Skellefteå AIK - Säsongen 2001/2002 del II
PLAYOFF
Om man vill kan man se det som att AIK med nöd och näppe tog sig till Superallsvenskan. Jag tillhörde själv den skara som var oroliga för det vidriga bottenstrecket i serien. Men till sist gick det i alla fall vägen till Play Off 1 där Mora stod för motståndet.
Att vara det högre rankade laget i Play Off är inte enbart positivt. Förlorar man den första bortamatchen så är läget faktiskt minst sagt prekärt. AIK fick också känna på detta då man åter gjorde en plattmatch på bortaplan. Pressen på laget blev stor i den första hemmamatchen men AIK redde ut stormen. Efter att lett matchen och tappat till oavgjort med bara fem minuter kvar drog matchen vidare till förlängning där AIK blev tillbakapressat nästan konstant. Ironiskt nog så kontrar hemmalaget efter ungefär arton minuter och Pär Mikaelsson ger AIK vinstmålet. Mr AIK blir också matchvinnare i den tredje och avgörande matchen då han sätter 2-1-målet.
Inte helt oväntat blir det så möte mot Björklöven i Play Off 2. AIK får nu det faktiskt eminenta utgångsläget att börja på hemmaplan och kan också vinna måstematchen efter stundtals bländande spel. Tyvärr lämnar man det spelet hemma när man möts igen i match två. Laget ser blekt ut och var fanns Marko Kivenmäki när man behövde honom som mest?
Det blev alltså en tredje match vilken skulle bli säsongens sista. Min egen favorit Marko Kivenmäki dök nu upp igen och gjorde planen osäker. Även om nu AIK föll så gjorde man det till sist med flaggan i topp. Förlorar man trots att man gjort sitt bästa så ska man vara stolt.
SLUT ...
Som AIK-supporter har man alltså ingenting att skämmas för efter säsongens slut. Jag har aldrig stött på så många okunniga och inkompetenta motståndarsupportrar som i år. Man har häcklat AIK för att man köpt ihop ett lag och att det gått så dåligt. Men har man inte den kunskapen om vad det innebär att bygga ett nytt lag så blir det minst sagt skrattretande att höra de ramsor som vissa kommer med.
AIK tvingades i stort sett att göra så här. Ett flertal spelare la av vilket gjorde att man inte hade något val att fylla leden med spelare utifrån. Det finns inget lag i Sverige som regionalt kan plocka in femton spelare och behålla standarden.
Samtidigt frigjordes stora summor pengar då många spelare lämnade klubben. Detta gjorde att de ekonomiska möjligheterna att få hit ”kända” spelare ökade.
Att sen resultaten enligt många ”uteblev” förstår jag så här i efterhand inte. Att bygga nytt är inte lätt vilket det finns många exempel på ute i hockey-Sverige. Och laget blev ändå bra när det verkligen gällde. Även om det naturligtvis hade suttit fint med en kvalserie så är ändå säsongens mål mer än uppfyllda. Lägger man dessutom till den faktorn att AIK spelade med ett 50%-igt bortfall av centrar så gjorde man det mycket bra. I krig räknas fienden som slagen med 50%-iga förluster.
NÄSTA SÄSONG
Så vad händer då inför nästa säsong? Ja, till dags dato har ett antal spelare fått veta att man inte tänker förlänga kontrakten med dom. Samtidigt behöver vi ersättare till Westerback och Johnsen. AIK:s problem under flera år har enligt mig varit centerspelare och med den här säsongens floppar måste man nu lyckas nästa år.
Det enda man med säkerhet kommer att kunna säga är att förändringar kommer att ske i laget. Fredrik Näsvall och Ville Koivula är klara och själv hoppas jag nu på en riktig center. Man kan ha alla målskyttar i världen men det fallerar ändå utan spelskickliga centrar. USA:s hockeylag brukar vara bra exempel på just detta.
Så nu är det alltså Silly Season som gäller. Säsongen då man bygger upp sina toppar eller floppar blir nog lika spännande som vanligt den här gången. En hel stad med omnejd sätter sin tilltro till en grupp människor som ska bygga den dröm som många hockeytokiga längtar efter att få uppfylla nästa vinter. Jag talar inte om Elitserien, men bara att ta på sig sina kläder, dra upp kragen och traska upp till ”Ladan” och njuta av bra ishockey tillsammans med minst ett par tusen trevliga människor som delar ett gemensamt intresse och kanske ett gemensamt hjärta.
MINNEN...
Men innan det börjar så kommer man att få leva på minnen ett tag till. Och vad finns det då för minnen från föregående säsong?
Ja, stjärnan som slocknade är för mig ett minne – Patrik Westerback kom, sågs och skämde ut sig.
Herr Kåberg, Boforsspelaren som innan uttrycket ”...han gör en Heiskanen…” myntades hamnade i Bull’s Eye på alla darttavlor i Skelleftå Kommun.
Och sen Santeri Heiskanen, mannen som borde spela i Boden men istället utrustades med kompost. Den tokige finnen måste nästan ha slagit rekord i antal matchstraff. Även om AIK har haft sin del av grisspelare så har Löven här hittat rekordet i en spelare vars kaffe verkar bryggas enligt hemliga recept.
Johan Backlund är trots en darrig säsong ett minne – Hans straffräddningar i match efter match under säsongen imponerade stort. Mannen är helt enkelt en vägg och bör premieras för sin insats.
Och för att summera de få av dessa minnen som jag vet att vi alla har i oändligt antal och i olika former så måste det bli hemmamatchen i Play Off 2. Aldrig har jag sett Löven så utspelade i så långa sekvenser. Det blev njutning på högsta nivå och innebar till sist också att den enda matchen som förlorades i Skellefteå Isstadion efter mitten av december blev mot Leksand. Och i och för sig så blev Leksand än mer utspelat i första perioden än vad Löven blev.
Men nu är det dags att fortsätta njuta av minnen, av Silly Season…för att i augusti ställa upp för sitt lag igen. Första ispasset blir lika intressant som vanligt och sen är det bara att ”let the games begin”.
