Skellefteå totalkvaddade likblekt Kiruna
Efter två raka förluster var det så dags för Skellefteå att återvända hem till Skellefteå Isstadion för match mot norra derbygruppens sämsta lag. Kiruna har knappast imponerat men spelar också i en svår grupp där man inte har mycket att hämta mot lag som Skellefteå, Boden och Björklöven.
Skellefteå tog som väntat kommandot redan vid första nedsläpp. Med fullt lag sånär som på den i lunginflammation sjuke Fredrik Krekula blev det inte mycket som skulle stå mellan AIK och en säker trepoängare.
Redan efter 56 sekunder kunde Nilimaa göra 1-0 bakom Leinonen. 29 sekunder senare gör Westerback 2-0 på en riktig mörsare från ena tekningscirkeln. 3-0 av Marko Kivenmäki efter 7.12.
4-0...
5-0...
12.11 – Kiruna byter målvakt till Markus Uusitalo…..
6-0 ramlar in innan första perioden är slut. Skellefteå spelar enkelt bort Kiruna utan att förta sig. Bortalaget har helt enkelt ingenting att sätta emot och ser pinsamt dåliga ut.
Helt förståeligt är det ett mer avslaget AIK som kommer ut i andra perioden men Kiruna har fortfarande problem med att överhuvudtaget spela ishockey. Trots spel fem mot fyra efter 2.05 så är det AIK som anfaller och gör det bra. Pål Johnsen kan göra 7-0 strax efter utvisningens slut. Han gör också sen 8-0 genom ett av de vackraste målen som gjorts på väldigt länge i Skellefteå Isstadion. Och ni vet alla hur det ser ut, nämligen ett riktigt Foppamål, varken mer eller mindre!
Efter det målet, som kom efter 4.50 börjar AIK leka lite väl mycket. Man försöker spela med finess och försöken till smörpass är många. Visserligen leder det inte till mycket men det är kul för publiken.
Resten av perioden blir mållös åt båda hållen men hemmalaget har hundraprocentig kontroll på matchen.
Inför tredje perioden finns inte Skellefteås Stefan Lundqvist och Pål Johnsen med på isen. Istället kliver Jens Nyström upp som forward i förstafemman. Spelet fortsätter i liknande tempo och stil. Efter 2.26 kan Andreas Stenberg göra 9-0. 6.02 åker Pär Mikaelsson ut för en dum hämndaktion och Kiruna får en av flera möjligheter att spela i fem mot fyra. Men matchens bästa lirare, Marko Kivenmäki kan istället visa upp sig ordentligt för publiken genom att i numerärt underläge spela bort Kirunaspelare och göra kvällens femte poäng och även hattrick,10-0.
Några minuter senare bestämmer sig Kivenmäki för att också prova på utvisningsbåset och kastar handskarna för en liten boxningsrond med Kirunas Johan Thelin. Marko visar att han även där kan ta poäng då han prickar näsan på Thelin som får lite näsmens. Trots att båda spelarna kastar handskarna så väljer domare Peder Lundgren att bara ge två minuter åt de båda kämparna vilket nog var rätt bedömt då det inte var några större våldsamheter.
En någon uppretad Pär Mikaelsson kan sen avsluta målskyttet genom att göra 11-0.
Totalt sett så fanns det bara ett lag på isen. Kirunas chanser kan lätt räknas på en hand och kan man inte bättre än så här så har man nog inte mycket att hämta i den här serien. Plus dock för målvakten Timo Leinonen som verkligen försökte men var helt ensam mot AIK:s anfall. Man måste väl säga att han är värd ett bättre öde än detta då han faktiskt har kapacitet att konkurrera om en plats i ett elitserielag och lätt skulle ta en plats i vilket allsvenskt lag som helst.
En annan Kirunaspelare som verkligen har kapacitet är den blott 20-årige Olli Julkunen som om han fortsätter i samma stil kommer att bli riktigt bra.
Skellefteå spelade som sagt bra men gjorde ändå ingen supermatch. Detta är ju dock förståeligt då motivationen knappast håller i sig efter 6-0 på en period. Särskilt då man har tre viktiga matcher nästa vecka.
Men det svaga motståndet gjorde ändå att Skellefteå kunde spela ut ordentligt. Den enda spelaren som egentligen inte var speciellt framträdande var Kent Lindberg.
I motsats till Kent var då Marko Kivenmäki som samlade ihop 3 mål, 2 assist och 8 skott på mål och har dessutom redan hunnit bli en riktig publikfavorit med sin Theo Fleury-liknande spelstil. Samarbetet med kedjekamraten Westerback fungerade mer än väl även om det bedrövliga motståndet försämrade kedjans egen spelstil då man ofta, kanske på grund av lathet, ofta stannade upp innan man passade vilket drog ner tempot avsevärt.
I andra perioden släppte Mustonen in lagets sjunde och åttonde backar Niklas Westerlind och Joakim Nilsson. Ingen av dem gjorde bort sig och Westerlind visade flera gånger prov på eminent spelsinne i offensiv zon.
Allt som allt då en enkel men stabil laginsats av hemmalaget. Det enda som fortfarande ser svagt ut är faktiskt defensiven som fortfarande inte spelat ihop sig. Enskilda spelarinsatser kompenserar dock för detta. Pål Johnsen och ”Slungan” Lundqvist som klev av har jag ingen information om men troligen vill man inte riskera något med tanke på framtida matcher.
För det är ju så att Skellefteå igen har en späckad spelvecka och man kan ju undra om det är AIK:s motståndare som lagt upp det idiotiska spelschemat. Man har fortfarande inte mött Piteå på bortaplan, vilket är negativt då Piteå f.n. spelar i Delfinen. Två bortamatcher mot Boden har man haft efter fredagen, men ingen hemma.
Detta är i sig kanske inte så konstigt. Men att tampas med Piteå på onsdag, Boden på fredag och Sundsvall på söndag samtidigt som inget av dessa tre lag har ett lika tufft program(fyra matcher på åtta dagar) för den kommande veckan är synnerligen negativt för AIK:s del.
