Timrå vinnare i märklig träningsmatch
Generalrepetition var vad som gällde för båda lagen när Skellefteå AIK tog emot Timrå IK på hemmaplan. Den månghövdade publiken (2300) fick se en märklig match, där logiken inte firade några större triumfer. Möjligtvis med undantag av att Timrå till slut stod som segrare i matchen.
Matchens enda mål gjorde att resultatet skrevs till 0-1. För Skellefteå så innebär resultatet att man inte firat några resultatmässigt stora triumfer under försäsongen. Tre segrar på elva matcher vittnar om att man fått bita i det sura äpplet rejält många gånger. Om detta kan vändas till något positivt återstår att se när seriespelet startar kommande söndag.
Kvällens match inleddes med ett bastant tryck från gästerna. Gång på gång så försattes spelet med eftertryck till hemmalagets försvarszon. Skellefteå hade helt klart problem att hinna med i det tempo som sattes upp i matchinledningen. Stillastående försvarsarbete samtidigt som anfallande Timrå visade goda offensiva kvaliteter. Räddaren i nöden blev målvakten Ville Koivula som troligtvis skrämde skäggfjunen av båsöppnaren Johan Backlund denna afton. Med misstänkt lite hjälp från sitt hemmaförsvar så höll han tätt under hela den första perioden.
Den allra vassaste chansen i den första perioden stod konstigt nog hemmalaget för. Fredrik Näsvall's sidledspass gav öppet mål för medspelare. Tyvärr så fick inte aftonens primära målsumpare, Patrik Ekholm, någon bra träff på den ganska hårda passningen.
Mittenperioden blev en mycket märklig tillställning. Det var fortfarande Timrå som vevade vilt med taktpinnen. Skellefteå fick även fortsättningsvis försöka anpassa sitt spel efter gästernas anfallshockey. Dominansen var däremot inte alls lika påtaglig som i den första perioden och även hemmalaget hade några goda chanser att spräcka nollan. Det riktigt spektakulära med denna period var att Timrå lyckades med att skjuta hela tre stycken skott klockrent i någon av stolparna. I detta läge så började man tro att det inte skulle bli några mål för gästerna denna afton.
Även i denna period så hade Patrik Ekholm ett nästan öppet mål att skjuta mot. Denna gång så var passningen lite svårare och resultatet blev lika mediokert som i den första perioden.
Ett slagsmål mellan Pär Mikaelsson och Pär Styf uppkom efter att Mikaelsson på ett eller annat sätt helt plötsligt befann sig liggandes över gästernas burväktare Kimmo Kapanen. Slagskämparna hade definitivt inga större planer på att självmant sluta fred. Linjedomarna kom däremot emellan och det var kanske just detta som resulterade i att båda spelarna endast fick två minuter vardera. Bussig men mystisk bedömning av domaren Robert Gillblad. Ändå mer märkligt var att den mäkta upprörde och vevande Kapanen inte fick något som helst straff. Han kastade dessutom bort Mikaelsson's klubba från rinken, vilket jag egentligen tycker var riktigt ballt gjort. Materialare Börje Lindberg sågs skyndsamt hämta den förlupna klubban.
Tji fick hursomhelst hemmapubliken vad gällde Skellefteås chanser att knipa minst ett oavgjort resultat. I den tredje rundan så kom matchens enda mål. En snabb spelvändning gav Timrå ett tre-mot-en läge. Logiken hade varit ett sidledspass och pang i mål. Men inte denna afton inte. Hedervärt försvarsarbete av Igor Matuschkin resulterade otacksamt nog i att den missade passningen studsade fram till den tredje Timråspelaren, som med ett hederligt och hyfsat rappt handledsskott skickade in pucken bakom Koivula i hemmamålet. Målskytt var försvarsspelaren Daniel Casselståhl. Ett rättvist segermål, även om tillkomsten av själva målet efter flertalet ändå mer klara chanser och stolpskott var lite märklig.
Den tredje rundan blev hemmalagets bästa period. Att man gick mållösa från matchen var egentligen lika märkligt som att Timrå inte gjorde några mål till. Målvakten Kimmo Kapanen naturligtvis en bidragande orsak till att Timrå inte släppte in en endaste puck denna afton. Han överglänstes ändå av hemmalagets Ville Koivula, som var mer sysselsatt och som dessutom briljerade med sitt sätt att snabbt sätta igång spelet. I övrigt så tycker jag fortfarande att Skellefteå har en bit kvar om man skall vara säker på en plats i SuperAllsvenskan. Trots att man gick mållösa från matchen så är spelet i motståndarnas försvarszon klart mycket bättre än det egna försvarsspelet. Något att fila på de närmsta dagarna helt enkelt.
Spelet i numerärt överläge var däremot riktigt bra från Skellefteås sida, med extra plus till Pär Mikaelsson och Fredrik Näswall's fina sätt att hitta lösningar i trånga situationer. Timrå hade problem med sitt spel i numerärt överläge, omständigt och med skott avlossade i fel lägen.
I övrigt så är det gott gry i de bålgetingar som finns i årets upplaga av Skellefteå AIK. Stark skridskoåkning och aggresiv spelstil kommer att behövas under det stundande seriespelet. Klart godkänt till Mathias Nilimaa, Jimmie Ericsson och Andreas Nyberg med andra ord. Mycket nyttiga spelare om lagets spel i övrigt inte riktigt stämmer. Den tidigare nämnde Näswall har ju också kategoriserats som en bålgeting, men denne visade upp ett mer balanserat och genomtänkt spel under denna afton.
Ungtuppen och hockeykultur.com's alldeles egna kelgris, Viktor Edström, spelade endast ett fåtal byten. Gjorde naturligtvis ingen besviken med sitt mycket ettriga och viljestarka spel.
Matchens tre hemmahopp:
3. Ville Koivula
2. Pär Mikaelsson
1. Andreas Nyberg
