Boden på väg ur formsvackan?
Den som hade väntat sig en enkel seger för Skellefteå mot Boden fick i aftonens match svar på tal. Även om Skellefteå dominerade inledningen så jämnade matchbilden så småningom ut sig och även om Skellefteå kanske aldrig var ordentligt hotade så var poängen inte bortom horisonten för Bodens IK.
Skellefteå fortsätter att snitta över 3000 personer i varje match vilket man måste imponeras av. Mycket roligt och även om klacken idag var ovanligt frånvarande så blir stämningen i hallen ändå så mycket trevligare när folket kommer. Strongt också av Boden/Red Storm? som fanns på plats!
Matchen börjar i ett ruggigt högt tempo där det skapas chanser åt båda håll. Skellefteå försvarar sig med teknik medan Boden snarare använder råstyrka. En forwardsplacering av John Wikström är mycket intressant och även om John verkar stel som ett ånglok så kan man alltid plöja undan lite motståndare.
Hemmalaget drar till sist det längsta strået när Johan Åkerman kan åka långt in i ett Bodenförsvar som skulle få Bodengarnisonen att skämmas. Johan gör inget misstag i dessa lägen utan pucken åker in i mål till publikens jubel.
Lagen fortsätter i samma stil efter målet men Skellefteå verkar efter uppehållet börjat hitta en bättre form av effektivitet än tidigare och drygt tio minuter in i perioden kan Mikaelsson från Ottossons vänstra tekningscirkel slå ett vackert och ack så öppnande pass till en fri Ström som inte gör något misstag utan 2-0 sitter säkert som folien på en ketchupflaska.
Redan här så har domare Tomas Thorsbrink tappat matchen och spelet blir allt fulare och fulare och spelarna allt mer griniga. Thorsbrink håller sig inte konsekvent utan friar en gång det han visar ut för en annan. Även om Skellefteå inte är några änglar så är det främst Honkanen och John Wikström i Boden man uppmärksammar.
Det blir dock Boden som utnyttjar de utvisningar som Thorsbrink ger. Anders Nordberg kan från nära håll slå in pucken som det ser ut under en liggande Backlund. 2-1 blir också periodresultatet då de sista fem minuterna blir ett enda långt krig där handskar och klubbor hamnar överallt på spelarnas kroppar.
Andra perioden fortsätter inte på samma sätt utan man återgår till att spela ishockey, haka och hålla fast. Skellefteå får ett par chanser i powerplay men spelar alldeles för mycket utan att avsluta. Efter tolv minuter vänder det och Skellefteå tvingas spela boxplay. Men istället för att göra ett andra mål i numerärt överläge så stressas man ner i egen zon av Pontus Petterström som så småningom med hjälp av Anders Fredriksen kan servera Ström pucken som nu gör sitt andra mål för kvällen…att Skellefteå gör mål i numerärt underläge hör inte till vanligheterna men nu händer det alltså. Halva Bodens lag parkerat bakom mål medan andra halvan bytte gjorde att vägen låg öppen för AIK:s unga hungriga garde.
Men Boden ger sig inte och i nästa powerplay så gör man 3-2 och återigen ser det ut som man grisar in pucken under Backlund. Bortalaget som tillhör seriens botten när det gäller numerära överlägen har helt plötsligt gjort två PP-mål. Har laget äntligen vaknat ur höstdvalan? Formationen med B-O Karlsson, Dennis Ejdeholm, Joakim Gunler, Peter Vidgren och Jani Honkanen får mycket tid i dessa lägen och det ger nu resultat.
Med 3-2 inför sista perioden är AIK-segern långtifrån säkrad utan kriget kommer att fortsätta i den tredje perioden. Ställningarna hålls långt in i perioden men 11.24 får äntligen hemmalaget utdelning i sitt powerplay då Åkerman drar på ett skott som skulle fått Al MacInnis eller Brett Hull imponerade. Skott från blålinjen utan beröring rakt in i mål och frågan är om Ottosson ens ser pucken.
AIK har fyra minuter senare bud på 5-2 då man erbjuds ett straffslag efter att Petterström dragits ner men faktiskt också gjort mål. Anders Fredriksen lyckas på straffen med dragningen men halvmissar backhandskottet som glider utanför. Istället görs 5-2 i tom kasse av Jimmie Ericsson då Boden försökt med en sista forcering.
Slutresultatet kan alltså skrivas till 5-2 i en mycket tät och rätt grisig match. Domaren tillät väldigt mycket slashing och holding och missade även många solklara utvisningar medan mer tveksamma resulterade i dito. Inget av lagen kanske fick någon fördel av detta även om jag med hemmaögon förstås tycker att AIK alltför ofta åkte omkring med ryggsäckar och ankare bakom sig.
Kul för Boden att Robert Nordberg ser ut att vara på väg tillbaka även om bytena blev fåtaliga. Man ser ut att vara på gång ur den hemska formsvacka som man verkar ha varit i. Markus Ottosson i målet gör ingen dålig match även om det finns några tveksamma ingripanden. Men målen är inte mycket att göra åt. Fortfarande är nog ändå truppen för tunn för att kunna hävda sig med serietoppen. Förra året levde man mycket på Bjurlings målvaktsspel vilket inte verkar kunna ersättas så lätt. På backsidan är man väldigt stabila i defensiven om det inte börjar gå för fort. Men offensivt så skulle man behöva väldigt mycket mer även om Stefan Sjögren verkar vara något offensivt lagd.
I AIK är det som vanligt bredden som skapar chanserna. Det spelar ingen roll vilka formationer som är inne eftersom alla spelar så bra. Det är ett riktigt huvudbry att dela ut poäng till de fem bästa spelarna eftersom det finns så många man vill ha med. I dagens match var det verkligen så och den enda som man faktiskt kan kräva mer av är Harkins som ser väldigt sömnig ut. Men det är fortfarande långt kvar på säsongen och Brett gör aldrig en dålig match. I stort sett alla hans offensiva pass skapar lägen vilket kanske låter otroligt men nog är ganska sant.
Johan Backlund i målet gör en mycket bra match och gör ett flertal kvalificerade räddningar vilket har en stor del i kvällens tre poäng. Ström och Åkerman med två mål var kan nog ingen klaga på. Daniel Ström ser alltmer ut att vara på väg uppåt i utvecklingen och det är en bra bonus bra för en backbesättning som redan idag är komplett.
Skellefteå har nu sju poäng ner till strecket och med två hemmamatcher till i veckan så har man ett mycket bra utgångsläge för seriens slutspurt. Statistiskt sett så ligger man ganska bra till på alla fronter. Trots enorma mängder missade målchanser så är man ändå seriens effektivaste lag vilket är intressant. En annan kul grej är att seriens etta och tvåa båda har en back som bästa målskytt.
Nu väntar Vallentuna hemma på onsdag. En match där AIK inte får tappa poäng och inte heller ska göra det. Men underskattar man motståndet så kommer också matchen att tappas. Fast ärligt talat så tror jag inte det finns nån risk för det. Med målskillnaden 41-9 på hemmaplan så talar allt för Skellefteå.
