Krönika: "Back eller backa"
"Med bara tre av backarna med elitserierutin kvar i laget är det lätt att tro allting kommer att gå åt fanders i resterande omgångar", skriver den nygamle Skellefteå-skribenten Anders Lundberg i sin senaste krönika.
Att saker och ting är lättförgängliga, behöver man inte gå långt för att upptäcka. Och då är det kanske på sin plats att påminna sig att hockeyn egentligen bara är en förströelse, alltså kanske inte ens en del av livet. Däremot en del av förströelsen genom livet. Dock för somliga en alltför allvarlig del av vardagen. Nu ska jag på intet sätt påstå mig vara oberörd av hur det går för Skellefteå i elitserien. Det vore en djärv lögn att ens tänka tanken, men lite distans kan vara bra att ha, särskilt när som nu skadorna radat upp sig lagom till den viktiga slutspurten av serien.
Med bara tre av backarna med elitserierutin kvar i laget är det lätt att tro allting kommer att gå åt fanders i resterande omgångar. Pressen på de tre juniorerna, Rundblad, Erixon och Burlin, ökar naturligtvis. För att inte tala om de tre ordinarie, Skrbek, Viklund och Andersson. Kanske mest fysiskt i deras fall, vilket dessutom ökar risken för en ytterligare skada. Och i dagsläget talar väl inte mycket för att varken Marttinen eller Lindgren ska kunna spela något mer i grundserien. Om ens Norgren.
Första tanken blir därför osökt, värva Lasse. Att hitta en stark defensiv back är betydligt lättare än den pp-back som skrikits om sedan försäsongen. Behöver vi en sådan då? Ja, enligt min bedömning. Visserligen ska inte senaste matchernas lite för klena försvarsspel, t.ex. i boxplay, enbart tillskrivas backarna. Försvarsspelet börjar redan i anfallszon så fort motståndaren erövrat puck, och där har våra forwards slarvat på tok för mycket. Det räcker inte att bara följa med motståndaren och titta på vad han har för sig.
Men vad händer om vi drabbas av ytterligare en skada? Eller om lånet av Niklas Strandberg inte längre kan förlängas. Piteå börjar som bekant snart allettan, och vill säkert då kunna matcha bästa möjliga trupp. Kommer juniorerna att psykiskt orka hålla den standard vi är vana? Frågetecknen är alltför många för att jag ska känna mig lugn, lika lugn som Lasse J tycks låta varje gång han intervjuas, ”Jag är nöjd med det vi har”. Den repliken måste han naturligtvis välja, man vill väl inte påskina att det är kris i truppen.
Någon kris är det heller inte, inte ännu i alla fall. Dock är steget inte långt till kris om skadeläget förvärras och saker börjar gå riktigt snett. Ett alternativ hade kanske varit att skola om någon forward till back, men då klubben nu verkar ska låna ut ytterligare spelare, läs Tomas Larsson, så vore nog en värvning att föredra. Innan sista januari och innan laget börjar backa i tabellen.
