Femte raka för rödhökarna
Från att i stort sett ha varit uträknade på förhand, går Malmö och vinner över topplaget AIK med hela 6-2 i en mycket underhållande och bra match.
Efter fyra raka segrar kom Malmö heltaggade till matchen mot topplaget AIK. På läktarna förväntades det bli fullsatt och trycket de senaste matcherna hoppades man på att man skulle ha med sig även idag.
AIK-ledning
Dock var det AIK som väldigt tidigt tog ledningen i matchen. 0-1 gjorde Christian Sandberg lite väl enkelt i en tre mot tre kontring. Stämningen i hallen var trots det helt opåverkad, det var nästan så att publiken tände till extra för att elda på grabbarna. Stödet var välbehövligt och gav effekt. Kvitteringen kom fyra minuter senare sedan Jan Urbas dragit till på en ypperlig passning från Tomas Wallgren. Kort därefter kom Don MacLean i ett fint läge och satte skottet helt otagbart i Holmgrens närmsta kryss.
Slagsmål?
Åskådarna och spelarna kände att man mycket väl kunde vinna matchen. Kanske var det just denna bekvämlighet som gjorde att AIK släpptes in i matchen och kunde kvittera fem minuter innan pausvila. Precis innan målet hade Robin Alvarez och Daniel Bång råkat i luven på varandra, Bång kastade handskarna medans Alvarez behöll sina på sig. Två minuters utvisning var, plus en tio minutare på Bång. Något publiken och hemmaspelarna ansåg vara otillräckligt. AIK utnyttjade som sagt ytorna och gick till periodpaus med livet i behåll.
Bättre sent…
Andra perioden kommer inte gå till historien som en av de bästa, trots det så är den bättre än många andra perioder som Malmö Redhawks gjort tidigare under säsongen. Resultatmässigt var det absolut inget fel på perioden dock. 3-2 styrde Hardt snyggt in på pass från Söderberg. Såg ut som en intränad variant som gick helt enligt planerna. Det sista målet i perioden var definitivt matchens diskussionsämne. Malmö går till attack med bara sekunder kvar av matchen. MacLean dumpar in pucken mot mål, Fredrik Holmgren i målet sträcker på sig och nickar pucken medvetet till en framstormande Robin Alvarez som skjuter pucken i mål. Klockan stod på 19.59 och hela hallen jublade förutom AIK, AIK-supportrarna och definitivt inte Fredrik Holmgren i målet.
Underbart powerplay
Efter slumpmålet kom Malmö in till den sista perioden med stort mod och hade nästan enbart för avsikt att spela av matchen. AIK var lite för heta på gröten och drog på sig ett par onödiga utvisningar. Malmö, som numera är ruggigt vassa i powerplay fick möjligheten i spel fem mot tre. Pucken spelades runt mellan Damgaard, Eriksson och Söderberg, till slut bestämde sig Eriksson för att skjuta. Wallgren hade placerat sig klockrent framför en helt skymd Fredrik Holmgren och 5-2 slank in utan att någon rörde pucken efter Eriksson.
Välförtjänt målskytt
Matchen var avgjord men AIK hade fortfarande en man i utvisningsbåset. Den hårt kämpande och väldigt defensivt starka Marcus Olsson hade under hela matchen gett 100 procent i varje duell. Därför var det extra skönt och välförtjänt att just han satte matchens sista mål. 6-2 med sex och en halv minut kvar av matchen och Malmö bara lät tiden gå. Till stående ovationer höll man undan och AIK var inte särskilt farliga efter Malmös sista.
Matchens tre rödhökar
1. Robin Nilsson-Alvarez – Hjärta, vilja, mål!
2. Anton Blomkvist – Jätte i försvaret, respektingivande.
3. Marcus Olsson – Grym i det defensiva, målskytt!
Malmö – AIK 6-2 (2-2, 2-0, 2-0)
Första perioden
0-1 (1.05) Christian Sandberg (D Bång), 1-1 (4.48) Jan Urbas (T Wallgren, T Larsson), 2-1 (5.29 Donald MacLean (J Öberg, A Blomkvist), 2-2 (15.37) Erik Ryman (R Ericsson, J Westerling) spel fyra mot fyra
Andra perioden
3-2 (38.48) Nichlas Hardt (C Söderberg) spel fem mot fyra, 4-2 (40.00) Robin Alvarez (D MacLean, J Damgaard)
Tredje perioden
5-2 (52.38) Fredrik Eriksson (C Söderberg, J Damgaard) spel fem mot tre, 6-2 (53.27) Marcus Olsson (R Alvarez, D Casselståhl) spel fem mot fyra
Publik 12 262
Arena Malmö Arena
Domare Wolmer Edqvist
Skott 31-25 (13-10, 9-7, 9-8)
Utvisningar MR 5x2 AIK 6x2 1x10
Eftersnack
Det går ju inte komma undan denna Salo-imitation från Fredrik Holmgren. Hur han ens kommer på tanken att göra något sådant är helt obegripligt. Men det är bara att tacka och ta emot. En annan sak. Trots att man satt och var halvt nervös genom hela matchen så kändes det inte som att Malmö skulle förlora. Även om AIK hade vunnit matchen så var det ett enormt framsteg att spelarna och publiken ställer upp så mycket för varandra. Ja och en sista sak också. Wolmer Edqvist, många säger att jag är blåögd, med all rätt. Men man kan inte ha tyckt att han gjorde sin bästa match. Mer än så säger jag inte.
