AIK förnedrade Boden
En match som nog av nästan alla tippades bli en relativt jämn tillställning slutade istället med utklassning. Boden kläddes av ordentligt och har nog en del att fundera på under bussresan hem.
OBS! Tag i beaktelse att just denna matchrapport kan anses som partisk. Detta beroende på att matchanteckningarna förolyckades under transport från Isstadion till redigeringsbordet. Jag ber om överseende med detta då just beskrivningar av Bodens spel fallit bort p.g.a. avsaknaden av dessa anteckningar.
Inför matchen mot saknades Nilimaa och Ramstedt medan Johnsen återkommit från sjukdom. Stefan Lundqvist skadades dessutom under match då Boden åter igen visar upp de egenskaper man lär sig när man hugger ved. Enligt uppgift är det dock ingen fara med Stefan och finns förhoppningsvis med i fredagens match mot ”dom som gulnar mot hösten”.
Skellefteå satte redan vid första nedsläpp högsta fart. Efter trettio sekunder har man skapat åtminstone två vassa lägen genom Fredriksen, Nyström, Krekula tillsammans med Ström och Matushkin. Efter två minuter är formationen inne igen och Nyström gör då 1-0 genom ett distinkt avslut. Assist på Kent Lindberg vet jag dock inte om jag håller med om 2-0 kommer efter nästan åtta minuters spel i powerplayläge, fem mot tre där man visar upp något som påminner om ett riktigt sovjetiskt klapp-klapp som avslutas med ett imponerande skott i mål av ”Slungan”.
Efter tio minuters spel har Boden fortfarande inte ett skott på mål och även om man under periodens andra halva förbättrar sitt spel så står nu Johan Backlund i vägen för nästan allt. Patrik Ekholm gör efter sexton minuter 3-0 varpå Boden till sist tröstmålar in 3-1.
I den andra perioden ökar som väntat Bodens press. Men AIK får då kontringschanser som inte är helt ofarliga. Då Boden kör på med sin lite mer fysiska hockey…eller interference-ishockey, får man väldigt konstigt utvisningar med sig. Man bjuds in i matchen av domaren och efter två raka utvisningar orkar inte AIK längre hålla emot utan Boden kan reducera ytterligare till 3-2.
Skellefteå visar då upp den moral man införskaffat till Superallsvenskan. Istället för att komma i gungning gör man två mål på en minut. Pål Johnsen fixar 4-2 på ett friläge eventuellt assisterad av Klockare. Boden-dödaren Krekula gör sedan 5-2 en minut senare då han efter en lustig situation petar in pucken vid stolproten. Vad Bodenspelarna gjorde vid tillfället får man fråga dom om, men dagdrömmeri är en realistisk förklaring.
Det är inte bara håret som är rött på Krekula den här aftonen utan även tanden blir blodad. Han skickar in 6-2 i spel fem mot tre (officiellt fyra då Tellström just lämnat båset) efter bra spelfördelning av nye? powerplayspelmotorn Petr Hrbek.
Boden börjar då bli lite griniga och spela lite småfult men inga allvarliga situationer uppstår förutom den då Lundqvist skadas.
I den tredje perioden fortsätter AIK:s produktion av målchanser. Boden-målvakten Bjurling har absolut ingen bra dag och släpper returer som en lodrätt studsmatta. Dessutom har till och med han blandats in i grisspelet och har förutom två minuter för tripping i första perioden nu även betett sig idiotiskt i den tredje. Att haka utespelare hör inte till vanligheterna hos en målvakt.
När så Bodens överstegris till sist åker ut i den tredje perioden kan man inte undgå att småle när hemmapubliken efter domslutet verkligen låter sin glädje höras.
Slutresultatet fastställs också till 7-2 i den tredje perioden. Man har dock bud på flera mål till men till sist måste det väl ändå anses rättvist med ovanstående siffror då Boden faktiskt inte var helt viljelösa, men då man väl kom igenom stod Backlund där och stoppade det mesta.
Matchen som helhet var väl sevärd. AIK visar upp en enorm moral och ger aldrig Boden en riktig chans. BIK:s vassaste vapen i Tellström plockades effektivt bort av bland andra Patrik Ekholm. När dessutom Bjurling inte förmår göra en av sina bättre matcher har Boden helt enkelt inte mycket att sätta emot.
Bäst i Boden var Jens Näslund som hade ett antal fina spelsekvenser. Lindberg som vanligt stabil på backsidan. Annars var det inte mycket att jubla för i ett ovanligt blekt Boden.
I Skellefteå däremot ser man ut att ha hittat ett nytt vapen i trion Fredriksen, Krekula, Nyström. Man imponerade matchen igenom där Fredriksen åkte skridskor som en dopad illbatting, Krekula kämpar och vårdar puck medan Nyström stod för avslut och en imponerade fysisk spelstil. Förutom det var den ”gamla” förstaformationen med Mikaelsson, Ekholm, Lundqvist också på bra humör och bjöd upp till dans ett flertal gånger.
Frågetecken dock för Johnsen som har lite svårt att lära sig passa. Detta drabbar både Hrbek och Kivenmäki som verkligen försöker. Särskilt den senare visar en uppåtgående formkurva vilket han verkligen är värd efter ett stort antal bedrövliga insatser. Han fick också publikens gillande vid ett flertal tillfällen då han smällde till ordentligt vid sargerna.
I den sista perioden klev Kent Lindberg in istället för Lundqvist och gör även han fortsatta imponerande framträdanden. Kanske en ersättare till Johnsen i främlingslegionskedjan. Hur man ska placera Nilimaa och Ramstedt vid dessas återinträde i atmosfären blir ett angenämt problem. Hur det löses får vi se när det blir aktuellt.
Att nu BIK-supportrarna som läser detta skakar av ilska på grund av kritiken av spelstilen är förståeligt. Men istället bör man kanske inse att majoriteten nästan alltid har rätt. När Piteå, Skellefteå och Björklöven håller enad front mot en spelstil som bevisligen tänjer på regelboken måste man kanske rannsaka sig själv istället för att försöka hitta sätt att anmäla skribenter för hets mot ishockeylag eller vad det var jag såg. =)
