Nervkittlande igen i Skellefteå
På väg upp till Isstadion gick tankarna runt i huvudet. Idag skulle väl målskyttet lossna för Skellefteå och det skulle inte bli lika nervöst och frustrerande som igår. För trots att Almtuna på lördagen spelat jämnt med Piteå så skulle det väl inte bli några problem för hemmalaget att vinna här….eller?
Första perioden drog igång i samma anda som gårdagens. AIK satte högsta fart in i anfallszon, men snart såg man även andra likheter med gårdagens match. Nämligen att pucken vägrar gå in i mål trots målchans efter målchans. Skotten 17-4 talar sitt tydliga språk och man kan inte klaga på att AIK skjuter för lite, för de skott som avlossas är ofta rätt och när Åkerman och Jens Nyström skjuter är det heller inte lösa skott. Puckuslingen vill helt enkelt inte in och Almtunas spelare gör inte saken enklare för AIK genom att aldrig sluta kämpa om pucken. Backarna Anders Karlsson och och Tobias Gabrielsson gör ett jättejobb och står upp bra mot Skellefteås anstormning. Bortalaget drar dock på sig flera onödiga utvisningar genom fula påhopp. Målvakten Niklas Sjölund fick till exempel 2+2 för roughing genom ett helt meningslöst påhopp på Pär Mikaelsson.
Andra perioden fortsätter i samma stil och efter 1.56 kommer Anders Fredriksen fri med målvakten och kan glida in och lägga den på plockhandssidan från ”point blank range”.
Skulle det då äntligen lossna för AIK och målskyttet starta? Nej, knappast!! Istället får Almtuna fem minuter senare en kontring där Richard Skött kan slå in pucken bakom keepern Jonas Burman. Man nöjer sig heller inte med att kvittera utan tolv sekunder senare ökar man på till 2-1 genom stiligt och rappt passningsspel och ett resolut avslut. Målet gör Johan Bodins på ett riktigt bra pass av Pär Näsström.
Almtuna lyckas dock inte behålla sin ledning speciellt länge. En minut efter målet får AIK-backen Jens Nyström för sig att ta en charterresa in i anfallszon och då 0,1 ton Nyström är ganska svårstoppat kan han glida fram på mål där han på sin egen andraretur lyckas peta in pucken.
Efter 2-2-målet tappar AIK lite av sin dominans och spelet blir svängigare med spel liknande CART-racing på ovalbana eller hawaii-hockey som det kanske också kallas. Detta ger förstås lirartyperna i lagen mer utrymme när man kan komma med fart in i anfallszon. Pål Johnsen är inget undantag och i en av hans fascinerande soloprestationer snurrar han bort det mesta och lurar ner Almtunakeepern för att sen sprätta upp pucken i nättaket, 3-2.
I tredje perioden tappar till slut AIK sin parkeringsplats i anfallszon och Almtuna har faktiskt merparten av spelet även om de riktiga farligheterna uteblir ända tills Marcus Forsberg kommer in från höger och lyckas slå in kvitteringspucken till 3-3.
Bara sjutton sekunder senare,15.39 , så drar Almtuna på sig ännu en onödig utvisning då Håkan Jansson mycket fult tacklar Fredrik Krekula och straffas fem minuter för charging. Genom detta får Skellefteå ett guldläge att avgöra matchen men inleder powerplay-tiden med det sämsta spelet i fem mot fyra på hela matchen. Åkerman står i en konstig sidoposition istället för att få sköta skottandet från blålinjen. Alltefter PP-tiden går så spelar man emellertid upp sig och Nilimaa får en välförtjänt belöning för sin matchinsats genom att 8.21 göra 4-3.
AIK får sedan ett mål felaktigt bortdömt då en AIK:are crosscheckas in i målet med pucken. Domaren verkar själv inte ha någon förklaring till varför målet döms bort och någon offside i målgården kan det inte ha varit tal om. Efter den incidenten händer det inte mycket mer i matchen. Almtuna försöker men det enda man lyckas med är att få till en avblåsning när man på felaktigt sätt tar ut målvakten för att sätta in en utespelare.
Summerat efter matchen så var AIK återigen överlägsna på isen med skotten 41-17 som ett av bevisen för detta. Återigen så är man också överlägsna på att bränna målchanser. Det är faktiskt helt otroligt att man inte gör fler mål än man gör vilket ju i sin tur är synd för hemmapubliken även om spänningshalten i matchen kompenserar för detta. Spelet ser bra ut även om det ofta syns att man fortfarande inte är speciellt samspelta. Pass går snett och man går bort sig i både anfalls- och försvarszon. Men förhoppningsvis är detta något som kommer att förbättras allt eftersom
Spelare som utmärkte sig i AIK var många. Jens Nyström (8 skott på mål) gjorde en mycket bättre insats än senast. Stefan Klockare är alltid stabil och Riku Varjamo som man kanske inte alltid lägger märke till gör faktiskt ett bra defensivt jobb i det tysta. Kent Lindberg är också en spelare som blir bättre och bättre hela tiden. Johan Ramstedt som på försäsongen knappast varit bra har under helgens matcher visat prov på mycket bättre spel och karln har till och med tacklats! Bäst på plan var nog ändå Matthias Nilimaa som ger 110% i rinkens alla zoner.
Almtunas jämna kamp mot Piteå var ingen tillfällighet utan laget stod upp bra mot Skellefteå och kan säkerligen knapra åt sig en del poäng av de förhandstippade topplagen. Man har flera små kompakta speedkulor med en enorm kämpaglöd. För kvällen var de främsta Marcus Forsberg och Johan Bodins som glimtade till flera gånger.
Bristen på rutin från spel i högre serier skiner dock igenom gång på gång. Målvakten Sjöblad fick mentalt frispel fler än ett tillfälle och onödiga påhopp som det av Jansson på Krekula gör ju faktiskt att man förlorar matchen.
