Krönika: Behov och drömmar
Snart stundar nästa utmaning för Skellefteå AIK. Näm-ligen att skrädda ihop nästa säsongs trupp. En tuff uppgift för sportchef och tränare, men en uppgift som borde underlättas i takt med framgångarna.
På backsidan är läget rätt så gynnsamt. Erik Andersson, Tobias Viklund och Johan Burlin är visserligen tre gubbar med utgående kontrakt, men förutom Viklund, som tyvärr lämnar klubben, bör de andra två erbjudas förnyad anställning. Övriga har minst ett år kvar. Utom Fredrik Lindgren vars kontrakt upphör också denna vår. Han har dock aviserat eventuell flytt, och dessutom anser jag hans fortsättning i klubben osäker rent sportsligt.
Något mindre bra ser läget ut på forwardssidan. Inte mindre än sju av anfallarna blir kontraktslösa i vår. Av dessa den under säsongen i mitt tycke bästa formationen med Kimmo Koskenkorva och Christian Söderström anförda av Gabriel Karlsson som center. Denna kedja har trots sitt tunga ansvar som defensiv formation, mäktat med att leverera i snart sagt varje match. En kedja som helt klart bör förmås att stanna. Vidare så går Mikael Renbergs, Jimmie Ericssons, Fredrik Krekulas och Niko Dimitrakos kontrakt ut detta år.
Micke Renberg räknar jag inte med längre. Han har nog gjort sitt på denna nivå. Jimmie Ericsson är en nyttig spelare som vi absolut bör behålla. Fredrik Krekula är ersättlig, men samtidigt en slitvarg, så räcker hans motivation för ytterligare en säsong och han kan höja sig ett snäpp, så okej för mig. Niko Dimitrakos slutligen. En spelare som om han är motiverad kan dyrka upp de mest täta försvar. Och har siktet rätt inställt när lägena kommer. Och i just inställningen ligger tveksamheten, med tanke på hans spel efter nyåret. Berodde det på hans ”hemliga” skada, eller var det i besvikelsen efter tystnaden på hans agents ”utropspris”?
I dagsläget ser jag bara Brad Moran som enda motivation för Niko att stanna. Jag skulle gärna se att han blir kvar en vinter till, med tanke på de godbitar han bjudit på under hösten. Så den biten blir spännande att följa.
Mattias Lindström borde liksom Rundblad, Erixon och Lundberg, erbjudas treårigt kontrakt. Den spelaren kan bli mycket nyttig med tiden. Utöver dessa förfogar Skellefteå över en diger bunt med lovande spelare på juniorsidan, där vi mycket väl kan få stifta bekantskap med någon ytterligare talang.
Vad kan vi då drömma om? Den så hett efterlängtade pp-backen, som aldrig uppenbarade sig i fjol kanske. Vad sägs om Markus Seikola? Ilves och SM-Liigas kanske bäste offensive back. En måltjuv liknande Dimitrakos, eftersom det är sannolikt att han slutar. Kanske en som Kärpäts 26-årige poängmaskin, Toni Koivisto, som gjort 23+39 på 58 matcher i finska ligan.
Visst gjordes försök att hitta den frälsande backen, och man erbjöd några intressanta spelare en plats i truppen. Spelare som istället valde andra klubbar i elitserien. Förmodligen till högre ersättning. Men då var Skellefteå en ny uppstickare i serien. Nu har man nog bevisat att man tänker satsa på att bli ett av topplagen. Därför skulle det förvåna mig om vi inte kan få se åtminstone en skicklig spelande back och ytterligare spets i anfallet till hösten.
Dröm vidare gott folk.
