Ketchupeffekten?
Efter en sån här match är det svårt att veta vart man ska börja. Har jag verkligen sett en match i Norra Allsvenskan, spelade Vallentuna ishockey och släppte man verkligen in 12 mål? Svarssekvensen Ja, Nej, Ja skulle ge alla rätt på både gott och ont. Laget som ser ut som ketchup och senap släppte in så många mål att ketchupeffekt börjar tappa i värde.
Jag kanske först bör varna eventuella Vallentunafans att den här rapporten är extremt svartgul. Vallentuna spelade inte hockey varför det inte heller finns någonting att skriva om dom.
Inför årets lägsta publiksiffra besegrade Skellefteå Vallentunas hockeylag. Jag är tveksam till att säga lag eftersom det var den blekaste insats jag sett ett lag göra någonsin i den här serien. Man gjorde skäl för sin jumboplats i utvisningsligan och inte bara lyckades man nå snittet utan sänkte det också ännu mer efter dagens 61 utvisningsminuter. Att spela fult när man är totalt besegrade känns mest som prov på dålig stil och kanske visar det mest på tränarens och lagets inställning?
Att skriva ett referat från den här matchen tänker jag låta bli. Jag kan inte beskriva tolv mål när min hjärnkapacitet inte klarar av att lagra så stora datamängder. Men som ni kanske förstår var det AIK som styrde och ställde från nedsläpp till slutsignal. Vallentuna tilläts inte komma in i zon i två perioder. Åtta skott på dessa perioder säger det mesta och när man dessutom kan räkna bort hälften som chansskott och dylikt så kanske ni förstår vad det handlar om.
Av målen som damp in bakom Axelsson i första perioden kan nämnas Näsvalls mål i spel fem mot tre. Är lite osäker på den exakta uppställningen men tror att det var Näsvall, Harkins, Mikaelsson, Åkerman och McBain. Sug på den karamellen! Även om den såg lite dåligt sammantränad ut så leder klapp-klapp-spel fram till Näsvall parkerad framför mål som bara rakar in den.
Obseration: För er som inte sett McBain skjuta så kan jag lugna er. Killen skjuter nästan lika bra som Åkerman. En otrolig bössa som används alldeles för sällan.
Förutom Näsvalls showande så kan nästa waypoint i den här texten bli Pontus Petterströms mål i numerärt underläge. Redan i förra matchen låg han bakom ett SH-mål men fick nu själv sätta dit den under tiden Vallentuna gick bort sig i egen zon. Distinkt avslut från en kille som inte kommer att bli sämre med åren. Det skulle bli det första målet i numerärt underläge men innan matchen var slut hade tre till ramlat in i liknande situationer. Powerplay verkar helt enkelt inte vara Vallentunas grej.
Dessa tre mål kom alltså i den sista perioden som var den enda som egentligen hade två lag på isen. Utvisningarna blev några stycken där spelet kom att bli allt fulare. Mikaelsson blev den första men inte sista med matchstraff efter en crosschecking som kan sägas vara onödig. Men för publiken var den nog bra eftersom själva spelet under främst den andra perioden INTE var värt 90 kr på ståplats.
För att återgå till målen så var det nog ett som speciellt bör nämnas. Brett Harkins gjorde visserligen tre poäng i matchen men är fortfarande väldigt osynlig. Till hans försvar ska sägas att pucken idag inte studsade pucken hans väg och vi har sett att han kan bättre. Men efter hans mål där han kommer fri från anfallsblå är det dock inget som helst tvivel om att killen kan. Redan från när han snor pucken ser man att det kommer att bli mål. Ett distinkt dragskott och 11-0 var då ett faktum, numerärt underläge eller inte!
Kvällens sista mål, 12-0 görs förstås även det i numerärt underläge och Jimmie Ericsson förtjänade verkligen det här efter en fin matchinsats där han bjöd publiken på både en och annan dragning, boxning och annat kul.
Så, känner du dig förvirrad efter att ha läst det här. Det är nog så att det handlar om ett antal korta stycken som beskriver delar av matchen. Men det är svårt att beskriva en match som knappast är en match. Hur Vallentuna ens kan ha lyckats plocka poäng av andra lag är väldigt konstigt, men troligen så åkte man till Skellefteå med en inställning att man skulle förlora. För det enda man gjorde var att slå ifrån sig och gnälla.
En bonus till Stockholmarna är att man faktiskt bjöd publiken på några riktigt roliga saker. Vid ett tillfälle kastade AIK in pucken i anfallszon varvid en avvaktande offside aktiverades. Resultatet blev tre Vallentunaspelare och en AIK-spelare som bara stod runt pucken och tittade. Under säkert fem sekunder var det helt orörligt innan ketchupsenapskillen slog iväg ett slagskott som faktiskt mynnade ut i en av lagets farligaste kontringar.
Vid 11-0 tog man även Time-Out och plockade ut målvakten för att spela sex-mot-tre. Skratt från publiken gjorde stämningen god men inte ens då lyckades laget skapa speciellt mycket.
Skellefteå gör otroliga fyra mål i spel i numerärt underläge vilket tyder på Vallentunas inställning till matchen.
Poängmässigt finns det också många spelare som utmärker sig:
Johan Ramstedt 1 mål, 3 ass
Patrik Ekholm 4 ass
Fredrik Näsvall 4 mål
Förutom dessa är det förstås hela laget som gör 12-0. Johan Backlund gör på de få skott han får på sig några riktigt bra räddningar och håller ju nollan för femte gången i serien. McBain och Klockare är oerhört stabila medan Åkerman försöker rumpa omkull varenda motståndare. Vad Varjamo gör för laget vet vi ju alla sen tidigare.
Kul också att Sandlén får prova sina vingar även om det är under korta stunder. Han går inte bort sig på något sätt men som resten av laget sätts man kanske inte heller på några svåra defensiva prov.
Den enda som jag idag faktiskt vill sätta ett frågetecken på är Anders Fredriksen som verkligen är ur form. Inte ens en sån här match kommer han igång och drar tyvärr med sig både Nyberg och Petterström i fallet. Kedjan som i början av säsongen var bäst i laget är nu fjärdekedja även om Krekula lyckats uppgradera sig.
Istället har Nilimaa-Ericsson-Lundgren vuxit fram till en riktigt farlig offensiv kedja som skakar om de flesta försvar. Jimmie är härlig med sin blandning av fräcka dragningar och fysiska spel medan Lundgrens lugna stridsvagnstyp håller ställningarna där han vill ha dom. Tillsammans med speedkulan och slagskottstokige Nilimaa utgör dom ett konkret hot för alla motståndarlag.
Har vi då någon slutsats? Jag får be om ursäkt till Vallentunafans som känner sig kränkta av den här texten och jag vet att laget kan bättre. Men ikväll var man riktigt, riktigt dåliga och kanske har en del att tänka över. Även om Ola Nilsson var skadad så gjorde Herr Axelsson ingen dålig match utan förlusten måste skyllas på spelet utanför målgården. Ola får också den sista spelarpoängen av mig eftersom jag inte hittade någon som var på isen som verkligen förtjänade den. Därför kan han inkassera en enpoängare för att jag tror att han kanske kunnat rädda några av AIK:s många mål...som liksom alltid faktiskt var i underkant.
I Skellefteå ska man njuta av karamellen men akta sig för att fastna i underskattningscirkeln när man på söndag möter ett Huddinge som tjongade till ärkefienden i kvällens omgång. Lite kuriosa är ju att det nog inte jublades alls så mycket vid något av AIK:s mål som när Huddinge tog ledningen och så småningom vann på kvällens resultattavla.
