Första matchen - Vem gjorde vad?
Skellefteå AIK spelade på onsdagskvällen sin första match för säsongen. Matchen kom mitt i ett antal tunga träningspass och med en trupp som hamnat i något av en övermönstring. Detta ledde till en oändlig mix av spelarkombinationer vilket förstås inte gynnade matchkvalitén.
Eftersom detta inte är någon matchrapport tänker jag inte skriva speciellt mycket om själva matchen utan istället göra en kort sammanställning över några spelare som utmärkte sig på ett eller annat sätt. Matchen var för övrigt knappast välspelad där Skellefteå fladdrade runt med kedjeformationer av alla möjliga slag. Som exempel kan nämnas att Krekula/Fredriksen/Nyberg stod "civilklädda" hela första perioden medan t.ex. Patrik Ekholm klev av i sista och Schuller släpptes upp i förstafemman. Ordnat kaos är nog en passande beskrivning av det som skedde i laget under matchen.
Imponerande uppslutning på läktare av Skelleftesupportrar måste berömmas. Ett tag kändes det som nästan en hel långsida bestod av Skelleftebor. Bra initiativ av North Power att försöka med lite ramsor även om man måste lära sig att det ALLTID är fel sätt att försöka med tvång! Alla är inte på ishockey för att sjunga.
Den spelare som i mina ögon var den som borde få högst betyg i AIK är Johan Ramstedt. Han fortsatte i sin liraranda som om inte sommaruppehållet existerat. Hans form från slutet av Superallsvenskan med den otroliga puckhållarkonsten håller i sig. Kan Johan göra en hel säsong i samma stil så kommer han att tillföra enormt mycket med vilka kedjekamrater han än spelar.
Högsta betyg nummer två måste gå till Jimmie Ericsson som spelar med ett mod och en puckkänsla som fick mig att njuta. Han har likt Ramstedt en förmåga att hålla pucken och gick ett flertal gånger rakt på mål vilket måste ses som en kvalitet. Med sin storlek var han också nyttig som parkeringsvakt framför motståndarkassen där han även lyckades reta upp Bodens nya målvakt Mårten Engren som i sitt sätt faktiskt påminner lite om den gamle Modig.
Tar man sig en titt på David Schuller så visade han flera gånger upp sig som den talang han ska vara. Han brände flera ganska bra lägen men försökte absolut inte på vanligt och framförallt svenskt sätt skjuta mitt på målvakten. Första halvan av matchen kamperade han ihop med Stenberg och Sundqvist vilket kanske inte är en riktig toppkedja. Mellan varven bleknade han ut men nytt land, nya kamrater, nytt spel och en mängd andra faktorer måste förstås vägas in i det spel han presterar.
Schullers tillfälliga lagkamrater, de ovan nämnda, har fortfarande en bit att gå. Sundqvist är helt klart den starkare av dom och ger allt i varje närkamp medan Stenberg som ska vara en målskytt också försöker visa det men som ovan sades så kanske de två inte ger varandra det understöd de helt klart behöver.
För att fortsätta med lagets ungdomar så gjorde Anton Sandlén ett riktigt bra intryck de två-tre första bytena men avmattades sedan för att ju längre matchen led bli riktigt svag. Man ska dock komma ihåg att steget från junior till senior inte är det lättaste att ta. Att dessutom möta ett vedhuggargäng är inte lätt för en kille som inte väger sju ton.
Klättrar man uppåt i åldersstegen så hittar vi Anders Fredriksen som ikväll tyvärr inte fick mycket att fungera. Tillsammans med Krekula och Nyberg åstadkom man inte speciellt mycket och såg jag inte fel så fick Fredriksen också kliva av i tredje medan Nyberg och Krekula fortsatte kvällens is-simmande.
Ungdomskedjan med Peter Stenberg, Patrik Lundgren och Pontus Petterström fick heller inte mest speltid i världen men man försökte dom gånger man fick chansen. Stenberg gjorde tyvärr en riktig plattmatch medan Lundgren måste våga kämpa mer. Petterström kanske likaså men jag måste säga att han inte syntes till i mina ögon speciellt mycket.
Innan jag ska sluta rabbla korta spelarkommentarer så återstår två spelare. Fredrik Näsvalls insats må vara väldigt subjektivt tolkad men han gör ett stort jobb på planen. Även om han liksom många andra tappade tråden med alla nya formationer så har han en inställning på banan som skulle skapa mindervärdeskomplex hos en bålgeting. Nackdelen med detta är dock att det blir svårt för medspelarna att hålla koll på positionerna när Näsvall är överallt och ingenstans samtidigt. Men allting kan ju inte vara positivt i en värld där aktion skapar reaktion.
Och varför ville jag då även nämna mannen som delar efternamn med en grävskopa? Jo, Johan såg så spelsugen ut att han nästan dreglade. Skotten från blålinjen han fick på i tredje perioden var bland de ruskigare jag sett lämna hans blad. Som tur var så blev det många ispuckar som hamnade på Engrens klubba vilket också kan symbolisera AIK:s avslut under hela matchen. Många skott men ack så enkla att rädda. Skjuter man mitt på målvakten ska det mycket till om den går igenom skydd, maginnehåll och ut genom ryggen och in i mål. Någonting har väl någon lärt sig på biologin/fysiken?
Hur såg det då ut överlag? Ja, laget är knappast ett lag än. Alldeles för många spelare gör att spelet inte kommer igång och avsaknaden av passprecision var otrolig. Mikaelsson gjorde ett par riktiga indianare som man bara kunde skratta gott åt.
Vänder man på kakan med glimten i ögat och tittar på vår derbygruppskonkurrent Boden så ser man ut att ha en ganska skadekänslig trupp. Try-out-spelande Honkanen ser ut att passa in i Bodens spelstil perfekt och AIK kan nog bara tacka och ta emot en sjätte utespelare om Honkanen får kontrakt.
