Synonymt med perfektion; AIK
En minianalys av Hockeyallsvenskans 3 toppföreningar.
I krönikan Déjà Vu – Leksands fall nämnde jag bland andra AIK som en kandidat lika god som Leksand för Elitserien säsong 2010/2011. Grunden i detta uttalande ligger till stor del i resan som den anrika klubben har genomgått, och framförallt det sätt på vilket AIK genomfört densamma.
Sedan konkursen och tvångsdegraderingen säsongen 2001/2002 har ett av Sveriges mest klassiska hockeylag, AIK, sakta men säkert letat sig tillbaka mot svensk hockeys finrum.
Efter att ha betraktat hur Leksand och Malmös storsatsningar på sin höjd lett till kortvarig framgång genom avancemang till Elitserien för att sedan, likt en jojo, abrupt lämna densamma året därpå har AIK utvecklat den långsiktigt enda vinnande metoden. I likhet med Rögles, Södertäljes och Skellefteås elitserieavancemang är grundtanken att det är kollektivet som ska säkra en topplacering i kvalserien. Ett lag bestående av hjärta, hunger och utvecklingspotential är det enda som inte bara har möjlighet att överleva kvalserien, utan dessutom livet efter densamma. Samtliga 3 ovanstående klubbar har överlevt de känsliga etableringsåren, till skillnad från Leksand och tidigare ekonomiskt storsatsande Malmö.
Till skillnad från Leksand, som i likhet med Malmö innan konkurshotet är en i mina ögon misskött organisation, förmedlar AIK en stark självkänsla och mogenhet i allt de tar sig för. Klubben tänker långsiktigt, och rättar mun efter magsäck på ett ypperligt sätt. Tränarrekryteringen av Roger Melin och dennes långtidskontrakt är genialt, på samma sätt som tillvaratagandet på egna produkter eller värvningar av spelare från stockholmsområdet skapar en harmoni som är större än i de flesta andra allsvenska lag.
Antalet utlänningar i AIK är N O L L, ytterst imponerande och ett tydligt bevis på att importer långt ifrån är en garanti eller nödvändighet för framgång.
I mina ögon har AIK med dess 9 miljoner i lönekostnad lyckats väl så bra i sitt lagbygge som Leksand och dess 30 miljoner.
Några av reaktionerna på den föregående krönikan var att Leksand inte kan ha lika många juniorer i laget som övriga lag i Allsvenskan eftersom att det endast bor 15 000 personer i kommunen, att jämföra med Malmös knappa 300 000. Juniorer var dock ingenting jag specifikt efterfrågade, istället var det hjärta och inställning som var det vitala. Leksand som, enligt fansens egen utsago, är hela Sveriges lag måste väl kunna hitta tongivande spelare som brinner för klubben och inte enbart dess pengar.
Jag tror jag talar för samtliga svenskar då jag påstår att det är tämligen uppenbart var värmlänningarna Prestberg, Nordström, Rhodin och Johansson har sina sympatier.
I AIK brinner samtliga spelare inte bara för klubben, utan även för spelet. AIK innehåller spelare som vill framåt i sina karriärer tillsammans med klubben, utan möjligheten att nöjt kunna blicka tillbaka på en tid som raskt börjar närma sig sitt slut. Det enda undantaget är möjligen lagkaptenen Dick Tärnström, som dock besitter ett större hjärta för AIK än någon annan.
En jämförelse mellan de 3 toppklubbarnas största värvningar inför säsongen talar sitt tydliga språk;
Malmö: Morten Green, Kim Staal, Patrik Hersley
AIK: Victor Ahlström, Oscar Ahlström, Richard Gynge
Leksand: Andreas Johansson, Peter Nordström, Thomas Rhodin
På samma gång som de 2 översta föreningarna värvat hjärta och ungdomlig entusiasm med en sammanlagd ålder på 82 (Malmö) och 67 (AIK) har Leksand inte införskaffat något av det ovanstående, men väl rutin med en sammanlagd ålder på strax över 100 (109).
AIK har en mycket ljus tid framför sig. Om alla hockeyföreningar styrts på samma sätt som 2009års upplaga av AIK hade inte bara svensk hockey främjats ytterligare, utan dessutom blivit sundare tack vare att ekonomiska kollapser varit ett minne blott.
Publiken börjar hitta tillbaka till Hovet och drömmer, tillsammans med mig själv, om nya glansdagar för AIK. Stockholmshockeyn behövs, och ett Djurgården på glid är inte tillräckligt för att rädda den.
AIK behöver inte nödvändigtvis vänta länge på riktigt stora framgångar, de har redan idag ett väl fungerande lag som kommer att bli livsfarliga i kvalserien. Det var därför de slog Malmö i premiären och Leksand i förrgår… Tro mig, AIK blir att räkna med till våren.
Vad som gläder mig mest är dock inte AIK:s framgångar och dess briljanta drivande av föreningen, utan att Malmö Redhawks för var dag som går knappar in på storstadskonkurrenten. Tro mig, även Malmö blir att räkna med till våren.
