Kompostprospektet krattades ihop och skickades hem!
Inför 4644 personer vann AIK kvällens första match i playoff 2. En match där Ö-vik Norra aldrig riktigt kom igång. Skellefteå kunde välförtjänt ta hem den viktiga hemmasegern inför en hemmapublik utan dess like.
Innan jag ens säger någonting om matchen måste jag berömma publiken. Jag har tidigare hackat ner på dom som svikit och inte slutit upp i Superallsvenskan. Men ikväll är alla förlåtna. Även om det ”bara” blev 4644 personer så är det nog den bästa publik jag någonsin upplevt.
Aldrig förut har ALLA klappat händerna när Skellefteå kom in på isen! Att vågen började gå i tredje perioden var imponerande och under hela matchen slöt man upp och stöttade sitt lag. Till och med stofilerna på sittplats på avbytarbås-sidan drog sitt strå till stacken.
Det största strået och tacket går dock till ”Tobbe” Hedlund som verkligen visar hur en slipsten ska dras. Att i Stockholm ha hållit fanan högt för att sen komma hem och höja den ännu högre är värt ett pris eller nånting. Är det inte dags att flytta hem snart?! =)
Vid första nedsläpp var stämningen alltså på topp och laddad. Green Devils var fortfarande med i matchen även om det så småningom visade sig att man faktiskt är en medgångsklack.
AIK tog kommandot direkt och 1-0 kom redan efter 51 sekunder och även om målburen flyttades var det aldrig nåt snack om saken att målet ska vara godkänt. Krekula sköt från målvaktens högra tekningscirkel varpå en andraretur kunde slås in av Ekholm. Petter Sandström i målet visade redan här vilken klass han faktiskt håller. Han släpper mer returer än antalet löv på en björk och de plockar han gör är på skott som ramlar ner i handsken på honom. Jag är medveten om att detta är en personlig åsikt men hans kapacitet har alltid överdrivits.
Efter AIK:s ledningsmål drabbas AIK av en utvisning vilket man klarar av rätt enkelt. Jens Nyström skjuter sedan i ribbans insida efter 4.40 och 2-0 känns inte långt borta.
Efter 5.07 sjunker hoppet igen då Beliavski helt plötsligt kommer på att det faktiskt fortfarande finns chans att få en nominering till Oscarsgalan. Eller så försökte han med en trippel lutz och misslyckades. Faller lätt gör han i alla fall och Lövens andra powerplay är ett faktum.
AIK är på god väg att reda ut även detta då Mikael Tjälldén med några sekunder kvar på Oscarsscens-resultatet drar på sig en boarding som förlänger Björklövens powerplay med ytterligare två minuter.
Skellefteå kan trots press reda ut även detta läge och får själva chansen i numerärt överläge två gånger. Den andra gången är det en "Löven"-spelare som sitter utvisad och då kan Fredrik Krekula styra in 2-0.
Första perioden går alltså solklart till AIK. Laget spelar stabilt och har många fler chanser än vad resultattavlan visar. Sandström i Björklövens mål darrar betänkligt och agerar mest bollplank där puckarna studsar lite si och så.
Den andra perioden blir spelmässigt jämnare. Efter en ordentlig försvarstabbe av de grönvita backarna kan dock Marko Kivenmäki redan efter 1.36 göra 3-0 bakom en nerfintad Sandström.
Inte helt oväntat åker sedan finnen Santeri Heiskanen ut igen men AIK kan tyvärr inte ta vara på powerplayläget den här gången. Istället blir det Björklöven som får göra mål efter en markeringsmiss av AIK. Målskytten Potvin får stå helt ensam vid Backlunds högra stolpe efter fint förspel av Briell. Den skyldige i AIK är kanske Patrik Ekholm som aldrig fick chansen att byta vilket tömde ut hans krafter ordentligt.
