Tankar kring Skellefteå AIK - säsongen 01/02
Efter förra säsongen valde flera av AIK:s gamla rävar att lägga skridskorna på hyllan. Detta i kombination med att flera spelare lämnade klubben gjorde att man var tvungen att bygga upp ett nytt lag runt de spelare som valde att fortsätta.
Den stomme som stannade i laget var Pär Mikaelsson som numera också är lagkapten och dessutom spelar i tröja nummer 80 för att hedra klubben som fyller just 80 år, Patrik Ekholm, Stefan Lundqvist, Kent Lindberg, Jens Nyström, Johan Åkerman och Johan Backlund. Med en så bra grund kunde klubben med nye tränaren Pasi Mustonen snabbt bygga vidare på ett nytt lag. Pusselbitarna föll på plats en efter en och långt före första ispasset så stod nybygget klart.
Det är många namnkunniga spelare som valt att spela i Skellefteå den här säsongen. Pål Johnsen kom från Leksand tillsammans med 70 A-landskamper och en underbar klubbteknik. Från Vasa kom Patrik Westerback som valde Skellefteå framför finska SM-Liiga-klubbar. Solnas bidrag i år blev Fredrik Krekula som redan på försäsongen aspirerat till att bli årets nyförvärv då han är en eminent tvåvägsspelare som i stort sett aldrig gör ett misstag. Från HV71 anslöt Matthias Nilimaa med sin aviga spelstil och fleråriga elitserierutin. Dessutom anländer i oktober Marko Kivenmäki som troligen kommer att kliva in som en av de bästa spelarna i laget.
Vinterns tongivande spelare kommer att bli de ovan nämnda tillsammans med förra årets gamla förstafemma. Ekholm, Mikaelsson, Lundqvist, Åkerman och en femte länk kommer att bli ett farligt vapen i kampen om topplaceringar.
Den mest intressanta kampen i AIK i år kommer att bli den om platsen som förstemålvakt. Efter Johan Backlunds insats förra året så trodde många att platsen i år var vikt för honom och att värvningen av Jonas Burman bara var ett sätt att fylla ut målvaktskvoten. Men under försäsongen har det visat sig att Burman inte kommer att ge sig utan kamp och har än så länge faktiskt varit bättre än Backlund.
Tillsammans med övriga nya spelare har laget satt som målsättning att gå till Superallsvenskan vilket väl måste anses som ett rimligt mål med tanke på den besättning som Skellefteå nu har. Det som förstås kan sätta käppar i hjulet är att det tar tid att spela ihop ett nytt lag. Pasi Mustonen påpekar detta och säger att man inte kan börja ställa riktiga krav på laget förrän vid jul.
Den svaghet i laget som man redan nu kan se är avsaknaden av en spelskicklig back som kan avlasta Johan Åkerman. Även om Klockare och Varjamo är tunga nyförvärv så ligger deras styrka i defensiven. Ungtupparna Joakim Nilsson, Daniel Ström och Niklas Westerlind kan växa till att bli riktigt bra men har en bit kvar i utvecklingen. Jens Nyström både skjuter och tacklar hårdast i laget men har inte den speluppfattningen att matcha Åkerman. Så mitt tips är att om det kommer att värvas under säsongen så kommer det att bli en spelande back, för det kommer troligen att behövas.
Mikael Tjälldén då? Kanske ser vi här äntligen en ny Håkan Strömqvist. En spelare älskad i Skellefteå men hatad i konkurrentlägren. Han har inte minst i träningsmatchen i Umeå visat upp sig på glatt manér och tyvärr så förstår inte alla att fult men precist spel kan vara bland de effektivaste sätten att störa och förgöra en motståndare.
Årets kanske största utropstecken så här långt är den blott 17-årige Andreas Stenberg som under försäsongen visat upp sig rejält. Han är en spelare som alltid går rakt på mål och aldrig ger sig. Tyvärr så ligger han i riskzonen för att halka ur truppen då Kivenmäki ansluter men Pasi har understrukit att alla spelare kommer att få chansen och att ingen kan ta sin plats för given.
Ja, vad finns det då kvar att säga? Självklart hur mycket som helst! Alla nyförvärv har inte nämnts men det kommer att finnas plats att ta upp dessa under säsongen. Alla infallsvinklar kan inte analyseras då ishockeydebatt är en extremt subjektiv hobby. Det enda jag delvis sparat till slutet är årets viktigaste nyförvärv, d.v.s. tränaren Pasi Mustonen.
Hans uttalanden och göranden tyder på en skicklighet och seriositet som skulle behövts i AIK för länge sen. Hans närvaro i Skellefteå har sänkt ett rogivande lugn över staden som ingen sett på minst ett decennium. Att en så relativt ung tränare kan ge ett så proffsigt intryck och ingjuta en sådan trygghet hos fansen är minst sagt fascinerande. Kanske har AIK i Pasi Mustonen hittat den pusselbit man saknat i så många år.
