Influensa eller lövallergi?

Likt den årligen återkommande influensan har den smått hatiska stämningen mellan Skellefteå AIK och Björklöven återigen börjat sprida sig. Från tidning till tidning, från sajt till sajt och från mun till mun roterar smutskastning och våldsamma diskussioner. Hela Västerbottens kustland verkar koka av känslor och subjektiva åsikter där alla tycker olika men där alla också anser sig ha rätt.

Denna influensa blir i år knappast en Hong Kong-version utan den har snarare tagit formen av Hollywoods vara eller icke-vara i NHA. Det jag syftar på är Alexander Beliavskis omdiskuterade filmningar som hjälpt till att stjälpa AIK i två derbyn i rad.

Om nu dessa filmningar är filmningar eller inte låter jag vara osagt. Även om de avgrundsvrål som personen i fråga häver ur sig när han faller skulle kunna passa i King Kong eller Jurassic Park så är det knappast någon utom de i situationen inblandade som kan säga sanningen om vad som egentligen. AIK-fansen har sin version medan Lövenfansen säger att Ekholm är lika hemsk. ”Sasja” själv erkänner dock en del av sina framtida planer när han till en lokaltidning säger att filmningar ingår i spelet. Kanske var dock detta inget genidrag då han antagligen kommer att få domarens ögon på sig ett tag framöver.

Hur som haver så finns det skådespelare i varje lag. Beliavskis förehavanden är knappast unika även om hans stjärnstatus gör honom mer utsatt för negativ kritik. Det måste ju sägas att taktiken/tekniken är fulländad och väl kan jämföras med f.d. AIK:aren ”Chrisse” Abrahamssons flygande sprattelgubbar med trippel skruv. Att dra på sig utvisningar är en konst och gällde det fotboll skulle dessa herrar enkelt platsa i Italiens Serie A.


Men är det då bara ett mänskligt personlarm som satt stopp för Skellefteå även den här säsongen? Man brukar ju säga att en person inte gör ett lag och så är det nog även i det här fallet. Orsaker till att Skellefteå oftast står som förlorare i dessa magma-heta derbyn finns det nog lika många som hockeyintresserade men den främsta måste vara just lagen och inte spelarna.

Även om det nu gått en bra bit in i säsongen så har Skellefteås spelare i mina ögon fortfarande inte utvecklat någon riktig lagkänsla. Bråk inom laget, snöpliga förluster och avsaknad av motiverat spel är både tecken och faktorer som förstärker och stödjer detta. Det finns spelare som inte gett allt när det gått dåligt för laget, det finns spelare som drar på sig onödiga utvisningar i helt fel lägen. Detta bevisar en stämning som inte alls verkar vara den kamratanda som måste finnas för att slå en derbymotståndare.
Man har dock inom laget diskuterat igenom detta och Pasi Mustonen menar också att detta är en fas i en utveckling mot att bilda ett riktigt lag.

Trots att även Björklöven har bytt ut delar av truppen så fick man behålla en liten men viktig grundstomme där just tidigare nämnda Beliavski spelar en extremt viktig roll. En spelare som kan göra det mesta på isen, vare sig det är i Norra Allsvenskan eller i VM och som dessutom kombinerar detta med en erfarenhet både från svensk, sovjetisk och internationell ishockey är en enormt viktig byggsten i ett lagbygge.
Att Sasja då kan berätta för sina nya lagkompisar att ”vi har spöat Skellefteå under många år” sätter förstås dessa tankar i huvudet hos de nyanlända och stärker dessas psyke i just mötena lagen emellan.


Även om min teori har stora brister så tycker jag att den väl kan bevisas i det faktum att AIK senast ledde med 4-2, ledde hemmamatchen med 4-2 och ledde en play-offmatch för två år sedan med 4-2. Men man tappade alla dessa och där ser man klart och tydligt att det handlar om lagen och inte spelarna. För oavsett vilket spelarmaterial man hade så tappar man matcherna till en motståndare som helt plötsligt bara blev bättre.

I år ska dessutom lagens material vara någorlunda jämlika och då är det bara laget som återstår som lösning. Lagmoralen blir en avgörande faktor i matcher som är så täta och det är vilja och inte teknik som sänker och höjer ett lag. Om det sedan är tränaren eller lagen i sig som bygger sin vilja är en diskussion på väldigt abstrakt nivå och bör lämnas därhän.


Men ”lillebror” ger sig nog aldrig. Och när Skellefteå spelat ihop sitt lag vilket man ser ut att göra allt mer så kommer också lagkänslan att öka och moralen att stärkas. För kvar finns inte det gamla gardet som ”visste” att man förlorade mot Löven. I år har det i stället varit för mycket viljor och för lite samarbete.

Som både Lövare och AIK:are vet , så vänder förr eller senare vinden. Och när AIK:s vilja till sist segrar över Lövens och man äntligen får av den enormt irriterande folien från ketchupflaskan, så kommer en välförtjänt trepoängare att komma. Men det viktigaste är inte dessa poäng, utan de poäng som ska tas i derbyt efter det……

Andreas Pettersson2001-11-30 23:03:00

Fler artiklar om Skellefteå