Trots att AIK slutat forechecka och spelets utjämning är ett faktum så slutar Sandström aldrig att släppa returer. AIK kan dock inte förvalta dom och istället så kan Steve Potvin reducera till 3-2 efter ett riktigt stiligt pass av Andreas Lindahl. AIK-spelarna ser helt plötsligt ut som om man fastnat i nån sorts repris-loop och står helt orörliga när Potvin åker igenom och målar.
Hemmalaget spelar dessutom de fem sista minuterna av perioden i powerplay då Santeri Heiskanen äntligen får lämna planen för gott. Tyvärr så lyckades han med sin taktik och Matthias Nilimaa sitter nu med en lårkaka som nog tyvärr inte hinner läka till på fredag.
Efter den andra perioden har så Löven kommit ikapp och ligger nu och nosar AIK i ryggen. Bland spelarna så saknas nu Magnus Forsgren som klev av i första efter att ha blivit komposterad av Mikael Tjällden genom en helt ärlig axeltackling.
Den tredje perioden börjar också den bra för Skellefteå då Kivenmäki återigen kommer fri. Han blir den här gången upphakat och Lärking dömer straff. Lite konstigt får Hrbek lägga straffen som blir lite för komplicerad och Sandström kan rädda troligen utan att veta om det.
Sen Potvin blivit utvisad en stund senare får Hrbek sin revansch. Han håller iskallt inne pucken ända tills Sandström viftat klart och sprätter sedan in pucken i mål.
5-2 kommer sedan i tom kasse då Löven gör ett förtvivlat försök att komma ikapp. Jäger som borde ha tagit pucken blir passerad av Johan Ramstedt som kan stoppa in femman. Löven får dock ett litet tröstmål då man direkt på tekning i anfallszon kan göra 5-3 med en sekund kvar.
Löven får aldrig en riktig chans i matchen. Särskilt i den tredje perioden spelar AIK ett försvarsspel där man inte släpper till en centimeter. Man har också en enorm hjälp av publiken. Hela stora ståplatsläktaren agerar stundtals klack vilket jag aldrig sett tidigare. Imponerande är ordet!
Green Devils däremot som står och hoppar som grodor ett tag i andra perioden verkar i den tredje fått problem med höftkulorna och verkar mest yla efter hjälp och skrika åt domaren.
Dom enda som egentligen visar upp sig i Löven är Potvin och Parks som får hoppa in lite överallt och teka. I tredje perioden är det Åhlen som försöker men i Domus AIK lyckas inte ens han.
I AIK borde man egentligen inte berömma någon. Om Pasi är kommunist vet jag inte men laginsatsen är enorm och kollektivet är därför också det som ska ha beröm.
Men några höjer sig faktiskt ur mängden. Den främste är Johan Ramstedt som efter Mora-matcherna knappast kunde bli bättre. Men det blev han ikväll och regerade stundtals i ensamt majestät med Kivenmäki som trogen hejduk. Även Krekula och Nilimaa visade till slut prov på det AIK-hjärta vi så länge efterlyst. Man kämpar på ett imponerande sätt.
David Nyström har också till sist vaknat ordentligt. Med sin extremt snabba skridsko-åkning MÅSTE AIK fostra denna talang till en målskytt av rang.
På backsidan är det Varjamo, Tjällden och Matuchkin som regerar med sitt tunga och distinkta spel. Att AIK dessutom inte drar på sig en utvisning under andra och tredje perioden visar prov på disciplin. Att varken Kivenmäki eller Ekholm tog sig till botbänken visar att moralen är rätt.
Domaren då till sist? Helt godkänd faktiskt även om Lövenfansen knappast tycker det. Han var konsekvent och höll en jämn nivå matchen igenom. Namnet Lärking ger också en viss pondus på isen även om motormunnen Hermansson aldrig kan hålla tyst.
Till sist ännu en eloge till publiken! Helt imponerande också att så många var kvar när laget kom ut efter matchen.
