fysisk men likväl en checkande vinthund som är stark på skridskorna och en bättre målskytt än vad Pontus var.
Sen har vi ett riktigt muskelpaket i form av junioren Martin Lundberg, killen är född 90 är 184 cm och 86 kg urkraft. Totalt orädd och hans handledare är lika hårda som Rundblads slagskott -imponerade stark alltså och med mycket bra skridskoåkning.
Gabriel Karlsson från Leksand är en rutinerad center, stor och stark med sina 186 cm och 93 kg samt en bra tekare. Bra breddspelare som kanske kan överraska positivt?
Erik Forssell verkar ha tagit ytterligare ett kliv framåt vad gäller kapaciteten på isen rent fysiskt -fast det är ju hans psykiska del av ishockeyn som gör han så bra.
McDonell ser ut att ha varit på ett ryskt träningsläger under sommaren, han är snabbare och mer alert i sitt agerande på alla nivåer redan nu, än under slutet på våren.
Jimmie Ericsson har alltid varit en slowstarter milt sagt, men nu visar han upp den hockey som han i sina bästa stunder lirat, redan nu på försäsongen. Att han gjorde en halvsuccé nyligen i Tre Kronor har väl knappast gjort hans självförtroende sämre...
Även här så ser det bättre ut - trots alla olyckskorpars kraxande om Goren och Renberg.
