Tråkigt lördagsgodis i Skellefteå
Dagens möte mellan Skellefteå AIK och Arboga blev just den tråkiga förrätt till söndagen som så många misstänkte. En ganska tempostark men torr och händelselös ishockey där det knappt fanns ett lag på isen.
Skellefteå saknade Lunqvist, Klockare, Nyström. En bit in i matchen fick Mikael Tjälldén också kliva av efter skada vilket gjorde att Joakim Nilsson fick kliva in och känna på matchspel igen. Glädjande var också att Johan Backlund återfanns som båsdörrsöppnare. Att återigen öka konkurrensen mellan Burman och Backlund kan bara leda till bättre målvaktsspel.
AIK kunde avgöra matchen direkt efter nedsläpp. 1-0 av Nilimaa efter en och en halv minut och 2-0 av Johnsen på straff efter sju minuter. Detta då det bara fanns ett lag på banan och det skulle så förbli resten av matchen.
I andra perioden gör Matushkin 3-0. Sex minuter senare börjar Arbogas Mikael Holmqvist och AIK:s Marko Kivenmäki att slåss. Matchen slutar med att Holmqvist får in en högerkrok som sänker…..linjedomare Åström! Ett slag som kunnat sluta med flera matchers avstängning renderar i tio minuter för Holmqvist. Detta också helt rättvist då slaget inte alls var riktat mot Åström.
Med en minut kvar av andra perioden kan Arboga reducera till 1-3 genom Marko Kuikka. Det skulle också bli det sista som hände i hela matchen.
Förutom då ett antal utvisningar. Skellefteå visar prov på en skrämmande ineffektivitet i powerplay. Istället för att skjuta så passar man bara fram och tillbaka i jakten på det perfekta läget. Johan Åkerman som tidigare år dominerat i numerära överlägen ser ut att ha sålt sin bössa och köpt någon mesig sorts passarstil. Här krävs skärpning då dessa situationer MÅSTE utnyttjas bättre.
Målproduktionen sett över hela matchen var dessutom i paritet med powerplayspelet. Trots 41-8 i skott så lyckas man bara med tre mål. Detta är faktiskt pinsamt dåligt med tanke på att Arboga nästan slog rot i egen zon. Målvakten Daniel Sperrle ska dock ha beröm för sin insats. Även om hans ungdomliga oerfarenhet gör honom lite farlig i en del situationer så visar han prov på talang och vilja som kan hjälpa honom långt i den förhoppningsvis långa ishockeykarriären.
I övrigt fanns det tyvärr inte mycket att hurra åt i Arboga. De som i alla fall jag la mest märke till var Andrei och Misha Joukov samt två anfallare i förstakedjan, Marko Kuikka och Mikael Zettergren. Att Arbogas skribent anser att Skellefteå bara är EU-bidrag och hembränt är lite ironiskt. Med det spel som Arboga hade ikväll så är det nog just bra bidrag och billig, effektiv vätska man behöver. Spelar man så här mot Piteå så kommer pastejerna nog inte vara några större problem för den mer kompletta maträtten palt.
Skellefteå tog inte ut sig i onödan och kunde ohotat glida genom matchen. Micke Tjälldéns skada är förhoppningsvis inte allvarlig trots en oschysst tackling av ett pastejmonster. Utropstecknen blir inte speciellt många. Undantaget måste bli Niklas Westerlind som klev in och tog för sig som helt klart bästa back för kvällen i AIK.
Matthias Nilimaa ska också hyllas. Matchen igenom höll han uppe AIK:s spel och skapade ett otal farligheter. Han måste också vara den i laget som samlade ihop överlägset mest speltid under kvällen. Kent Lindberg var också bra och kom i riktigt fina lägen ett flertal gånger, troligen sina finska kedjekamrater att tacka.
Matushkin har jag svårt för att finna rätt ord för. Han märks knappt på banan, men när man läser matchprotokollet så har han helt plötsligt samlat ihop poäng, match efter match. Kvällens skörd blev ett mål och en assist.
Dagens s.k. match var alltså ett riktigt sömnpiller. AIK vann men utan att förta sig. Jag skulle verkligen vilja se de matcher när Arboga spelar bra, för mina förväntningar infriades inte alls på det lag som enligt uppgift spelade ut Skellefteå i Arboga.
Matchen mot Nyköping satt troligen i tankarna redan efter första perioden. Frågan blir hur taggat Nyköping kommer att vara efter att ha blivit överkört av Piteå.
Toppmatchvarning utfärdas alltså för imorgon, söndag.
