Jonas Burman och AIK nollade Boden
Förväntningarna var höga på matchen mellan Västerbottens respektive Norrbottens stoltheter. Att bara 3430 personer sökt sig till ”ladan” för att se laget från den norrbottniska versionen ”boden” ser jag som lite dåligt då dessa matcher oftast bjuder på tuff och publikvänlig ishockey.
Om nu de som inte kom förutspådde att denna match skulle bli ett undantag så fick dom faktiskt helt rätt. Matchen blev nämligen en av de sämsta som spelats i Skellefteå Isstadion denna säsong. Hur detta kunde ske kan jag faktiskt inte säga, men Skellefteå var inledningsvis mycket tama samtidigt som Boden spelade ett kompakt försvarsspel där inte mycket kom igenom. Offensivt hade man dock inte samma flyt även om man flera gånger rullade upp hemmalaget.
Båda lagen kom till spel med relativt kompletta lag. I AIK återfanns Lundqvist och Ekholm som skulle matchas sparsamt men istället växte fram till nyckelspelare. Daniel Ström gjorde också comeback efter ryggproblem och klev direkt in i den roll han hade innan han försvann. Igor Matushkin fick också göra sin debut på hemmais men mer om detta senare.
Direkt efter första nedsläpp tog Boden, i ett väl kommenterbart vitt matchställ med delvis osynliga siffror, direkt befälet över matchen. Man pressade ner AIK till förlängda mållinjen och det dröjde bara 43 sekunder innan AIK:s Pär Mikaelsson drog på sig den första utvisningen. Utvisningarna skulle sedan bli en röd tråd genom hela matchen. Då domare Patrik Sjöberg från Gävle antagligen var förvarnad om eventuellt tufft spel så la han nivån extremt lågt. Perioden blev efter Mikaelssons utvisning en orgie i avblåsningar och bedrövligt powerplay-spel. Sammanlagt spelades bara sex minuter av första perioden med fem spelare mot fem. Inget av lagen förmådde dock att göra mål. Skellefteå som hade flest chanser i fem mot fyra spelade ett så bedrövligt powerplay att det var skrattretande. Skotten 7-6 efter en period med totalt fjorton minuter i numerära överlägen är nog rekord i ineffektivitet.
När man trodde att botten var nådd blev andra perioden ännu tråkigare. Boden mötte Skellefteå högt i banan vilket tillintetgjorde AIK:s anfall. Samtidigt skapade Boden själva inte mycket nämnvärt. Endast två situationer i perioden blev minnesvärda. Mats Diberius friläge med Jonas Burman där den senare räddade samt AIK:s spel i fem mot tre. I ett klubblag ska det nästan vara regel att göra mål i fem mot tre, men AIK mäktade knappt med ett skott på mål. Stillastående spel där skottfint avlöste skottfint skapade inga som helst problem för ett kompakt Bodenförsvar.
I andra perioden minskade utvisningsfrekvensen till totalt tolv minuter men mål uteblev även i denna period. Det måste här också sägas att de utvisningar som kom var inte för fula påhopp utan oftast visade ut för Sjöberg de standardiserade grepp och tekniker som används på banan. Ingen floppstil alltså även om det aldrig var tal om några 2.42
Allt eftersom tiden gick insåg man att första målet skulle bli enormt viktigt då lagen tog ut varandra totalt och de chanser som skapades stoppades av två bra målvakter.
Tredje perioden började i samma menlösa stil även om det nu syntes att lagen var medvetna om att det faktiskt var poäng man spelade om. Mustonen valde att plocka bort Nilimaa och David Nyström och istället stoppa in Fredriksen tillsammans med Kivenmäki och Westerback. Skellefteås förstafemma fick också återuppstå och skulle komma att spela en avgörande roll.
Efter två minuter missar Bodens Johan Åström öppet mål. Fem minuter senare prickar Marko Kivenmäki i AIK insidan av stolpen men pucken vägrar ramla in i något av målen.
Efter tolv minuter vaknar till sist matchen då Pär Mikaelsson kan trycka in pucken bakom Björn Bjurling. Tempot ökar tiofalt och spelet öppnas upp. Strax efter målet får spelarna från Ladan chans att kvittera i numerärt överläge men Skellefteå kan slå ifrån sig. Bortalaget försöker också med spel sex mot fem under slutminuterna men Skellefteå kan istället fastställa slutresultatet till 2-0.
De tre poängen tillföll så hemmalaget i en match som kunde ha slutat precis hur som helst. Kvalitén på spelet var den sämsta jag sett på hela säsongen. Inte förrän AIK gjorde 1-0-målet höjdes tempot och då fick också Skellefteå större delen av spelet. Matchen var på intet sätt mer ojuste än någon annan och de utvisningar som föll var mer markeringar från domarens sida att man skulle hålla sig till att spela ishockey och inte någonting annat.
Jag kan hålla med AIK:s finska spelare som klagar på att svensk ishockey är mycket ful. Höga klubbor, onödiga slashingar och efterslängar förstör spelet och det är på tiden att det görs någonting åt detta. Att man får igen med fula metoder när man fintar upp en motspelare på läktaren är något som flera av AIK:s tekniska lirare fått lära sig.
Att Bodens fans också hänger upp flaggor där man visar sitt missnöje med Tjälldéns tuffa spelstil blir på något sätt naivt då man själv har och har haft spelare i laget som inte drar sig för att utanför domarens blickområde mycket fult använda klubban som vapen.
Detta var ju ändå som tidigare nämnts inte alls en ful match även om just Tjälldén retar gallfeber på sina motståndare. Men en av hans uppgifter är antagligen just detta. Kan man få motståndaren att bry sig mer om motspelaren än pucken har man lyckats taktiskt och Tjälldén för väl vidare arvet från spelare som Dick Burlin och Håkan Strömqvist. Observera dock min egen naivitet då jag nu försvarar det spel jag nyss förkastade.
För övrigt är det svårt att hitta spelare som visade framfötterna idag. Det var inte förrän i tredje perioden som någonting verkligen hände. Målvaktsspelet var dock ett undantag då både Bjurling och Burman visade kvalitéer mellan stolparna. Burman har nu hållit nollan i mer än 120 minuter i sträck tävlingsmatcher räknade. Bodens Robert Nordberg är också en publikattraktion som kompenserar sin minimala fysiska massa med fart och teknik. B-O Karlsson hade jag väntat mig mer av men på backplats får han kanske inte det utrymme han kan utnyttja som forward. Håkan Nordin är också en spelare som aldrig ger upp. Med sin storlek har han stora fördelar bakom och framför mål.
I AIK var det ingen femma som fungerade till hundra procent. Före matchen sades det från tränarhåll att Lundqvist och Ekholm troligen skulle matchas sparsamt då Stefan nyligen opererats och Patrik varit sjuk. Det tog 43 sekunder innan Stefan var inne i spel fyra mot fem och ”Putte” var en av de mest tongivande spelarna på planen.
Igor Matushkin har mycket kvar att bevisa. Det syntes att han inte alls var inspelad i laget men med lite tid kan han nog väl till sina medspelare kanalisera den kunskap han besitter.
Båda lagen måste prestera bättre för att vinna sina nästkommande matcher. Kanske har man detta spel men matchen blev en där lagen tog ut varandra och av spelet skapades därför noll och intet.
