Gästkrönika: Framgångsreceptet
Höknästet letar alltid nya talanger för att vidga sina egna vyer och ge ett bredare synfält på Malmö Redhawks. Här kommer lite tankar och åsikter från Niclas Carlzon.
Jag själv har följt mitt kära Malmö Redhawks sedan jag var liten, då pappa släpade hit mig till en kall isstadio där kvällens höjdpunkt på den tiden var att se ismaskinen göra entré i periodpauserna. Det var då Malmö hade sin stortid när SM Guldet vanns inte bara en gång, utan två. De tiderna saknar säkert fler än mig. Mitt intresse för klubben har växt oerhört med åren och nu för tiden är klubben precis som ett extra organ i kroppen, lika gott som segrarna smakar, lika ont gör förlusterna.
Stress ger negativitet
Men nu ska inte detta handla om mitt intresse för klubben utan mer fokusera sig på Malmös otroliga förmåga att inte hitta ett recept för framgång inom hockeyn. Vad gör lag som Färjestad, HV71 och framförallt Linköping så mycket bättre än Malmö? Det kan jag själv inte riktigt svara på men skillnaden klubbarna emellan är att Malmö ”ligger i fel serie” och vägrar inse att laget ligger i Allsvenskan och inte är ett Elitserielag. Denna stress skapar oerhört många negativa faktorer som lag i framgång som Färjestad slipper, de kan arbeta lugn och ro för att organisationen går nästan av sig själv. Det är som en spiral för ett lag i framgång har lätt att knyta nya sponsorer, är attraktiva för spelarna och har mycket intresse både medialt och åskådarmässigt vilket ger stora ekonomiska fördelar. Malmö har en orättvisst svår uppgift att få ihop den omöjliga budgeten varje år, de har ingen plan B om det går snett, utan det är ju Percy Nilsson som räddar oss gång på gång, utan honom hade inte laget existerats för i en vanlig förening har man inte råd att göra så många snesteg ekonomiskt. Lika bra som Malmö är på att sparka folk till höger och vänster, är de på att anställa ännu sämre ersättare och ända sen Wikegård/Lundh lämnade har ju allt gått spikrakt ner. Det har alltid varit en girig djävul i Malmös själ och alltid har man satsat på kortvariga lösningar, istället för att ge spelare med attityd och klubbkänsla en ärlig chans och det menas inte med att man får några minuter speltid för vem kommer in i spelet på ett par minuter?
Falla på plats
Framgångsreceptet som Malmö aldrig verkar hitta, hittar de inte för de inte orkar och inte har kunskapen att leta reda på det. Jag gillar Peo Larsson lika mycket som jag är tveksam till årets värvningar, det är typiskt Malmö att värva ett par tunga ”klossar” som har lön hög som 3-4 andra spelare tillsammans. Det går inte bara att värva för att en spelare en gång i tiden sprutat in mål för allt handlar om miljö och omgivning, det är människor man jobbar med inte maskiner. Det gäller att ett lag är ett pussel som nästan är komplett, bitarna faller då på plats under säsongens gång. Det gäller bara att spelarna har förtroende till tränarnas idé och accepterar sin roll i laget. När väl Malmö vår rätsida på de sportsliga framgångarna så pekar spiralen helt plötsligt uppåt, för framgång föder framgång. Det vi såg i det avslutande skedet av säsongen, var en skiss på Malmös framtid. Nu gäller det att förvalta det man har, för om man gör det så ser framtiden väldigt ljus ut för Malmö Redhawks.