Johnsen en stor besvikelse
Värvningsstoppet inom svenska klubbar träder i kraft den 31:a januari och ännu finns många klubbar som jagar någon eller några spelare de tror kan hjälpa laget. Björklöven har värvat centern Steve Potvin från Tyskland och förhandlar med hittills okände Magnus Forsgren om att ta klivet ner från traktorn.
Skellefteå AIK har också aviserat att de jagar förstärkningar och lagets främsta behov är samma som hos Björklöven, alltså på centerplatsen. Centrarna skulle bli lagets starka kort trodde många på försäsongen, detta efter att ha värvat finländske ässet Patrik Westerback och norske stjärnan Pål Johnsen som gjorde drygt 20 poäng i Elitserien för Leksand under fjolåret.
Den snabbt åldrande Daniel Pettersson och ineffektive Björn Lavander byttes ut mot dessa två tilltänkta stjärnor, men båda har misslyckats i AIK så långt, och de har gjort det på ett sätt som varit smärtsamt att se. Det har sett ut som om dom inte ens försökt. Den som istället gjort lagets centrar starkare är ingen av dessa två, det är norske 20-åringen Anders Fredriksen som vuxit till lagets näst bäste center under säsongen.
Om AIK jagar förstärkningar så kan det mycket väl vara en center, och om så är fallet kan nog minst en av Westerback och Johnsen vara på väg bort från klubben. För laget vore det inget större avbräck att tappa någon av dessa, även om de båda besitter stor talang. Visst, de har talangen att kunna avgöra matcher men dom har spenderat över halva säsongen med att suga när det gäller och det är viktigt för Pasis och ledningens trovärdighet i långa loppet att visa att det inte accepteras att göra mindre än sitt bästa. Såsom spelet har sett ut finns ingen anledning att tro att Anders Fredriksen och Kent Lindberg på något sätt skulle göra ett sämre jobb som andra respektive tredjecenter i laget. Om något så är det tvärtom.
I Westerbacks fall finns skador, sjukdomar och allmänt elände att skylla på och att han därför inte funnit sitt spel kan man ha en viss förståelse för. Å andra sidan kan man hävda att han just på grund av skadorna bör få lämna laget, med hänvisning till att han kostar för mycket med tanke på tiden på skadelistan. Den finske eleganten har klätt om till 24 matcher och på dessa gjort föga imponerande fem mål och nio assist. Då man tittar på vilka lag han producerat mot så har han gjort fyra av sina mål och tre assist i fem matcher mot de tre sämst placerade lagen i Norra hockeyallsvenskan; Tierp, Almtuna och Kiruna. I tolv matcher mot de fem bästa lagen, borträknat AIK, har han bara lyckats göra fem assist på tolv matcher. I denna grupp lag ingår NH90, Björklöven, Sundsvall, Boden och Hammarby.
För Pål Johnsen är statistiken ännu sämre då man tittar på vad han gjort mot topplagen. På femton matcher mot bra motstånd har han lyckats göra ett mål och två assist. Det enda målet kom borta mot Boden. Johnsen har istället trivts bra mot mittenlagen Piteå, Arboga och Huddinge mot vilka han gjort tre mål och sex assist på åtta matcher. Mot de sämsta lagen har han gjort fyra mål och en assist på sju matcher.
Allt som allt har Johnsen stått för 17 poäng på 30 matcher och Westerback för 14 på 24 matcher. Det är långt ifrån bra nog för offensiva centrar. Som jämförelse så har Anders Fredriksen, en tvåvägscenter med mer hjärta än Westerback och Johnsen tillsammans, gjort sex mål och fyra assist i femton matcher mot topplagen och betydligt sämre mot lagen på den nedre halvan. Istället för de välmeriterade två tilltänkta stjärnorna har det varit 20-årige Fredriksen som visat vinnarskalle.
Då både Westerback och Johnsen är offensiva centrar är antalet poäng de gör ett viktigt mått på deras värde. Samma sak gäller inte för ansvarstagande och självuppoffrande spelare som Ekholm och Fredriksen. Alla AIK's centrar ligger kring samma poängsnitt men helt klart är att det är de två stjärnimporterna som inte dragit sitt strå till stacken.
Med den talang båda dessa besitter borde dom kunnat göra minst dubbelt så många poäng som de gjort vardera. Även om dom gjort 34 respektive 28 poäng skulle inga statyer resas över dom. Lagkaptenen Pär Mikaelsson, som också är typen som betyder långt mer än bara mål och assist för sitt lag, gjorde 36 under hösten och han har inte helt undgått kritiska röster även om dessa kommit från ordentliga misfits som inte har en aning om vad de pratar om.
Westerback har som sagt vissa förmildrande omständigheter vilket leder till slutsatsen att Johnsen bör vara den första spelaren som ska ut genom dörren då AIK värvar nytt. I detta nu är det svårt att se att Johnsen ens tar plats bland AIK's nio bästa forwards.
Han är en säkerhetsrisk av stora mått och går inte in i sargdueller med någon som helst övertygelse. Om saker och ting inte går hans väg tidigt i matchen börjar han glida omkring på isen, och han har en jävla massa talang som han inte använder. Dessutom är han sannolikt en av AIK's bäst betalda spelare. Det går inte att ha en tilltänkt stjärna i laget och låta honom få en stjärnas istid om han spelar som lagets tionde bästa forward. Sådant, om något, kan skapa friktion och osämja i leden. Därför måste Johnsen antingen bort eller väckas ur sin dvala, vilket tränaren Pasi Mustonen säkert försökt göra under säsongen. Han har nu gått sjutton omgångar sedan han gjorde ett spelmål, och det är inte så att han stångat sig blodig under tiden. Han har spelat som om han inte bryr sig och det duger inte.
Den andra spelaren som får ta vägen ut genom dörren om det skulle bli nödvändigt blir då Westerback, vars största problem är produktionen. David Nyström, som visat tecken på liv de senaste omgångarna, kan vara ytterligare en kandidat till att lämna skeppet då hans säsong också varit en lång besvikelse.
Förslaget här är att göra sig av med Johnsen och behålla de andra om AIK tänkt ta in en ny spelare. SKA AIK ta in fler än bara en forward så lär det vara Westerback och Nyström som hänger löst.
